RSS

Månadsarkiv: december 2009

”Fallen flicka” av Christina Wahldén

Fallen flicka av Christina WahldénFör ett par år sedan flydde Rona med sin familj från Afganistan till Sverige. Rona försöker anpassa sig till Sverige och det svenska, men för resten av familjen är det är inte så lätt. Varken mamma eller pappa kan läsa och har inte lärt sig någon svenska alls, utan Rona hjälper dem med tolkning och alla myndighetspapper.

Rona älskar att gå i skolan och drömmer om att bli läkare för att kunna åka tillbaka till Afganistan och hjälpa alla de kvinnor som finns kvar där. Men hemma är det hon som får sköta hela hushållet och ta hand om sina småsyskon. Hon är sist i säng på kvällarna och först upp på morgonen. Om hon försover sig, försover resten av familjen sig också.

Dessutom håller hennes pappa och storebror henne under hård uppsikt. Hon måste gå raka vägen till och från skolan, får inte gå några omvägar, inte gå till affären utan att ha blivit tillsagd att göra det, inte hälsa på en klasskompis utan brodern som förkläde – allt för att hon inte ska kunna göra något fel och dra vanära över familjen. Om hon någon gång missar bussen eller blir sedd på fel ställe slår hennes pappa henne, så hon ska lära sig veta sin plats.

En dag misshandlar pappan henne så svårt att Ronas lärare, Monika, vägrar låta det passera. Trots att Rona hävdar att hon ramlat lyckas läraren övertala henne att lämna familjen, att söka hjälp och försöka komma till ett skyddat boende. Rona ska bara hem och hämta sina saker först, men konfrontationen med familjen slutar med att hon står med ryggen tryckt mot balkongräcket, sex våningar upp.


Christina Wahldén är journalist och författare med en rad ungdomsböcker bakom sig, bland andra ”Ingen behöver veta”, ”Kort kjol” och ”Det dina ögon ser”, böcker som alla handlar om svåra ämnen. Christina säger själv på bokförlagets hemsida att hon vill skriva om sådant som hon ser som ett problem i samhället för att ge en röst åt dem som ingen röst har.

Handlingen i ”Fallen flicka” har sitt ursprung i verkliga händelser. Under 2007 föll fyra tonårsflickor ner från balkonger på olika platser i Sverige. En av dem avled och tre skadades mycket svårt. I samtliga ärenden inledde polisen förundersökningar mot flickornas anhöriga med misstankar om att flickorna blivit knuffade, men alla utredningarna lades ner i brist på bevis. Även därefter har flera unga flickor fallit från balkonger. Under arbetet med boken har Christina Wahldén haft hjälp av två afganska tonårsflickor och en afgansk man.

 
 

Etiketter:

Jul i Boberg

Började julen i Ö-vik med lunch och minijulklappsutdelning av en skägglös tomte hos svärmor och svärfar. Ps lillasyster Anna var också där med sin P och deras lilla Klara. Fick bland annat två självvattnande örtkrukor från Eva Solo och ett tokfint kort på Klara. Lagom till Anka-sändningen – Kalle, så klart! – packade jag in mig i bilen och drog västerut.

Vinter i BobergAnlände till Boberg vid sextiden och sen har familjen haft en skön julhelg tillsammans. Min lillasyster Anna var redan på plats, så det var julmiddag och sen kom tomten till oss också! Eller, tomte och tomte, det var mamma som skötte julklappsutdelningen i år. Fick en kaffebryggare och bestick från Eva Solo, liksom en mixerstav/matberedare från Braun som stått på min önskelista i ett par år nu.Pappa har hittat en toksnygg gran - som vanligt!

Det ironiska är bara att jag i år skulle köpa en matberedare till lilla syster, hittade en med mixerbehållare men blev övertalad av personalen att köpa den kombinerade mixerstav/matberedare som jag själv helst vill ha… Dessutom fick lilla syster en likadan kaffebryggare som jag… Hon har bra smak, min lilla syster!

Och Skutt fick lära sig öppna paket :)

På juldagen dök stora syster, maken och yngste sonen upp lagom till lunch, och hela familjen hade en riktigt lugn och skön dag tillsammans! Mysigt!!

Och idag har vi varit på den traditionsenliga ”böna” på Terrassen. Nytt var att Lennart, vår präst, inte jobbade idag, utan det var en ny präst som kommit ända från Undrom. Hon var riktigt mysig, och det måste erkännas att det var kul att höra någon annans syn på det här med martyrer och martyrskap, som ju är annandagens tema. Jag har ju hört Lennart tala om det i några år nu. Och eftersom det är den enda gång på hela året som jag går i kyrkan, så kommer man ju liksom ihåg det hela också…

Sen har jag och Pappa varit till Borgnäset och fyllt upp min bil med kanontorr kaminved – så nu kan jag elda hur mycket som helst! Och så ska jag svänga in på Nordemans och köpa en vedkorg i veckan – mamma har bestämt vilken jag ska ha! Och jag kan inte annat än hålla med!

