RSS

Månadsarkiv: april 2009

Nu tar det fart!

Ja, jösses, nu är det verkligen på gång!! Till höger ser ni tomten snett framifrån, ungefär där tomtgränsen och vägen möts. Huset bortanför är alldeles nybyggt, de flyttade in sina prylar i påskhelgen.

Grusbädden är klarTomten snett framifrån

Snickarn var på besök i förmiddags (onsdag) och jag var hemma från jobbet för att få en uppdatering och vara med och placera fönster bland annat. Allt är färdiggrävt och hela singelbädden är på plats! Nu börjar det snart gjutas platta… Shit pommes frites! Vi lyckades spika (ha, ha) fönster i sovrum, badrum, klädkammare och tvättstuga, men sen tog det stopp. Vår tanke gick inte riktigt att överföra till verkligheten. Hm. Vi ska kolla mer på det i helgen. Men det var kul att träffa Snickarn, han var en jättetrevlig prick med humor och känsla för vad vi vill åt. Och det är hans frus familj som har den otroligt mysiga stugan mittemot vår stuga. Den där röda som ligger som på en halvö med sol precis hela dagen! Ja, förresten, vi lyckades spika att det ska vara samma trägolv i hela huset utom badrum, tvättstuga och eventuellt entrén också.

Och på måndag morgon ska jag till Nordemans, ett av de större byggföretagen i stan, och kolla på kök, bad, vitvaror, kamin och sånt med en specialist. Det känns spännande. Det är rent otroligt, men vi håller verkligen på att bygga ett hus! Ett riktigt hus! Som vi ska bo i!! Och bara tre hus från Kent Forsberg… kanske man kan låna en slant där? 🙂


Biblioteket som lektionssalMen innan jag gick hem fram och tillbaka på förmiddagen kom en lärare in med håret på ända och en klass i släptåg. "Vi har ingen lektionssal, så jag tänkte vara här!" sa hon och gjorde en svepande rörelse med armen över det jag kallar "fack-rummet". Så klart! Så en liten stund senare satt ett rejält gäng teknik- och naturtreor och sökte information om olika religioners syn på saker och ting. Just det här gänget är riktigt vana att vara i biblioteket, bland annat tack vare att de har en av skolans mest hängivna biblioteksanvändare som SV-lärare. Det blir konstigt när han går i pension till sommaren.


Igår lämnade Regeringen remiss om den nya gymnasieskolan till lagrådet. På Skolporten finns hela rapporten att läsa, och jag gjorde en snabbsökning i dokumentet eftr ordet "bibliotek". Jag fick en (1) träff. I uppräkningen av remissinstanser. Känns dystert, jag hade ändå hoppats att bibliotek på gymnasiet skulle vara något självklart att ha med i ett lagförslag. Men så alltså icke.

Men skit i det nu – nu är vi i Stugan! Och jag ska kratta i helgen!! ÄNTLIGEN!!!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 april, 2009 i Betraktelser, Bibliotek, Hus & hem, Jobbet

 

Packandet har börjat

Igår, söndag, tömde jag balkongen – och det var som vanligt, det ryms ALLTID mer på en liten yta än jag tror innan. På balkongen hade vi ju ett bord och två stolar, med tillhörande kuddar och mys, en lagerhylla med 8 kartonger med blandat material i och lite pryttlar ovanpå, samt en myshörna med en fåtölj och spaljéer. Insåg problemet redan på lördag eftermiddag när jag egentligen hade tänkt börja: alla fuskblommor! Två stora träd och ungefär en miljard små rackare som fyllde fönstren, golvet, spaljéen… Och vi kommer inte att bygga något inglasat nu. Alltså kommer vi inte att ha någonstans att ha dem. Alltså ska de bort. Men vart? Kupan eller SeconHand i stan låg bra till, men  jag insåg att det skulle bli många vändor med bilen innan det var klart. Tusan också!

Hade precis dragit igång igår när ett par av grannarna kom och knackade på för att lämna tillbaka en borr de lånat. De konstaterade att jag var i packningstagen (fullt med lådor i och utanför lägenheten) och jag frågade lite på skämt om de inte ville ha lite fuskblommor? Tja, fick jag till svar, de kollade (i alla fall hon, han är blind) och tog med sig allihop! Så skönt!! Och om jag känner mina grannar rätt kommer det nog en riktigt bra flaska vin tillbaka… 🙂

När hela balkongen var sorterad och nerpackad fyllde jag bilen med lådor och drog till Stugan. Vi har ju tänkt förvara lådorna i gäststugan där så länge. Och där hade det hänt lite! När vi for hem förra söndagen var det ca 40-50 cm snö kvar på gräsmattan och jag fick skotta ett rejält hål för att komma åt vattenkranarna. Nu är det bara fläckar av snö kvar, även om det är ruskigt blött, och t.o.m. krokusarna har börjat titta fram! Tyvärr glömde jag kameran, så bilderna håller bara mobilkvalitet.

