RSS

Månadsarkiv: juni 2010

MVG?

Jaaa, jag veeeet att jag tjatar om eleverna och studenten och skolavslutning och allt sånt! Men det är en ganska stor grej när man jobbar inom skolans väggar… Och de ÄR goa, ”mina” elever på Parkskolan!

Idag kom t.ex. två av tjejerna i SP3 och lämnade en bukett rosor till mig och kollegan! Det måste väl ändå motsvara ett MVG i bibliotekarieutövandet? 🙂

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 juni, 2010 i Jobbet

 

… då kommer tårarna

Jag gör något jag inte brukar göra – bloggar på arbetstid. Men en sån här dag är liksom inte som andra dagar! Redan idag är det avslutning för ettorna och tvåorna, och i morgon är det den stora skolavslutningen. Eleverna i studentklasserna kommer att röra sig runt i byggnaden för sista gången, sjunga, skratta, ropa ramsor, för att efter den stora avslutningen vid lunchtid lämna mig helt ensam i en stor, tom och tyst byggnad.

Studenten är lite speciell för mig i år. Jag har faktiskt också gjort tre år på Parkskolan nu! Jag började som skolbibliotekarie här på Parkskolan i augusti 2007, så de elever som försvinner nu har liksom alltid funnits här jämte mig. Det kommer att bli konstigt utan dem. Jag vet att det kommer nya elever och att de kommer att hitta in till mig i biblioteket och att jag kommer bli du och kompis med många av dem – men ändå. Jag känner mig lite sentimental, helt enkelt.

Och så, är jag kom till jobbet i morse, låg det en liten hög med papper på informationsdisken. Det är ett öppet brev till skolledning och skolkontoret med anledning av den planerade nerdragningen av kollegans tjänst här på Parkbiblioteket. Där finns flera brev, alla författade av elever i årskurs 3 på samhällsprogrammet – och de är så kloka! Jag skummar snabbt det första (det har jag redan läst, S som skrivit det kom och visade mig det förut), när jag kommer till det andra känner jag att något börjar röra sig inom mig, och när jag läser det fjärde brevet händer det.

Jag vill så gärna tro på att vi, Kollegan och jag, är viktiga för våra elever! Att vi spelar en roll i deras skolgång, att vi hjälper dem att utveckla sin läsning och informationskompetens. Och tydligen GÖR vi det också. Och när den känslan kommer, mitt under läsningen av deras kloka synpunkter på vad en nerdragning kommer att innebära…

… då kommer tårarna.



Utdrag ur breven:

”Ledare anser att dagens elever ska förbättra sina betyg och nå högre resultat, men samtidigt minskar de på resurserna som finns för att hjälpa ungdomar att söka information och kunskap.

”Till de flesta av våra arbeten så är källor ett måste och internet är inte alltid en pålitlig källa och ett arbete som enbart är byggt på fakta från internet är inte trovärdigt. Just därför har biblioteket varit en viktig grundsten i våra studier och vi hade inte kunnat göra de arbeten vi gjort eller fått de betyg vi fått om det inte varit för biblioteket.”

”Då har personalen haft en mycket betydande roll i sökandet efter information. Den kunskap de besitter är ovärderlig i dessa sammanhang!”

”Parkbiblioteket har under alla år varit en plats för människor att mötas, både inom och utanför skolan. Detta har varit en rogivande lokal för människor att vända sig till både vad gäller att finna lugn till studier men även för att få vägledning i litteratur. Biblioteket har ett stort utbud för alla och en kunnig personal som verkligen vet vad de gör så att de kan tillmötesgå varje besökares behov.”

”Parkbiblioteket utan dess personal är som en älv utan vatten!”

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 juni, 2010 i Jobbet

 

Horror goes kitsch

Bara ett inlägg till med Dracula-anknytning, sen ska jag ge mig. Lovar. Heder och samvete och allt det där.

Men visst är han lite fulcoolsnygg, Count Ketchup? Det är alltså ett lock till ketchupflaskan – byt ut det som sitter på, och så rinner blodet ketchupen ut mellan tänderna…

Liiite nödvändig är den väl, vi är ju faktiskt i början av grillsäsongen, eller hur? 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 juni, 2010 i Hus & hem

 

En av historiens värsta massmördare

Jag fastade ju som i ett flow av skräck ett tag, och precis när jag trodde det var över dök en bekant kvinna upp i mitt liv. Erzsebet Bathory.