Vedkorg av gamla bildäck

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 december, 2009 i Betraktelser, Bilder, Hemmahem, Hus & hem

 

”Känslan av att hoppa” av Ingrid Olsson

Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson”Du vet inte vem jag är, men jag skriver till dig ändå. Jag har ingen annan att prata med. Ingen jag kan prata med på riktigt. Bara nån som du kan klara av det jag ska berätta.”

Två månader före studenten tar en kille på Lisens skola livet av sig genom att hoppa från taket till ett av stans parkeringshus. Lisen börjar skriva brev till honom, och i breven berättar hon om alla de känslor och tankar hon har inom sig. Om blygheten, rädslan och om känslan av att livet ibland kan kännas mer skrämmande än döden.

Ända sen hon var liten har Lisen varit blyg av sig. Hon vill helst inte prata med människor, att beställa mat på en restaurang är bland det värsta hon vet, och hon vill absolut inte stå i centrum. När hon var liten kunde hon gömma sig bakom Siri, sin bästa kompis, och när hon började gymnasiet hade hon tur och hamnade bredvid Amanda första dagen, och fick en ny rygg att gömma sig bakom. Om någon frågar henne om något svarar hon oftast så tyst att de måste fråga om. Då blir svaret ännu tystare, och till slut är det ingen som frågar mer.

Hon önskar att det hade hänt något i hennes liv, en katastrof av något slag, då skulle det i alla fall finnas något att skylla på. En anledning till allt det konstiga som känns som en knut i magen eller ett feberdån i huvudet. Men inga katastrofer har hänt Lisen. Det enda hon har att skylla på är att hon inte vågar. Och att hon inte orkar med känslan av att inte våga längre.

Och så funderar hon över hur den känns. Känslan av att hoppa.

 
 

Etiketter:

”Shoo len” av Douglas Foley

Shoo len av Doulgas FoleyDet är sista terminen i skolan, men Gabi skiter i det, han har andra planer – han vill ha snabba cash. Karim, däremot, vill inte hänga med på Gabis grejer längre, han har ju en chans att få upp betygen innan skolavslutningen. Samtidigt vill han inte heller vara en svikare. En natt rånar deras gäng en kvinna, och när hon inte vill släppa sin handväska blir hon svårt misshandlad och sparkad i ansiktet. Karim känner att nu har det gått för långt, och bestämmer sig för att absolut inte vara med på sådana grejer mer.

Dessutom har det börjat en ny tjej i skolan – Nikoo – och Karim får annat att tänka på. Nikoo får snart komma in i tjejgänget med Josefin, Hanan, Media och Ella, och lär även känna Karim och de andra grabbarna. Tillsammans tar de sig genom vardagen, med återkommande brandlarm på skolan, föräldrafria fester, graffiti i tunnelbanan, disco på Loftet, och vadslagning med gratis pizza som insats. Och hela tiden finns där en glädje, kärlek och lojalitet som är så otroligt stark.

Inför skolavslutningen sätter tjejerna ihop en grupp som ska dansa och sjunga, och Karim och Metin skriver texten de ska framföra. När skolavslutningen närmar sig känns det verkligen som om livet kan börja på riktigt. Framtiden är deras!

Men för några av dem är dagarna räknade. Några kommer aldrig att få uppleva den grönskande sommaren eller friheten efter skolan. Andra kommer att ha begått handlingar som de kommer att ångra i resten av sina liv.

”Shoo len” är en otroligt stark, fin och bitvis väldigt rolig bok som handlar om kärlek och svek, men framförallt om lojalitet och konsekvenserna av de beslut vi fattar. Att den dessutom är skriven på förortssvenska gör den riktigt rolig att läsa:
      ”Kolla guzzen jao!”
Karim vred på överkroppen, nickade uppskattande, tittade på Gabi igen.
      ”Känner inte igen henne.”
      ”Choksnygg ju.”

En chokrolig bok jao, jag svär!



Douglas Foley har tidigare gett ut barnböckerna om Habib, och även ungdomsböckerna ”Ingen återvändo” och ”Shoo bre”, alla otroligt omtyckta och roliga. Och för oss som inte alltid fattar förortssvenska finns det flera bra Internetsidor att titta på, bl.a. Svensk Slang ordbok och El barrio där man hittar en ordlista under rubriken ”Orden i betongen”.