Krokusarna kikar upp ur gräsmattan!Och mycket vatten som vanligt

Gick en snabb-"rond" också och kollade vad som levde i lådorna – oregano, gräslök och framförallt tulpanerna är på väg. Citronmeliss, lavendel och timjan trodde jag ju inte på, och de verkar lite loja…

Oreganon är på gångSå även tulpanernaGräslöken delade jag i tre mindre tuvor i höstas, och det verkar ju ha gått bra

Däremot är både rabarber och bärbuskar på gång! Men jag kunde inte avgöra hur det var med vinrankan. Men det visar sig väl! Och så höll jag på att trampa i det här:

Vems är bajset?

Hjälp mig! Vems är bajset? Små, men avlånga, ungefär 1 – 2 cm stora kluttar. Standard är ju katt-, räv och rådjursbajs på gräsmattan (framförallt räv – ifjol vinter tror jag alla rävar inom en mils radie hade vår gräsmatta som toalett) men det här är ju liksom varken eller. Och jag tycker de är lite för avlånga för att vara harbajs. Eller? (Ps förslag var bäver, men jag är MYCKET skeptisk…)


Bjussar på en bild från jobbet också – under påsklovet planterade vi om blommorna. Jag är så otroligt fascinerad över kollegans friserande av blommornas rötter – och minst lika fascinerad över att de (trots eller tack vare den omilda behandlingen?) växer som ogräs!

Omplantering a la Kerstin med hjälp av sax

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 april, 2009 i Betraktelser, Bilder, Hus & hem, Jobbet, Stugan, Trädgård

 

”Hon heter Beatrice” av Bo R Holmberg

Hon heter BeatriceDet här är en bok som skulle kunna börja med att en kille slår ner en annan. I matsalen, där alla ser. Men nu är ju det inte början, utan mera som slutet. Eller kanske början till slutet.

Hur som helst.

Boken utspelar sig på en folkhögskola, Fjärdnäs folkhögskola, där vår huvudperson går allmän linje för att läsa in gymnasiet. Där finns också en teaterlinje, och det är där Beatrice går. Beatrice är vacker, snygg, makalös, underbar, och efter en teateruppsättning blir vår kille som besatt av henne – han vill ha henne, han måste ha henne!Och chansen kommer: när novemberlovet kommer är det bara han och Beatrice kvar på skolan och i elevhemmet. Det börjar så bra, de tar sig in till stan för att äta tillsammans på lördagskvällen, och sen…


Bo R Holmberg har äntligen kommit med en ny seriebok! Ingen har väl missat "Eddie Bolander och jag" som förutom att den är hiskeligt bra Bo även fick Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok för! Den här är illustrerad av Björn Nordin, och precis som vanligt känner vi igen omgivningarna från Ö-vikstrakten.

 

Etiketter: ,

En ny spegelupplevelse

Jag har ju ett par gånger tidigare skrivit om mina upplevelser framför olika speglar. Den första var hemma i badrummet, och den andra var på toaletten på jobbet. Idag hade jag en ny spegelupplevelse:

Sprang direkt från jobbet till Energihuset för att vara med på Xtravaganza-träffen. Efter träffen var det dags för vägning, men eftersom jag vägde mig hemma redan i morse så var jag inte så nyfiken på resultatet. Ja, jag ävger mig hemma, det känns som bättre att väga sig på morgonen – innan jag har börjat äta eller dricka en massa. Och jag vet ju att jag har gått ner i vikt, ungerfär 15 kg.

I alla fall. När jag stod och väntade på min tur stod jag och surrade med en farbror som är med i gruppen samtidigt som jag spanade mot stretchningshörnan som är alldeles i närheten. Funderade på om jag skulle klara samma antal situps på pilatesbollen som jag gjorde innan jag började med den här dieten – jag har ju inte tränat något alls sen det här började – när jag fick syn på något i spegelväggen som sitter runt stretchningshörnan. En tjej stod där borta, klädd i ett par snygga jeans och en skön svart kofta som satt riktigt, riktigt bra på henne. Det tog en sekund eller till och med två innan jag insåg att "shit, det där är ju JAG!" Nästa tanke som slog mig var:  "Herregud! Jag är ju SMAL!" Det var en riktig höjdarupplevelse, kan jag säga!!

