RSS

Dagsarkiv: 8 april, 2009

Mera bokprat!

Det har varit mera bokprat idag – årskurs fem kom på besök och fick höra mig prata om de här böckerna:

Min hund talar inte med vem som helst"Min hund talar inte med vem som helst" av Kirsten Boie
Alla i Lisas klass har ett husdjur – alla utom hon! Men en dag sker ett under. Lisa får en hund! Visserligen bara en lånehund, men ändå! Hon ska få ta hand om den i fem dagar, och det är ju nästan som att ha en egen hund. Hunden heter Törtel och är väl som hundar är mest – ända tills den helt plötsligt fnyser till och säger åt Lisa att "det namnet är minsann det töntigaste som finns"! Lisa tror inte att det är sant – Törtel kan tala!! Hon skyndar sig till en klasskompis, men väl där så vägrar Törtel att säga så mycket som flaskhals! Det är nämligen som så att Törtel kanske talar med Lisa, men han är absolut inte tänkt tala med vem som helst! När de väl kommer hem fyller Lisa Törtels matskål med hundmat, men Törtel bara ruskar på sig och säger att "det där tänker inte jag äta!" Kotletterna som ligger i kylskåpet kan han däremot tänka sig till middag. När Lisas mamma kommer hem och får veta att Lisa har gett middagskotletterna till hunden blir hon naturligtvis jättearg. Och inte hjälper det att Lisa säger att det var Törtel som sa det, för till mamma säger han naturligtvis inte ett ord. Det är kanske inte alldeles lätt att ha en talande hund.

Rånarna i ödetorpet"Rånarna i ödetorpet" av Pia Hagmar
Aron och Henke sitter på den lilla bron och metar när en bil plötsligt kommer farande i en hiskelig fart. De får kasta sig ner i diket för att inte bli påkörda! Strax efter kommer en polisbil i lika hög fart – är det tjuvjakt? När de kommer hem berättar deras pappa att gubben Fritjof blivit rånad! Tänk om det var rånarna de såg! Sen får de höra att Leo, deras lillebror också såg rånarna, och han påstår att han vet vad de har för bil, hur de ser ut och en massa annat. Lite senare tvingar deras mamma dem att följa med till affären för att hjälpa till och bära kassarna. De slipper i alla fall följa med in i affären, och när de sitter i bilen och kollar ropar plötsligt Leo rakt ut. Där står ju bilen! Den som rånarna försvann i! Nu kan de ju ta reda på var tjuvarna håller hus! Han rusar fram till bilen och kastar sig in i baksätet. Henke och Aron försöker få ut honom därifrån, men han har låst dörren och vägrar kliva ut – han kan ju avslöja tjuvarna! Och då kommer en av tjuvarna, sätter sig i bilen och far iväg – med Leo i!

Vem chattar du med, Sofie?"Vem chattar du med, Sofie?" av Jörn Jensen
Har ni läst någon bok om Sofie? Kanske "SMS till Sofie"? Nu har Sofie hört en jättebra låt på radion, av en grupp som heter Bee-Cee. När hon kommer hem från skolan går hon direkt till datorn och in på sin valiga chatt och frågar om det är någon annan som gillar dem. Efter ett tag får hon svar från en kille som heter Nick, som också gillar Bee-Cee. De börjar chatta lite, och Nick undrar om inte Sofie vill vara med i en musikvideo som han ska göra och ge till sina föräldrar. Hon kan också ge den till sina föräldrar, som en överraskning om hon inte säger något. De bestämmer att de ska träffas på tågstationen, men när hon kommer dit tycker Sofie att det känns lite olustigt. Och det sitter en farbror på en bänk en bit ifrån och tittar så på henne. Just när hon tänker ge upp och gå därifrån reser mannen på sig och kommer fram till henne…

Valpsommar"Valpsommar" av Lisbeth Pahnke-Airosto
Det kommer bli en annorlunda sommar för Fredrik, även om den börjar som vilken sommar som helst. En dag, när han som vanligt ligger i sin lilla gummibåt i dammen hör harn plötsligt hur det prasslar till i buskarna en bit bort. Helt plötsligt dyker en jättestor hund upp, grå och raggig. Och efter kommer en tjej. Hon ser vettskrämd på Fredrik och säger: "Du har inte sett mig!" Lite konstigt, eftersom hon står ju där mitt framför honom. Men helt plötsligt får de båda något annat att tänka på – den stora hunden börjar gny och helt plötsligt föder den fram en liten valp! Tjejen, som visar sig heta Amanda, ber Fredrik att ta hundvalpen och tillsammans går de hem till hennes moster. Innan Fredrik går därifrån får han lova att inte säga ett ljud om Amanda till någon, inte ens till mamma eller pappa. Han kommer tillbaka nästa dag, och till slut är Amandas mosters hus fullt av små valpar. Fredrik och Amanda hjälper mostern att sköta om dem, men det är jätteviktigt att Fredrik inte säger något om Amanda till någon! Han är lite nyfiken på varför det är så, men han törs inte riktigt fråga. Så en dag måste mostern in till stan och hon lämnar alla hundvalparna och Fredrik och Amanda ensamma. På eftermiddagen blåser det upp till storm, och det dröjer oroväckande länge innan mostern kommer hem. De sätter på radion för att lyssna på vädret – och där börjar jag läsa högt för dem ett par sidor. Det är spännande, det är lite otäckt, och texten jag läser avslutas med meningen "Det var då han såg mannen."


Efter den sista meningen var det alldeles tyst i tre, fyra sekunder, och sedan kastade de sig framåt, över bordet, högg böckerna, det var dragkamp, köpslagning och allmän kalabalik! Underbart! Jag är skitbra på det här!! Fröken var snabb att boka in ett nytt bokprat nästa gång de kommer… 🙂


Vid tolvtiden dök mina Tallar upp, det är åttaåringarna som kommer varannan vecka för att låna och lyssna på en kort bok eller en saga. Lite besvikna blev de, de hade hoppats på en ritsaga nu när det var påsklov och allt. Fick högtidligt lova att det blir ritsaga nästa gång (och Gud hjälpe mig om jag glömmer!) och sedan läste vi "Datafritt". En av gymnasiekillarna kom och slog sig ner i fröken Monicas knä under läsningen, han hade själv henne i lågstadiet, och hans lillebror går i den här gruppen så han brukar kika förbi när de kommer.

Sen var det dags att låna böcker, och när de var klara med sina boklån hittade de åt ett gäng grabbar ur samhällstrean som spelade Plockepinn. Efter en liten stund var de flera som var med, och de vägrade gå från biblioteket innan det var färdigspelat. Det är mysigt att jobba på ett bibliotek med så blandade åldrar!

Plockepinn för både stora och småOch det är djup koncentration!


I Alleh
anda var det för ett par dagar sedan en insändare av Bo Swedenklef, där han framför synpunkten att Park- och Nolaskolan borde flyttas ihop, istället för att som nu inhysas i två stora lokaler centralt i Ö-vik. Det har nu resulterat i en liten artikel, med en hel del kommentarer. Själv tycker jag att det är ett bra försla, särskilt som vi ser på utvecklingskurvan att elevantalet kommer att sjunka med ungefär en tredjedel de närmaste åren och sedan ligga ganska stabilt.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 april, 2009 i Jobbet