RSS

Månadsarkiv: december 2008

Ommöblering på jobbet

Som jag skrev tidigare har den äldre kollegan nu gått i pension. Det har bland annat lett till ommöblering på kontoret. Tidigare satt K, den kvarvarande kollegan, inne i ett hörn på kontoret, och jag hade ett skrivbord som inte var anpassat till dataanvändning. Satt jag för länge fick jag helt enkelt ont i nacke och axlar. Effektivt sätt för att inte sitta för långa stunder åt gången, men i längden är det nog inte så bra.

Så i slutet av förra veckan möblerade vi om. Ett av skrivborden åkte ut, och sedan gjorde vi en rockad med de andra. Vi passade även på att flytta på två av de skärmväggar som stått uppställda som avskärmning mellan arbetsplatserna, och vips hade vi ett stort och luftigt kontorsrum! Jag är himla dålig på "före-bilder", men Jenny förstår i alla fall skillnaden. Och visst blev det bra!?

Så här ser det ut från korridoren nuHelt plötsligt blev rummet stort!Och så här ser det ut från biblioteket

Det här är kollegans nya skrivbordDet här är mitt nya skrivbord!Och bordet för att hålla på med böcker på

Kollegans nya plats är alltså vid ett av fönstren. Och det var på tiden. Fram till nu har hon suttit i hörnet längst in på bilden till höger, men för att plasta eller laga böcker har hon fått gå till ett bord som stått mitt på golvet. Och de nya böckerna har hon haft på en hylla som är snett bakom min plats. Hon var toknöjd och kände direkt att det är enklare att strukturera arbetet i steg för steg. Vid min plats är den största förändringen egentligen bakom mig. Mot fönstret och bakom stolen har det stått två små bord, ca 40×60 cm, skulle jag tro. De har fått flytta på sig, och istället har jag smackat upp hyllor på väggen hela vägen ner mot golvet. Då fick jag också plats med de bokpratsböcker som den äldre kollegan haft stående på en vagn. Och bort med vagnen!!

Vi har även, som synes, flyttat in "storblomman". Den stod tidigare på ett litet bord i biblioteket, men nu var vi tvugna att välja mellan att kapa den, såga hål i taket eller ställa ner den på golvet. Och golvet kändes inte som en bra idé i biblioteket. Men inne på kontoret! Det blev riktigt bra, samtidigt som man känner sig lite skyddad bakom den när man sitter vid skrivbordet. Ja, det känns bra så långt.

Igår och idag har jag varit helt mol allena som jobbat. Det har inte heller varit så många låntagare, så jag har fått en hel del bortgjort. Passade även på att göra en grej till på kontoret som vi talade om men inte hann med före helgen. Bakom dörren finns en hylla med magasinerade barn- och ungdomsböcker. Barnmagasinet, lagningsböcker och gallringsobjektDär har även ett litet bord stått, samma modell som bakom min stol, och ovanpå den ett skåp som egentligen ska sitta under hyllorna på kollegans sida. Men där har bokpratsboksvagnen stått. Pratade med en av vaktmästarna igår, och han lovade mig att skruva fast skåpet där det ska vara om jag städade ur det innan jag gick hem idag. Så det gjorde jag. Och smällde upp mer hyllor på väggen istället. Det blev mer yta till gallringsobjekten, men lagningshyllan får kollegan inte en centimeter mer av. Då kommer det bara att ta ännu längre tid innan hon fixar böckerna, och det tar nog lång tid nu… Det är inte hennes favoritsysselsättning direkt, och hon sparar gärna en del till eventuella praktikanter. 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 december, 2008 i Jobbet

 

Nu har vi ljus, här i vårt hus…

…julen är kommen hopp tralalala!!

Ljusslingan runt ytterdörrenSpenderade gårdagskvällen med att bland annat klä granen! Jag är ju en stor fan av advent, jag gillar ljusstakar, levande ljus, ljusslingor (kulörta kulor i drivor), mera ljusstakar, julstjärnor, glitter, en ljusslinga till… Ja, och så vidare. Och det är ju advent, det! En årligen återkommande klassiker är ljusslingan med glitter runt ytterdörren, fast på insidan. Det konceptet har hängt med ett tag nu. Det började med en ljusslinga med glitter runt fönstret som fanns i den lilla avskärmningen mellan rummet och hallen i min första lägenhet på Frösön. Det borde ha varit antingen julen 1994 eller 1995. Och i Överammer flyttade slingan till ytterdörren, och där har den fått hänga sedan dess! Ja, inte samma slinga, förstås, så pass bra kvalitet är det tyvärr inte på dem. Men mysigt är det. Det blir lite magiskt att komma hem, som att gå genom en port till en annan värld… Och kolla vad som hänger i takarmaturen – en fuskmistel! 🙂