Erzsebet nämns i boken ”Dracula och hans arv” som jag skrivit om tidigare. De flesta personer som figurerar som vampyrer är annars män, men Erzsebet är ett undantag. Ett ruskigt sådant.

Erzsebet Bathory (1560-1614) tillhörde det ungerska adelsskiktet. Hon var rik, hon hade en härkomst som var enastående, hon var vacker – och hon var en av historiens värsta massmördare. Hon residerade på ett slott i nordvästra Ungern där hon lät tortera och döda omkring 650 flickor. Sex hundra femtio.

Grejen var den att Erzsebet var förutom rik och mäktig även känd för sin skönhet och fruktansvärt rädd för att åldras. Dessutom var hon lite av en cougar… Vid ett tillfälle när hon var missnöjd med en tjänsteflicka gav hon henne ett hårt slag som ledde till blodvite. Några droppar av flickans blod landade på Erzsebets hud och som genom ett mirakel tyckte hon att huden där blodet landade slätades ut och blev mjukare. På så sätt uppstod tanken hos henne att blodet från unga flickor skulle hjälpa henne att hålla sig ung.

Hon lockade flickor till slottet med löften om arbete, men torterade och tömde dem på blod. Ofta tappades blodet upp i ett kar som Erzsebet badade i. En annan metod var att stänga in flickorna i en upphissad järnjungfru, så att hon kunde duscha i det nedstrilande blodet. Äckligt är bara förnamnet…

Rik, mäktig, och ingen stoppade henne. Förrän hon började ge sig på flickor i sin egen samhällsklass. Då blev det räfst och rättarting, och Ersebet Bathory dömdes till husarrest på livstid. Hennes straff var att bli inmurad i sitt eget sovrum, och där satt hon i fyra år fram till sin död.

Onekligen en kvinna vars historia sätter sina spår! Därför kunde jag inte motstå lockelsen när jag strosade runt på Hemmakväll och fick ögonen på ”The Countess”. Det är alltså en filmatisering av Erzsebet Bathorys liv och handlingar – jag kunde helt enkelt bara inte låta bli.

En bra film. Men äcklig. Riktigt, riktigt äcklig. Men bra. Som sagt. Kolla i alla fall in trailern!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 juni, 2010 i Kultur

 

Jag rör mig tyst som en ninja…

Klockan fyra varje dag inträffar något magiskt på mitt jobb. Sexton noll-noll stänger Parkbiblioteket, jag låser dörren, sätter upp den lilla gardinen i fönstret och släcker alla lampor. Och plötsligt befinner jag mig inte i ett bibliotek längre!

En timme tidigare var här fullt med elever vid datorerna, några som slappar i tidningshörnan, grundskoleelever som mellanlandar på väg hem och ett par av folkbiblioteksbesökarna som strosar runt. Liv! Rörelse! Vibrationer!

Men klockan fyra förändras allt. Plötsligt är allt så tyst. Inget smattrande på tangentbord, inget prassel med tidningar, inget surr och fnitter, ingen mobil som ringer i ett hörn någonstans. Bara… tyst. Tomt. Ödsligt.

Den tid som är kvar av min arbetsdag när jag stängt biblioteket är det tänkt att jag ska använda till planeringstid, eller inre tjänst, som det heter på bibliotekariska. Ofta har jag lite svårt för det, huvudet är fullt av intryck från dagen, tankar och idéer snurrar runt och att sätta sig ner och läsa det där intressanta inlägget om upphovsrätt är nästan detsamma som bortkastad tid.

Istället passar jag på att smyga runt i dunklet bland hyllorna – städa lite här, plocka lite där. Jag hittar böcker att tipsa mina besökare om i morgon, och framförallt hittar jag böcker som får följa med mig hem

Jag tror jag har en bra lässommar framför mig.

Och i morgon klockan åtta får biblioteket vakna till liv igen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 juni, 2010 i Jobbet