Fast sen ställde jag mig på vågen och den visade på 71 kg. Då tappade jag lite av känslan. Skitvåg! Min där hemma visade på 67,7 kg i morse. Det kändes bättre. Men jag lever i alla fall än på att jag såg smal ut. I och för sig på lite håll. Och utan glasögon. Och lite kisande. Men jag såg smal ut.

Jag är helnöjd! 🙂

Och så har jag spikat ett datum för att börja med upptrappningen inför att äta vanlig mat igen. Senast den 10 maj drar jag i gång.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april, 2009 i Barajag

 

Glad påsk!

Idag har vi firat minipåsk på Parkbiblioteket! Till vår hjälp hade vi påskkärringarna från Sörlidenskolans årskurs ett som kom på sagostund, och så fick vi en himla fin afisch av dem att sätta på dörren. (I julas fick vi en stor fin julaffisch av dem – de är så snälla och gulliga!)

PåskkärringarKerstin och jag fick en fin påskaffischAffischen satte vi på dörren så alla som gick i korridoren kunde se den

Och så har vi redan tidigare i veckan pyntat påsk vid disken. En "tradition" som både jag och kollegan gillar är att bjussa på godis när det är större helger eller ledigheter på gång – och på Skärtorsdagen bara måste man ju bjuda, eller hur? Ett halvt påskägg och ungefär ett kilo godis var en bra början. Fast eleverna här var lite tröga, tyckte jag. Jag har fått gå runt och bjuda i flera omgångar. Konstigt. Samtidigt kul för vi får ju se eleverna lysa upp när vi kommer och sticker fram ett ägg med godis. Ja, inte bara eleverna, även pensionerade lärare på besök blir ju glada! 🙂

Påskpyntat vid disken!I brist på påskris...Godisägget som inte gästades så frekvent!

Ett av våra "strulpellegäng" kom som vanligt in och lånade en kortlek och slog sig ner runt ett bord. Tog med mig ägget och gick dit, och alla utom en kastade sig glatt över ägget och tog varsin godis. Men en kille tittade skeptiskt på mig och frågade: "Varför får vi godis?" "Tja," svarade jag, "det är Skärtorsdag och påsklov." Han nöjde sig med det, tog en godis, och efter en liten stund hörde jag hans upprörd röst från just det hörnet: "Vad gör du?! Du får fan städa innan vi går härifrån!" Jag gick aldrig dit och kollade vad som var på gång, men det var så städat och snyggt när de gått därifrån. Gullungar!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 april, 2009 i Jobbet

 

Mera bokprat!

Det har varit mera bokprat idag – årskurs fem kom på besök och fick höra mig prata om de här böckerna:

Min hund talar inte med vem som helst"Min hund talar inte med vem som helst" av Kirsten Boie
Alla i Lisas klass har ett husdjur – alla utom hon! Men en dag sker ett under. Lisa får en hund! Visserligen bara en lånehund, men ändå! Hon ska få ta hand om den i fem dagar, och det är ju nästan som att ha en egen hund. Hunden heter Törtel och är väl som hundar är mest – ända tills den helt plötsligt fnyser till och säger åt Lisa att "det namnet är minsann det töntigaste som finns"! Lisa tror inte att det är sant – Törtel kan tala!! Hon skyndar sig till en klasskompis, men väl där så vägrar Törtel att säga så mycket som flaskhals! Det är nämligen som så att Törtel kanske talar med Lisa, men han är absolut inte tänkt tala med vem som helst! När de väl kommer hem fyller Lisa Törtels matskål med hundmat, men Törtel bara ruskar på sig och säger att "det där tänker inte jag äta!" Kotletterna som ligger i kylskåpet kan han däremot tänka sig till middag. När Lisas mamma kommer hem och får veta att Lisa har gett middagskotletterna till hunden blir hon naturligtvis jättearg. Och inte hjälper det att Lisa säger att det var Törtel som sa det, för till mamma säger han naturligtvis inte ett ord. Det är kanske inte alldeles lätt att ha en talande hund.