Men igår var det alltså granens tur. För ett par år sedan var jag och lilla syster till IKEA i julhandeln, och då passade vi på att köpa var sitt kitt med julgranspynt. Jag slog till på silver, medan lilla syster körde för guld. Jag tyckte att det såg lite lite ut på vår gran, som är ganska stor för att vara en fuskis. Så jag kompletterade lite ifjol med några hängen i glas och spegelglas. När jag så tidigare i höstas var ner till IKEA på egen hand, slog jag till på ett packe till med silverfärgade kulor och lite "glitter", det är ungefär som små kulor på band. Men nu upptäckte jag att jag redan i fjol måste ha kompletterat med ännu mera grejor… Jag hade sammanlagt en halv banankartong full med silverfärgat julgranspynt! Hoppsan. Jaha, det var väl bara att blåsa på då, när det nu ändå fanns, så att säga. Och det blev bra, riktigt, riktigt bra. Lite Kalle Anka-varning, men jag gillar det.

Granen står så grön och grann i stugan...

Granen ser lite mörk ut på ena sidan, och det är helt och hållet mitt fel. Julgransljus klarar inte att man slår på dem med hårda saker hur många gånger som helst… Och jag har även testat toppstjärnan – och den klarar ett tvåmetersfall. Under granen ligger paketen, de slog jag in i helgen som var. Det avlånga med lite konstig form var riktigt kul att slå in, det är till Didde, fast från hans moster Linda. Men formen är fin, tycker jag.

... ett konstigt stort paket som någon av oss skulle få...

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 december, 2008 i Barajag

 

Terminsavslutning

I fredags var det terminsavslutning på Parkskolan. Det innebär att eleverna har en, en och en halv timme tillsammans med klassföreståndare och mest bara myser. Ja, de får väl ut betygen också, antar jag. Klockan 10 var det så dags för personalkonferens, ett av de få tillfällen när vi stänger biblioteket för att kunna vara med. Vi började med jullunch i elevmatsalen; skinka, senap, tunnbröd, vörtbröd, rödbetssallad och dopp i grytan (för den som vill). Och julens först julmust! Jag har alldeles glömt bort julmusten i år, och det var jättegott! Ska köpa hem lite idag, P gillar det och brukar alltid tjata om det när jag går på affärn, men i år har nog han glömt det också.

Sedan var det avtackning av två av skolans medarbetare som går i pension, Marianne på fysikinstitutionen, som har jobbat som gymnasielärare i 42 (!) år, varav de senaste 35 åren på Parkskolan. W – o – w! Den andra medarbetaren som avtackades var bibliotekets Mariann, som går i pension den 1 mars, men som slutar redan nu och tar ut semesterdagar i januari och februari. Redan i onsdags gjorde hon sin sista dag på Parkbiblioteket, men hon valde i alla fall att vara med på avslutningen i fredags. Tyvärr kommer hennes tjänst inte att tillsättas, utan vi som är kvar, jag och Kollegan, har fått i uppdrag att kolla på verksamheten och, framförallt, öppettiderna. Idag har vi kvällöppet en kväll i veckan, och det är inte möjligt att ha öppet fem dagar i veckan med en lång kväll varje vecka på bara två personer. Men riktigt hur vi ska göra vet vi inte än.

Däremot har vi redan möblerat om inne på kontoret. Jag ska ta kort före jul och visa, det blev som ett helt nytt rum. Stort, luftigt, och med plats för bibliotekets största blomma! Och dessutom fick jag ett skrivbord anpassat för dator och tangentbord. Ja, bilder kommer!


Men i helgen har det mest bara blivit slappande. Jag har fixat sista julklapparna, slagit in dem och ska mysa ihop julgranen nu i eftermiddag / kväll. Slänger upp foton på det också när granen är klädd och på plats. Nytt för i år är ju att jag blir kvar i Ö-vik över julafton, och åker hem till Boberg på juldagen istället. Där är det kusinträff på tredjedagen, och därför styr jag inte kosan hem mot Ö-vik förrän på söndagen. Då är planen att jag ska stanna till i Stugan och slå igång värmen lite smått, eftersom vi vill fira nyår där nästa vecka!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 december, 2008 i Jobbet

 

”Nattfåk” av Johan Teorin

Ifjol sommar gick deckaren ”Skumtimmen” av Johan Teorin som sommarföljetong i Örnsköldsviks Allehanda. Jag gillade den inte, men vet inte om det berodde på formatet med en ynka sida text varje dag istället för en rejäl läsning varje gång. Nåja. I sommar/höst kom Teorin ut med en ny bock, ”Nattfåk”. Köpte naturligtvis in den till biblioteket, men hade inga planer i världen på att läsa den själv. Men så började det surras om den, den ena läraren efter den andra kom och lovordade den spännande handlingen, och språket höjdes av ingen mindre än den lärare som är ansvarig för svenskämnet på skolan. Hoppsan! Hade jag trots allt missat något där?

"Nattfåk" av Johan TheorinLånade med mig CD-boken hem och skjutsade över den till spelaren, men tänkte att P kunde få testa den först… Han hade med sig den under sina tre veckor i Härnösand i oktober, och den första kommentaren han hade om boken var: ”Det här är ju en skäckbok!” (Hans far brukar kalla honom för ”Harahjärta”…) Sedan upprepade han det med jämna mellanrum tills boken var slut, då han sa: ”Det här är en av de bästa böcker jag någonsin läst! Den är lika bra som Patient 67.” Hoppsan, igen! Vi brukar gilla samma saker, och ”Patient 67” är en av de absoluta höjdarna.

Ergo: dags att lyssna och se efter själv. Körde igång en kväll vid läggdags, men fick sluta efter en halvtimme. Omöjligt att sova! Spöken, andar – en skräckbok, helt enkelt! Och sedan var jag fast! Jag har nästan skavsår i öronen av hörlurarna, eftersom jag lyssnat på väg till jobbet på morgonen, på väg hem från jobbet, när jag gör middag, när jag sitter vid datorn, när jag ska sova, osv. Jag verkligen bara sögs in i handlingen, och kunde nästan se det vintriga Öland framför mig.

Boken utspelas nämligen på Öland, mest i nutid. Den förra, ”Skumtimmen”, utspelades också (mestadels) på Öland, men väldigt mycket i dåtid. En ung familj, David, Catrin och deras två barn, har efter ett tragiskt dödsfall sålt sitt hus i Stockholm och flyttat till Åludden, ett gammalt fyrvaktarboställe på norra Öland, ett fantastiskt gammalt hus med mycket historia. Där finns två fyrar, men det är bara en av dem som lyser. De enda gånger den andra fyren lyser, kommer någon att dö. Och på loftet i den gamla ladan finns en hel vägg fylld med namn på dem med anknytning till gården som dött där, antingen på grund av havet, olyckor, eller som fångar i fåken – den öländska vinterstorm som totalt lamslår och förblindar den som inte hinner undan. Dessutom finns det en gammal sägen som säger att de döda på Åludden kommer tillbaka på julafton…

Men redan innan livet på Öland hinner börja på riktigt för David och hans familj, hittas Catrin död i vattnet vid fyrarna. Polisen ser det som en vanlig drunkningsolycka, men David vill inte tro på det. Och så börjar Livia, deras dotter, att se och prata med sin mamma i sömnen, och hon påstår att mamma kommer att komma hem igen på julafton…

Läs boken! Den är verkligen skitbra!! Och dessutom har den nyligen utsetts till årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademien. Årets bästa översatta roman blev ”Mordbyn” av Andrea Maria Schenkel, en bok jag bara hunnit titta på som hastigast, men som jag gärna läser. Någon gång. Just nu har jag dragit i gång ”Brott och straff” i spelaren, så skavsåren kommer nog inte läka än på ett tag…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 december, 2008 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, Ljudböcker

 

Etiketter: ,

Pepparkakstävling

I fredags var det traditionsenligt luciafirande på Parkskola. Dit hör, förutom luciatåg och sång, en pepparkakstävling. Nytt för i år var att elevrådet utmanade HELA skolan i tävlingen, det var alltså öppet för både elever och personal, i grupp, klasser eller enskilt, att ställa upp. Temat för tävlingen var "En dröm", och det fanns absolut inget krav på att pepparkaksbaket skulle resultera i ett hus. Upplagt för en tävling med många olika bidrag alltså!

