RSS

Månadsarkiv: juni 2009

Tinas Best of Kreta

Här kommer, sent omsider, mina favvofoton från Kreta.

Vårt hotell var fantastiskt fint, och närheten till stranden gick absolut inte att klaga på. Skitmysigt hotell som jag absolut kan rekommendera!! Här och var fanns det både citron- och apelsinträd, och de var fulla med frukter! En av de sista dagarna åkte vi buss genom en dal full med apelsinodlingar, där det var orangea apelsinträd på båda sidorna av vägen i kilometer efter kilometer. Tyvärr blev korten från bussen inget vidare, såklart.

Vår andra heldag på Kreta for vi på en båttur till Gramvoussa, en ö med en gammal venetiansk borg. Det var kul att se, och utsikten därifrån var inte heller den illa. Någonstans där nere på stranden ligger mamma och solar… Dagen avslutades med en tur till Balos Bay, den blå lagunen, där Anna och Susanna simmande in till stranden.

Söndagen vilade vi, men på måndagen bar det av igen! Då till Knossos och en minitripp till Heraklion. Lite coolt är det allt med Knossos. 4000 år gamla byggnader, fresker och urnor. 4000 år! Gene fornby som vi här i Ö-vik är så himla stolta över är ett långhus med stampat jordgolv från 500-talet, alltså 1500 år gammalt. Perspektiv…

En av de sista dagarna åkte vi till Samariaravinen. Det är en av Kretas alla raviner, knappt två mil lång, och med en fantastisk vandringsled. Vi startade uppe på en platå och sedan bar det av nerför! De tre första kilometrarna klarade vi av en höjdskillnad på ungefär 1000 meter. Det var konstant nerför med små korta kliv och lätt böjda ben. I tre kilometer, alltså. (Behöver jag nämna att man gick som om man skitit på sig de närmaste dagarna efteråt?) När vi kommit ner i rivnen blev det lite flackare, men det lutade neråt hela vägen ner till havet. Men det var en fascinerande vandring – vacker natur, branta klippväggar, massor med blommor, hela sluttningar som doftade av timjan…

Och det var inte utan att man kände sig liten emellanåt! Det fanns också flera kyrkor längs stigen, och när vi nådde fram till byn Samaria (som övergavs på 1960-talet) hittade vi åt Samariakyrkan. Det är en kyrka helgad till Maria, och därav namnet – Santa Maria har blivit till SaMaria.

Efter den lilla byn där vi åt vår medhavda lunch kom vi så ner på botten av ravinen. Och här blev det riktigt coolt! Det har varit en åfåra en gång, vilket syntes väl på klippväggarna. Väggarna var lodräta och där de var som högst var de ca 300 meter höga. (Eller var det 500 meter? Ska kolla upp det.) Där på botten fanns också ”portarna”, tre passager där ravinen blev lite smalare. Den smalaste passagen kallas för Järnporten, och här var det bara tre och en halv meter mellan väggarna. Fattar du? Tre och en halv meter mellan trehundra meter höga bergsväggar!! Coolt…

När vi så tillryggalagt vår nästan två mil långa vandring var det en båttur till en annan by, där en buss väntade på oss. Helt klart en upplevelse som vi kommer att minnas länge!!

Och det går igen för hela resan – TACK mamma, för resan och för ditt förslag!! Och TACK Anna och Susanna (ja, och mamma, såklart), för en otroligt trevlig och skön semestertripp i roligt sällskap! Det gör vi om!!

 
1 kommentar

Publicerat av på 14 juni, 2009 i Barajag, Bilder

 

Oj då.

Hm. Bloggandet ligger inte högst upp på prioriteringslistan just nu. Nog om det.

Vad som däremot ligger HÖÖGT upp är husbyggandet. Jag har inte tordas fara förbi sen Kristi Himmelsfärdsdagen när jag for förbi med Mamma, Pappa, Lilla Syster och Susanna – samtliga utom Pappa var med till Kreta en vecka – så skönt och TACK för sällskapet! Det gör vi om!! Lägger ut lite väl valda bilder senare – när bloggandet har lite högre prioritet.

I alla fall. Väl vid huset konstaterade jag att öppningen för köksfönstret satt på fel ställe! Med den marginalen till en av väggarna fanns det inte på kartan (ritningen?) att vi skulle få in spisen och fläkten där vi ville ha den. Shit!! Men det fixade sig, och väl hemma är själva inredningsplaneringen av köket i full gång. Talade precis med Ulla, vår inredare, som hade varit där och kikat igår kväll och hon tycker det ser riktigt bra ut. Känns skönt. Men det är mycket att tänka på…


Här på skolan har det varit mösspåtagning idag. Så nu har det börjat – "SP3, SP3, SP3….!!!", "Sju dagar kvar, sju dagar kvar, sju dagar kvaaar!" och "Ett år kvar, ett år kvar, ett år kvar!" (det sistnämnda till de stackars tvåorna som snart är halvdöva) – sångerna rungar genom trapphus och korridorer. Däremot är det – än så länge – bara en klass som givit full hals i biblioteket. Vilka? SP3, så klart, vi är ju lite av deras klassrum eller vardagsrum, för somliga i klassen även somrum… Jag menar, att en av killarna bjussade mig, bibliotekarien, på gratis pizza när jag var in där han jobbar häromdagen säger väl lite om hur bra de trivs med oss! 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 juni, 2009 i Betraktelser, Hus & hem, Jobbet