Rånarna i ödetorpet"Rånarna i ödetorpet" av Pia Hagmar
Aron och Henke sitter på den lilla bron och metar när en bil plötsligt kommer farande i en hiskelig fart. De får kasta sig ner i diket för att inte bli påkörda! Strax efter kommer en polisbil i lika hög fart – är det tjuvjakt? När de kommer hem berättar deras pappa att gubben Fritjof blivit rånad! Tänk om det var rånarna de såg! Sen får de höra att Leo, deras lillebror också såg rånarna, och han påstår att han vet vad de har för bil, hur de ser ut och en massa annat. Lite senare tvingar deras mamma dem att följa med till affären för att hjälpa till och bära kassarna. De slipper i alla fall följa med in i affären, och när de sitter i bilen och kollar ropar plötsligt Leo rakt ut. Där står ju bilen! Den som rånarna försvann i! Nu kan de ju ta reda på var tjuvarna håller hus! Han rusar fram till bilen och kastar sig in i baksätet. Henke och Aron försöker få ut honom därifrån, men han har låst dörren och vägrar kliva ut – han kan ju avslöja tjuvarna! Och då kommer en av tjuvarna, sätter sig i bilen och far iväg – med Leo i!

Vem chattar du med, Sofie?"Vem chattar du med, Sofie?" av Jörn Jensen
Har ni läst någon bok om Sofie? Kanske "SMS till Sofie"? Nu har Sofie hört en jättebra låt på radion, av en grupp som heter Bee-Cee. När hon kommer hem från skolan går hon direkt till datorn och in på sin valiga chatt och frågar om det är någon annan som gillar dem. Efter ett tag får hon svar från en kille som heter Nick, som också gillar Bee-Cee. De börjar chatta lite, och Nick undrar om inte Sofie vill vara med i en musikvideo som han ska göra och ge till sina föräldrar. Hon kan också ge den till sina föräldrar, som en överraskning om hon inte säger något. De bestämmer att de ska träffas på tågstationen, men när hon kommer dit tycker Sofie att det känns lite olustigt. Och det sitter en farbror på en bänk en bit ifrån och tittar så på henne. Just när hon tänker ge upp och gå därifrån reser mannen på sig och kommer fram till henne…

Valpsommar"Valpsommar" av Lisbeth Pahnke-Airosto
Det kommer bli en annorlunda sommar för Fredrik, även om den börjar som vilken sommar som helst. En dag, när han som vanligt ligger i sin lilla gummibåt i dammen hör harn plötsligt hur det prasslar till i buskarna en bit bort. Helt plötsligt dyker en jättestor hund upp, grå och raggig. Och efter kommer en tjej. Hon ser vettskrämd på Fredrik och säger: "Du har inte sett mig!" Lite konstigt, eftersom hon står ju där mitt framför honom. Men helt plötsligt får de båda något annat att tänka på – den stora hunden börjar gny och helt plötsligt föder den fram en liten valp! Tjejen, som visar sig heta Amanda, ber Fredrik att ta hundvalpen och tillsammans går de hem till hennes moster. Innan Fredrik går därifrån får han lova att inte säga ett ljud om Amanda till någon, inte ens till mamma eller pappa. Han kommer tillbaka nästa dag, och till slut är Amandas mosters hus fullt av små valpar. Fredrik och Amanda hjälper mostern att sköta om dem, men det är jätteviktigt att Fredrik inte säger något om Amanda till någon! Han är lite nyfiken på varför det är så, men han törs inte riktigt fråga. Så en dag måste mostern in till stan och hon lämnar alla hundvalparna och Fredrik och Amanda ensamma. På eftermiddagen blåser det upp till storm, och det dröjer oroväckande länge innan mostern kommer hem. De sätter på radion för att lyssna på vädret – och där börjar jag läsa högt för dem ett par sidor. Det är spännande, det är lite otäckt, och texten jag läser avslutas med meningen "Det var då han såg mannen."


Efter den sista meningen var det alldeles tyst i tre, fyra sekunder, och sedan kastade de sig framåt, över bordet, högg böckerna, det var dragkamp, köpslagning och allmän kalabalik! Underbart! Jag är skitbra på det här!! Fröken var snabb att boka in ett nytt bokprat nästa gång de kommer… 🙂


Vid tolvtiden dök mina Tallar upp, det är åttaåringarna som kommer varannan vecka för att låna och lyssna på en kort bok eller en saga. Lite besvikna blev de, de hade hoppats på en ritsaga nu när det var påsklov och allt. Fick högtidligt lova att det blir ritsaga nästa gång (och Gud hjälpe mig om jag glömmer!) och sedan läste vi "Datafritt". En av gymnasiekillarna kom och slog sig ner i fröken Monicas knä under läsningen, han hade själv henne i lågstadiet, och hans lillebror går i den här gruppen så han brukar kika förbi när de kommer.