Vi på biblioteket blev tillfrågade av expeditionspersonalen om vi ville vara med tillsammans med dem. Vi nappade naturligtvis direkt, även om jag inte kunde vara med så mycket. Jag satt nämligen också i juryn! (Jag var ändå med vid bakningen, även om mitt lilla bidrag var i form av an flaska glögg och ätande av deg.) Juryn bestod, förutom av mig, även av Björn, ansvarig för bildämnet, och Karin, undervisande på Hantverk- och Designprogrammet. Hm. Kände mig onekligen som en katt bland hermelinerna i det gänget. Nåja. Det skulle nog gå. Och många bidrag var det! Kolla själv! Och gissa vilket som var min favorit!

Bidrag från de lärare som undervisar HVFR, dvs frisörerna.Elevrådets bidrag, som enligt dem själva blev en mardrömExpeditionens och bibliotekets bidrag - den lite större figuren med en yamahasynt snett till vänster är förre rekton Åke...

Frisörettornas bidrag, en kyrka där man tillber den heliga saxen...?IVIK hade byggt upp en hel by med bostäder från världens alla hörnTeknikprogrammet med inriktning mot design hade tre bidrag. Det här är årskurs två, en flört med Barbie

Turtlebunnyn var TeknikDesigns andra bidrag (årskurs ett)Och TeknikDesigns tredje bidrag (av treorna) - en banangran?Två av Mediatreorna hade ett eget bidrag

Ett av kriterierna är att allt ska vara ätbart. Är det inte det, diskvalificeras man direkt. MP3-ornas bidrag var i och för sig fantasifullt, men plastfigurer är ju lite svåra att smälta. Men jag tror säkert att de hade kul när de hängde tomten…

Nolafängelset, MP3s bidragPlastsoldater......och den hängde tomten...

När juryn under mycket allvarsamma blickar inspekterat alla bidrag och satte oss ner för överläggningar förstod jag varför jag var med. Någon skulle ju pussla ihop alla vackra ord som konstkritiker använder sig av och transformera dem till en förståelig svenska. Följdaktligen var det jag som hade ansvar för papper och penna, och som fick äran att överlämna juryns utslag till konferenciern, dvs en av religionslärarna. Vi kunde direkt plocka bort ett bidrag som alltså hade inslag av icke ätlig natur. Sedan valde vi också bort de bidrag som var byggda av färdiga pepparkakshusdelar.

Vi började vårt beslut med att klargöra vissa fakta: "I vårt arbete har vi utgått från årets tema: ”En dröm”, och sedan tittat vidare på de olika kriterierna fantasi, kvalitet och dekoration, samt att bidragen består av ätliga material. Bidragen är tjusiga dekorativt sett, men i vissa fall saknar vi drömmen, som är tävlingens utgångspunkt. Vi har prioriterat eget arbete och en bra arbetsgruppsprocess. Däremot har vi direkt röstat bort bidrag med främmande föremål och de som valt en annans mall som utgångspunkt."

Av de som fanns kvar var vi rörande överens om vilka tre bidrag som var i toppen. (Vi fick som tur var utse en etta, tvåa och trea.) Vi var även överens om tredjeplaceringen, med motiveringen: IVIK har på ett tydligt sätt enat världens alla hörn i sin lilla by, där drömmen om en enad värld känns stark och levande. Genom ett bra samarbete har helheten blivit större än de enskilda delarna.

IVIKs bidragIVIKs bidrag - från andra hållet!

Däremot var det en del diskussioner innan vi bestämt vilken som hamnade på plats två respektive plats ett. Men, på andra plats, med motiveringen: TeDes2 Har lyckats översätta Barbies plastiga värld till ett pepparkaksbygge med en mycket raffinerad arbetsmetod. Den överdådiga dekorationen förstärker uttrycket ytterligare. (Kommentar från juryn: vi har stagat upp konstruktionen med hjälp av två metallkrokar, eftersom bordet som skapelsen står på fick sig en törn, något som ledde till ett mindre haveri och som konstruktörerna inte kan lastas för.)

Tekniktvåornas flört med Barbie kom på andra plats

Och vinnare, och min absoluta favorit (det var kärlek vid första ögonkastet!) med motiveringen: TeDes1 Här kommer den galna drömmen fram: en sköld
paddskanin som tar sig fram med hjul! Med traditionellt material och nyskapande form, med kaninöron och ett hårt skal går denna skapelse framtiden till mötes! Bravo!

Teknikettornas Turtlebunny tog hem spelet!

The Turtlebunny! Och observera! Inget av de vinnande bidragen har något annat än ätliga material. Det är bara pepparkaksdeg och ingenting annat som används för att staga uppskapelserna. Skitcoolt!


Kastar med ett par bilder från Läslustan för snart två veckor sedan:

En kvart innan vi skulle börja såg det ut så här - tänk om ingen skulle komma!...men tio minuter senare var det nästan fullt, och innan sju var det drygt 80 personer i lokalen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 december, 2008 i Jobbet

 

JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!!!!!

Har precis fått veta att jag har en fast tillsvidaretjänst här på Parkbiblioteket från och med årsskiftet! Jag är så glad!!!


Av bara farten så är det här en bättre karta över SmedsAnders väg! Tomten ligger i kroken av SmedsAnders väg och Tjärmyrvägen, och bakom (det blivande) huset är det bara skog! Ja, inte hur långt som helst, men det är i alla fall varken tomter eller en massa gångstigar där!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 december, 2008 i Barajag

 

Det är mycket nu…

Förra veckan passerade som ett X2000! Onsdag kväll hade vi Läslustan på Parkbiblioteket, 80-talet besökare som lyssnade på boktips inför julen. Det var allt från kusliga bilderböcker till Bruno K Öijer. Själv tänkte jag berätta om "Livet på en kylskåpsdörr" och "Ingen rädsla", men mitt i alltihopa kom jag på vilken bok jag EGENTLIGEN borde ha tipsat om. "Om jag kunde drömma", naturligtvis! Gjorde en liten kupp och snabbtipsade om den.

Torsdagen var lite halvloj, eftersom vi inte kom från jobbet förrän vid 10-tiden på onsdag kväll.

På fredag morgon satt jag i bilen strax före sju och hämtade upp svärmor, hennes syster och svägerska innan vi styrde kosan mot Östersund och julmarknaden på Jamtli. Den håller på att bli en liten tradition, den resan. Väl där mötte jag upp mamma, lilla syster och lilla systers kompis Susanna. Vi strosade runt på Jamtli, tittade, smakade, handlade, fikade (tack, moster K!) och myste till fyratiden, då vi gick och åt en macka innan jag och de övriga i Ö-viksgänget styrde österut igen. En jättemysig dag, med fint väder och härligt sällskap! Däremot hade jag inte med kameran, så det blev inga bilder.

På lördagen for jag och P ut mot Domsjö och kollade på ett par nya tomter. Den ena av dem, den ligger på Smed-Anders väg, gillade jag direkt. Den tomten vi tittat på tidigare ligger lite närmare stan (ca en km) och med en vacker tallmo bakom. Nackdelen där är att det går gångvägar åt alla håll i den skogen, så det knatar alltid omkring folk där. Och jag är ju ingen som vill ha folk så nära inpå knuten. Men den på Smed-Anders kändes rätt direkt!

P funderade lite mer, han tycker att det känns "lite på fel sida", eftersom det är ett område i Domsjö där han aldrig varit. Ni vet, ungefär som att bo på flon. 🙂 Men vi har surrat, funderat och så har han bollat med andra, och kommit fram till att jo, det känns rätt. Det fanns två tomter bredvid varandra, men den ena var redan såld. Och det var bara en tomt som kändes aktuell, ni vet, båda fick vi den där magkänslan som säger "DEN!" eller ingen av dem. Hm. Mailade Sidensjöhus, som säljer tomterna åt Holmen skog, och frågade vilken tomt som fortfarande var till salu.

Idag fick vi svar, och det är den tomten som vi vill ha. Snabba ryck! Vi har redan mailat och tingat den… Hoppas hon ringer i morgon! Om du klickar här ser du tomterna som Sidensjöhus visar dem på sin sida. Det är tomten med nr 4:222 som vi vill ha, den inte ligger mitt i böjen på vägen. För att se var vägen ligger på kartan får du trycka ett par gånger på "pil ner" i kartan, för markören står helt fel. Den står vid Domsjö skolan, och lurade mig från början. Jag hade faktiskt kollat på de här tomterna, men valde bort dem direkt, eftersom de låg mitt i smeten. Det var P som talade om att det inte stämde, utan att de ligger längst upp mot skogen. Och skog, det är det. Där är det ingen som bara traskar förbi bakom knuten…

Visst, det har gått fort. Men det brukar det ju göra när jag ska flytta och skaffa nytt bo! Och det brukar bli bra!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 december, 2008 i Barajag