RSS

Öppet brev till tjänstemän och politiker i Barn- & Utbildnings förvaltning och nämnd

14 Dec

Jag har lyckan att ha ett fantastiskt jobb! Varje dag möter jag någonstans mellan 400-500 personer i skiftande åldrar – jag är nämligen skolbibliotekarie. Varje dag vill jag bidra till barn och ungas utveckling. Varje dag vill jag att lärare ska se mig som en resurs de kan vända sig till med de mest skiftande frågor. Varje dag vill jag göra skillnad för dem som behöver mig.

I veckan som gick kunde jag läsa i Örnsköldsviks Allehanda om Skolverkets rapport som bland annat visar på att svenska barn och ungdomars läsförståelse minskar. Pojkarna tappar mer än flickorna, och de som redan var svaga har blivit svagare – klyftorna ökar mellan hög- och lågpresterande elever.

Det här är inget nytt – redan 2007 konstaterade Skolverket att läsförståelsen minskar bland våra barn och unga. En förklaring som Skolverket pekade på då är att svenska barn allt mer sällan läser böcker. Skolverket konstaterade vidare att tillgången till ett bibliotek och att använda sig av det har stor betydelse för utvecklandet av läsfärdigheter och läsintresse. Ett väl fungerande samarbete mellan bibliotekarier och lärare bidrar också till elevers lärande och informationskompetens. Enligt skollagen måste varje grund- och gymnasieskola ha ett bibliotek. Men vad är då ett skolbibliotek? Det definieras inte i skollagen. En låst skrubb med bokhyllor? Tre bokhyllor i korridoren? Ett klassrum bemannat med en lärare två förmiddagar i veckan?

Nej, ett skolbibliotek är så mycket mer. Ett skolbibliotek är de människor som finns där, både elever och vuxna. Det är en samlad resurs som hela skolan kan nyttja, oavsett om det är i form av bokprat, studier i grupp eller informationssökningslektioner. Skolbibliotekens uppgift är enligt bibliotekslagen att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur, samt att tillgodose elevernas behov av relevant material för utbildningen. I den kommande gymnasieförordningen (GY11) och läroplanen för grundskolan (Lgr11) pekar man också på vikten av att utveckla elevernas färdigheter i informationssökning och källkritiskt tänkande. Det är svårt att åstadkomma i en låst skrubb. En studie som Svensk Biblioteksförening hänvisar till pekar på att bibliotekariernas och bibliotekens kvalitet är av största betydelse. Bemannade bibliotek med ett bra och varierat utbud av böcker och andra media, liksom ett utvecklat samarbete mellan bibliotekarierna och den pedagogiska personalen är exempel på faktorer som påverkar elevernas prestationer positivt.

Att alla elever i grund- och gymnasieskolan ska ha tillgång till skolbibliotek, bemannade med tillräckligt av personal med relevant kompetens, framstår när man läser de här rapporterna som en självklarhet. Dessvärre är verkligheten långt ifrån detta. Varför då?

Ett välfyllt men låst rum är ganska billigt att underhålla, ett bra och väl fungerande skolbibliotek med välutbildad personal kostar däremot pengar. När skolornas anslag inte räcker är det enkelt att knapra på kringkostnader såsom exempelvis bibliotek, och till slut blir ett bra skolbibliotek en prioriteringsfråga. Troligtvis en bra prioritering om man strävar efter att utveckla barn och ungas läsande.

Hur menar jag då?

Jo, det finns nämligen inget som slår bokprat när det gäller att skapa läslust – oavsett ålder! Det finns inget bättre sätt att väcka nyfikenheten för en bok än en levande vuxen förebild som pratar om böcker med och för barn och unga. Och när väl nyfikenheten är väckt har boken en chans att konkurrera med andra medier. Det här gäller naturligtvis för vuxna med. Det finns inget mer inspirerande än att lyssna till någon som kunnigt och inlevelsefullt pratar om en bok som bokprataren verkligen gillar. Det här vet våra barn och unga – varför går de annars så självklart fram till oss som jobbar i biblioteken och vill ha boktips? Varför sitter de annars som trollbundna i en halvtimme och bara lyssnar när de kommer i hela klasser för planerade bokprat? Men det kräver att vi finns här hos eleverna och att vi har tid att prata böcker.

Och det är det som är pudelns kärna. Vi på biblioteken kan, vill och SKA prata böcker med våra besökare, oavsett ålder. Men det kräver naturligtvis både tid och resurser. Vi måste ha anslag till nya böcker, och vi måste vara tillräckligt med personal för att ha tiden till det.

Jag vill få bidra till mina elevers utbildning och utveckling. Låt mig göra det istället för att minska min möjlighet att påverka och inverka på barn och ungas läsning! Låt mig vara en resurs som räknas! Satsa på skolor och skolbibliotek, ge mer stöd och ge varje skola ett riktigt skolbibliotek, bemannat med utbildad personal. Visa mig att Örnsköldsviks kommun är på väg mot världsklass – i läsning! Visa mig att ni som tjänstemän och politiker i Barn & Utbildnings förvaltning och nämnd väljer att satsa på våra barn och unga, att de är vår prioriterade grupp!

Visa mig att ni förstår vikten av väl fungerade skolbibliotek.

//Tina Ottosson
skolbibliotekarie
Parkskolan, Örnsköldsvik



Kommentar: Det här är orginalvarianten av en förkortad debattartikel som finns publicerad i dagens ÖA.



Uppdatering kl. 20.09: Nu finns artikeln även på Allehandas webb, där den också går att kommentera.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 december, 2010 i Jobbet

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s