Sen var det dags att låna böcker, och när de var klara med sina boklån hittade de åt ett gäng grabbar ur samhällstrean som spelade Plockepinn. Efter en liten stund var de flera som var med, och de vägrade gå från biblioteket innan det var färdigspelat. Det är mysigt att jobba på ett bibliotek med så blandade åldrar!

Plockepinn för både stora och småOch det är djup koncentration!


I Alleh
anda var det för ett par dagar sedan en insändare av Bo Swedenklef, där han framför synpunkten att Park- och Nolaskolan borde flyttas ihop, istället för att som nu inhysas i två stora lokaler centralt i Ö-vik. Det har nu resulterat i en liten artikel, med en hel del kommentarer. Själv tycker jag att det är ett bra försla, särskilt som vi ser på utvecklingskurvan att elevantalet kommer att sjunka med ungefär en tredjedel de närmaste åren och sedan ligga ganska stabilt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 april, 2009 i Jobbet

 

Bokpratardags

Dagen rivstartade med ett klassbesök av fyrorna från Sörlidenskolan. Fick in ösnkemål om bokprat förra gången de var här, så idag var det dags. Och det här är vad jag bjöd på:

Vara ihop"Vara ihop" av Thomas Halling
Är det någon som läst "Bli ihop"? Nu är äntligen Kalle och Ellen ihop! Eller, äntligen och äntligen, det är inte så himla enkelt. Kalle blir alldeles varm och yr när han är nära Ellen, men tänk om någon ser dem tillsammans? När de pussas eller så? Men Ellen är ju så söt! Under en rast ser Kalle att tre av tjejerna, My, Lisa och Emma, står och viskar när de andra spelar fotboll. Han är rädd att de ska ha sett när han och Ellen pussades. Och precis när han glömt bort att vara rädd så kommer det: "Kalle och Ellen, Kalle och Ellen!" En hel kör av tjejer som ropar och fnissar, och alla killarna flinar förstås! Kalle blir alldeles förtvivlar och ropar: "Lägg av! Jag är inte ihop med Ellen!" Alla hör honom, även Ellen, som vänder om och springer in i klassrummet det snabbaste hon kan. Det var ju inte så han menade – han ÄR ju tillsammans med Ellen, hon är ju världens sötaste tjej, men han vill inte bli retad för det. Hur gör man då? Kanske han kan gottgöra det hela med bio? Fast tänk om killarna i klassen får veta…?

Legenden om Kapten Kråkas Tänder"Legenden om Kapten Kråkas Tänder" av Eoin Colfer
Lukas är en ganska vanlig kille i en ganska vanlig familj. Om det inte vore för att han har inte mindre än fyra bröder! Varje sommar brukar Lukas familj tillbringa i en husvagn vid havet – fem pojkar, en mamma och en pappa. I år är det en speciell sommar för Lukas. Han har nämligen fyllt 9 år, och det betyder att han för första gången ska få gå på diskot! Men natten före diskot kan Lukas inte sova. Det har egentligen ingenting med diskot att göra, utan det beror på en spökhistoria som hans storebror berättade: Legenden om Kapten Kråkas tänder. Har ni hört den? Inte? OK, lyssna noga så ska jag berätta…

"För mer än trehundra år sedan härjades havet av den förskräcklige piraten kapten Augustus Kråka. Kråka och hans sjörövargäng lurade fartyg att segla på klipporna och sedan plundrade de skeppen. Ibland brukade de lasta av bytet på klipporna utanför kusten, och då glimmande klipporna som guld! De här klipporna brukar kallas för Kapten Kråkas Tänder.

En stormig vinternatt lurade man ett handelsfartyg att gå på grund. Kapten Kråka och hans mannar bordade skeppet, och passagerarna och besättningen låstes in i ett par hytter medan man plundrade. Kråka själv slog in dörren till kaptenens hytt. I hytten hittade han inte kaptenen, utan en skeppsgosse som tagit sin tillflykt dit. För att försvara sig klippte skeppspojken till kapten Kråka rätt i skallen med en liten yxa. Kråka bars till sitt skepp, och skeppsläkaren tittade på skadan och sa: "Om vi tar bort yxan kommer kaptenens hjärna att rinna ut." De kunde alltså inte annat än låta yxan sitta kvar, och dessutom hade skeppspojken försvunnit i förvirringen.

Under resten av sitt liv sökte Kråka både när och fjärran efter pojken, och när han dog svor han att komma tillbaka och hämta skeppsgossen. Och än idag säger man att kapten Kråkas ande går omkring ute på klipporna, och att varje gång klippan som kallas Kapten Kråkas Tänder glimmar som guld är hans ande där och letar efter skeppsgossen. Om han stöter på en pojke i ungefär rätt ålder som vandrar på spökklipporna mitt i natten, då tar han honom med sig till sitt spökskepp. Och skeppsgossen, han var nio år…"

Nio år. Precis lika gammal som Lukas… Och diskot han ska till ligger på andra sidan om klipporna som kallas för Kapten Kråkas Tänder. Tänk om Kapten Kråka är där, och tänk om han tar Lukas istället för den riktige skeppspojken? Och när dessutom klipporna börjar glimma som guld mitt i natten, då skulle i alla fall inte jag vilja vara i Lukas kläder…

Hubert och klädtjuvarna"Hubert och klädtjuvarna" av Arne Svingen
Hubert har ni nog träffat på förut? I "Fläcken" eller "Mustrubbel". Just den här dagen är Hubert och Thomas på väg till skolan när de bestämmer sig för att bada i den lilla sjön. De är ju så tidiga, och det är nästan aldrig någon annan där, så det gör inget att de inte har några badkläder med sig, utan de tar ett nakendopp! Det är lite kallt, men samtidigt skönt, och så hoppar de i från det höga trädet som står på sidan av sjön. Hubert känner sig jättemodig – det är ju minst fem meter högt! Men så, när de är högst upp i trädet, spritt språngande nakna, ser Hubert att det kommer någon på andra sidan sjön! Det är vikarien de har i skolan! Och hon tänker också bada! Fast hon har en baddräkt på sig. Hubert och Thomas kan inte annat än sitta blixt stilla (spritt språngande nakna) i trädet och vänta tills hon simmat en bit bort. När hon äntligen kommit en bit ifrån dem skyndar de sig allt de kan ner ur trädet och bort till stället där de lagt sina kläder, men – de är borta! De letar överallt, men deras kläder är verkligen borta. Någon måste ha tagit dem! Till slut hittar de ändå en hög med kläder, men det är inte deras, det är vikariens! Då får Hubert en idé! De kan ju ta vikariens klänning och hatt! Om de klär ut sig till vikarien, då kan de komma in på skolan och ta sig till vaktmästaren. Där lämnas alla kläder som glöms på skolan, och där finns det säkert något som passar! Det gäller bara att ta sig genom skolan till vaktmästaren utan att de blir upptäckta, men det visar sig vara lättare sagt än gjort…

Försvunnen"Försvunnen" av Margareta Nordström
En helt vanlig skoldag försvinner Alex, Lisas klasskompis, från skolan. Lisa ser honom kliva in i en bil med en främmande man som far iväg med en väldig fart, och hon blir misstänksam och följer efter bilen. När hon äntligen kommer ikapp Alex och den främmande mannen är de redan på tågstationen och Alex beter sig jättekonstigt. Som om han inte förstod eller var sjuk. Lisa lyckas inte stoppa dem, utan mannen försvinner tillsammans med Alex, som sen är spårlöst försvunnen. Det visar sig att Alex blivit kidnappad och förd utomlands! Men ett par veckor senare ska Lisa fara på semester med sin familj, och där – i Marocko av alla ställen – ser hon helt plötsligt Alex! Han vill först inte träffa henne eller prata med henne, men efter ett tag törs han berätta vad som hänt och att han nu lever här med sin släkt. Men han vill ju hem till Sverige! Då tänker Lisa ut en plan. Alldeles lysande, tycker hon själv, och den ser ut att fungera. Men mamma och pappa får inte veta något – de skulle bara ställa till det! När hon och hennes familj ska kliva ombord på flygplanet smiter Lisa undan och istället kan Alex kliva på planet hem till Sverige.
Men nu är Lisa kvar. Helt ensam och utan pass i ett land där hon inte förstår ett ord av vad de säger. Och hennes mamma och pappa vet ingenting…


Bokpratet gick väl si sådär. Hubert gick inte alls hem, den kanske är alldeles för barnslig i det här gänget, även om de skrattade gott när jag berättade, framför allt när det ar Vikarien som kom. "Vara ihop" gick hem hos ett par av killarna som har lite svårare med läsningen, och det är ju bra – då har jag spridit lite läslusta till någon i alla fall!

Nu är det dags att planera morgondagens bokprat i åk 5.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 april, 2009 i Böcker & läsning