 
 

Etiketter:

Inrökt, men nu är i alla fall premiären gjord!

– 20 grader tre dagar i rad. Brr! Inte underligt att jag fick ett ryck och svängde förbi Granngården och köpte björkved när jag gjorde sista julklappssvängen igår! Så idag har vi premiäreldat i kaminen!En mysig brasa i kaminen Kanske inte det allra smartaste att testa första gången när det är – 20 och luften ligger som ett lock strax ovanför taknocken, men vi testade – och japp! Det rök in! Hade lite svårt att få riktigt bra drag i den, fick faktiskt lov att ställa upp ett fönster för att det skulle ta sig riktigt ordentligt. Men när det väl var igång, då brann det utan problem. Däremot har jag ju kommit på att vi behöver inte bara en vedkorg, för det har jag faktiskt tänkt på, utan även någon typ av spiselkrok eller annat att raka runt i glöden med vore inte dumt.

Köksbordet med stolarnaSlänger även med ett foto på köksbordet. Vi har ju haft det ett tag nu, och jag gillar det verkligen! Och om jag gillar bordet så är det ingenting mot vad jag tycker om stolarna!! De är fantastiska!!! Skön stoppning, rejäla armstöd, och så lite gung dessutom. Man sitter som en kung i de här stolarna. Kom och testa, vet ja!

Och så äter vi fortfarande lussebullar, även om det var ett tag sen jag bakade dem. De är inte de vackraste bullar jag åstadkommit, men de är utan tvivel de godaste lussebullarna jag någonsin bakat. Receptet är ur ”Annas kokbok”, testa det!

Lussebullar - goda!

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 december, 2009 i Betraktelser, Hus & hem, Recept

 

Conan Bibliotekarien

Jag vet att jag nämnt henne förut (även om jag då trodde att hon var han), men Conan Bibliotekarien är en av mina bibliotekskollegor som verkligen förgyller arbetsdagen – klockrena analyser av vardagen på ett vanligt svenskt bibliotek. Just idag mindes jag särskilt hennes haiku-dikt ”Dålig blodcirkulation”:

Nu är det inte
längre kvavt på mitt kontor.
Dags för torgvantar.

Själv sitter jag på kontoret med handledsvärmare och dubbla koftor…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 december, 2009 i Bloggning

 

”Oktober” av Cannie Möller

Oktober av Cannie MöllerEn natt i oktober blir Lassie våldtagen av fem tonårsgrabbar. Dessutom står Johan, hennes enda riktiga vän, på sidan av och ser det hela utan att ingripa. Och det hela slutar med att en av killarna dör.

Så brutalt börjar boken ”Oktober” av Cannie Möller. Men sedan backar vi bandet, ungefär ett år tillbaka i tiden. Vi får följa alla inblandade i deras vardag på skolan, vara med dem hemma hos familjen, umgås med deras kompisar och läsa deras tankar. Där är Lassie som inte gillar mammas nya kille och därför hellre är hos Johan. Där är Johan som under det här året kommer på att han inte är som de flesta andra killar. Där är Matte som alltid ska vara tuffast och bestämma, men som egentligen känner sig så oerhört liten och utanför. Där är Adam som gång på gång sviks av sina föräldrar.

Men där är också A, som är den mest underbare kille Lassie träffat. Där är Johans familj som ställer upp i vårt och torrt. Där är uppskattningen Matte får på sitt extraknäck. Där är Adams fosterfäräldrar som verkligen älskar honom. Där är vänskap, kärlek, lycka, tryggheten i vardagshändelserna.

Allt eftersom vi går framåt i tiden i boken, mot den här olycksaliga kvällen i oktober, kommer jag på mig själv med att flera gånger stanna upp och tänka: ”Hur sjutton kan det gå så illa? Hur ska det här kunna vända och bli till en sån katastrof?” De är ju så vanliga de här ungdomarna! De är ju som hon i åttan, han på fordonsprogrammet eller han i nian. Vanliga ungdomar som jag träffar varje dag. Men en liten händelse här leder till en annan liten händelse där, och snart är de små händelserna hopvävda och det stora hemska sker. Fast det egentligen inte behövde bli så.

Men så är det ju också i livet. Ibland går det bra, ibland inte. Och ofta är det så enkelt att titta tillbaka och se alla småsaker som leder fram till det otäcka. Även om det var omöjligt att säga något då – det var ju bara vanliga små vardagssaker som hände.



Skiiiiiitjävlabra bok! Läs den!!!!

 
 

Etiketter: