RSS

Månadsarkiv: april 2011

”Blonde” av Joyce Carol Oates

Drygt 800 sidor ren och skär njutning är över.

Jag har sparat mig länge för miss Monroe. Första gången jag hörde någon prata om den var länge sedan (det var Ulrica i mitt kök i Stockholmskurvan tillsammans med de andra Soppisarna). Sen har den legat där och gnagt. Skavt lite, lurat, lockat – sagt ”Men så ta mig då” med hest viskande röst. Men inte förrän nu har jag känt mig manad.

Att Bokcirkeln tog upp den ifjol var en anledning, och att jag fullkomligt älskade ”Mörkt vatten” var en annan. Fick så låna den i pocket, hittade den på bokrean och klämde lite på den där och då men tyckte den var för tung, så lånad pocket har jag hållit mig till.

Och som jag har älskat denna kvinna! Ända sedan jag först fick träffa henne som sexåring, de där desperata försöken att vara mamma Gladys till lags för att få känna sig älskad la sig som en snara runt hjärtat och kramade åt. Därefter har känslorna bytts ut, men styrkan i dem har varit i stort sett konstant. Jag har äcklats rent fysiskt över den köttmarknad som styr filmindustrin – ”Du fick rollen bara genom att gå därifrån, baby.” Jag har försökt hänga med i svängarna när det gäller karlarna, och det är inte några vackra bilder som målas upp. Jag har hängt i kjoltyget och fått uppleva droger, galenskap, aborter, rus och misär. Jag har varit helt besatt!

Som den värsta stalker har jag googlat allt tänkbart. Jag har grävt fram artiklar om henne, försökt hittat dramer av Arthur Miller, youtubat Joe DiMaggio och desperat försökt hittat hennes filmer – det finns en (1) på Voddler. Någon som har?!

Och nu är det över.

Fast ändå inte. Oates leker hela tiden med språket, använder det på ett fascinerande sätt för att låta de olika personerna tala till mig, och det ger en nästan förnimbar extra dimension till texten. Ett exempel, där det är Arthur Miller, i boken kallad ”Dramatikern” som tänker på sitt liv med sin första hustru, som han ännu är gift med:

Han trodde emellertid ändå att deras kärlek inte tagit slut, bara bleknat. Som skyddsomslaget till Dramatikerns första bok, en tunn diktsamling som getts ut då han var tjugofyra år gammal, som fått uppmuntrande god kritik och sålts i 640 exemplar. I hans minne var skyddsomslaget till The Liberation vackert koboltblått med kanariegul text, men i själva verket, som han då och då haft tillfälle att till sin stora överraskning notera, hade framsidan nu blekts av solen så att den var nästan vit, och de en gång gula bokstäverna var så gott som oläsliga.

Det fanns ett skyddsomslag i minnet och ett skyddsomslag någon meter från Dramatikerns skrivbord. Man skulle kunna påstå att båda var lika verkliga, att de bara existerade i olika tider.”

Ja, den här magiska vännen kommer finnas kvar i mitt medvetande länge, länge. Och det vete sjutton om jag inte köper Oates bild av Norma Jean/Marilyn nästan rakt av.

Nu är min topp 5-lista full. Och rent ärligt kan jag säga att det här är topp 3. Sorry, Carl-Johan, din puckelpojke har tappat medaljplatsen till en blond tös.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 april, 2011 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, Topp 5

 

Etiketter: ,

Tsaminamina zangalewa

Man vet att det är en bra dag på g när Shakira shufflas fram på väg till bussen!

Tänkte göra en kortdag idag. Har fnulat färdigt på K-hyllan och passade på att dra genom Sveriges geografi också när jag ändå var igång. Har också funderat mera på vår Ångermanlandshylla i vardande, men det får vänta. Så nu får det räcka med lovjobb. Lite för lite lästid mot väggen, men det kan nog ordna till sig vid en annan solig vägg innan helgen.

Hyllorna med arkeologi-, historia- och Sveriges geografi igår morse…

… och nu. Det jevvliga är bara att arkeologihyllan, som var hyfsad tidigare, ser ut som om Gudrun har varit framme.

Har faktiskt börjat fundera på sommarläsningen (det är inte mycket mindfulness och leva i nuet hos mig för tillfället inte) och såg precis att Sundelins bok om salaligan finns som e-bok! Nice! GW tipsade om den i Babel, och det lät som en bok för mig. Ser också att även Norrtullsligan finns att låna som e-bok. Tips till er som inte hängt med i årets Stockholm läser än, då… 😉

Och så är jag så himla glad över alla nya besökare som hittat hit från Bokhora! Kul! Och välkomna!

 

Påsklovsgöra

Mysdag med kollegan och ett gäng valpar (9 dagar!!) igår.

Lovjobb (läs hyllstädning och ommöblering) idag. K-hyllan (historia) ska få sig en omgång. Och så kanske det blir lite läsning ute mot väggen. Stefan Castas ”Den gröna cirkeln” ligger bra till i läshögen. 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 april, 2011 i Betraktelser, Jobbet

 

Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving

Ah. Det här är en konstig tanke tycker jag. Varför börjar människor läsa en bok de på förhand inte tror att de kommer tycka om? Det har jag aldrig gjort! Förrän jag började jobba som skolbibliotekarie, det vill säga.

För ibland måste jag faktiskt öppna böcker jag inte tror att jag kommer tycka särskilt mycket om. Oftast är det en bok som jag tror kommer fungera i bokpratssammanhang klassvis som jag läser mig genom utan överdriven entusiasm. Men ibland väljer jag faktiskt att på min fritid läsa böcker som jag inte tror att jag kommer gilla. Och då är det nästan alltid elever som har pratat sig rödkindade om boken ifråga.

När Twilight-hypen precis hade börjat hade jag fortfarande bara läst första boken, och jag motade konstant de elever som kom och ville prata om fortsättningen. Anledningen var att jag inte ville läsa tvåan, för jag kunde inte för mitt liv drömma om (haha) att den skulle hålla samma nivå och få mig i samma läskoma på ettan. Hur det gick har jag tidigare skrivit om.

Men det absolut första boktitel jag tänker på när jag ser den här rubriken, det är den bok som jag på vinst och förslut köpte in i gruppuppsättning för engelskans pengar. Tanken var att jag skulle läsa den, men jag kom mig aldrig riktigt för. Lyckades ändå peppa ett par killar i en Te2:a att läsa den och de kom tillbaka med en smått galen, nästan påverkad, blick. ”Har du tvåan? Det ska finnas en tvåa, kan du få tag i den? Hur lång tid tar det?”

OK…?

Och sedan spred det sig snabbt. De tipsade andra elever och helt plötsligt var hela gruppuppsättningen ute och snurrade, tvåan hade konstant reservationskö och när trean kom hade många köat för den i månader. Vad var det här?

När en av killarna lämnade tillbaka trean med ett lyckligt leende frågade jag lite om boken, och när det gick upp för honom att jag inte läst någon av de tre böckerna förbyttes leendet till en förvånad och bestört min. ”Men det tycker jag verkligen att du ska göra!” sa han med bestämt tonfall.

Ja, ja, tänkte jag och lånade med mig ettan hem. Tittade på den länge och väl, den kändes så … fel för mig. Framtidsvision, dystopi, kameraövervakning, krigskänsla, fattigdom, våld, dödande, eländes elände. Inte vad jag direkt frivilligt sätter mig ner och läser. Men vad sjutton, jag hade ju lovat.

Och damn! Vilken bok!!! Helt otroligt jävla skitbra!!!!

"Hungerspelen" av Suzanne Collins

 

Påsk i Stugan

Har lyssnat på fåglar på speed, försökt förutse utgången av skatornas triangeldrama, tittat på krokusar, druckit kaffe ute, läst på trappen, sovit i gungstolen och krattat…

Vi kom till Stugan på långfredagen. Det är länge sen vi insåg att vi inte ska fara iväg direkt när jag kommer från jobbet. Vila, äta, sova, frukost, och sen fara är vår melodi.

Väl där insåg vi att det som vanligt har skjutit lite här och lite där, jag var tveksam till att köra ner på parkeringen, men som farmor brukade säga: ”En tok gör som en tok säg’!” Och det gick bra! Fast lite skrapade det i…

Och så har snön brutit sönder fästet till microhuvudena på parabolen = ingen TV (Pär fixade det på påskafton – TACK!!). Jag glömde duschblandaren i stan = går inte att skruva ihop rören och dra igång vattnet. Luftpumpen har tappat trycket = fungerar inte alls.

Spelar roll. Vi har hela sjön (och ett par dunkar) full med vatten och knärtande elelement.

Och solsken, sällskap, lugn, fågelkvitter och en rejäl påskhare som skuttar över tomten emellanåt.

Nä, det är ingen bäverhydda, bara vår rishög sen i höstas. Tror inte att det sover några igelkottar i den, fast P hävdar att det kan finnas dykigelkottar där.

Anna skyndar att fota de lila krokusarna medan de fortfarande finns på gräsmattan. 30 sekunder senare var de väck! 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 april, 2011 i Betraktelser, Stugan

 

Day 08 – Most overrated book

Jag hade lite problem med att utse en underskattad bok häromsistens. Det här är en enklare uppgift!

Jag är ganska mainstream, gillar ofta samma böcker och författare som många andra – något som verkligen underlättar när man jobbar på ett integrerat folk- och skolbibliotek! Det är ju så klart enklare att tipsa andra om böcker när man gillar ungefär samma saker. Så klart.

Men det finns undantag, böcker som andra har hyllat, lovsjungit och höjt till skyarna, och som har fått mig att vilja ge upp. Lite skäms jag över att ”Brott och straff” är en sådan bok. Felet med den kan vara att jag försökte mig på att lyssna på den – försök själv att ge dig på 22 timmar intimt umgänge med Radja Raskolnikov och tala sen om för mig hur det var.

Men det är inte den värsta.

Den mest överskattade bok jag någonsin läst och verkligen inte förstått storheten med är Anna Gavaldas bok ”Tillsammans är man mindre ensam”. Herregud vilket skit! Väx upp jänta och sluta tyck så himla synd om dig själv!! Och språket? Vad är grejen med att lämna stycken oavslutade hela tiden? Nä, det är en överskattad bok.

"Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda

Så det så.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 april, 2011 i 30-dagars, Böcker & läsning, Läsutmaning

 

Snart lov

Det har varit en sån där … dag idag.

Hittade inte nycklarna när jag skulle iväg i morse. Röt som ett lejon och rev i grejor. Fick springa till bussen men såg den ändå susa förbi innan jag nådde busshållplatsen. Gav upp med en suck och gick med hängande huvud hem. Letade under tystnad rätt på nycklarna (i skoskåpet!?) tog bilnyckeln och satte mig i bilen. Död. Kände en värme värdig Eyjafjallajökull komma bubblande. Hotade biljäveln med skroten (fast han vet att jag inte menar det). Testade reservbatteriet och fick ”njutt-njutt-njutt” till svar innan det också la av. Satt stilla en liten stund, andades, kapitulerade och gick in. Ringde på jobbet, sa att jag blir sen. Ringde sen M och beordrade honom att ta bilen och skjutsa mig in till stan. Så fort som möjligt. Hade inte den snälla sagotantsrösten.

Väntade.

Kände hur ilskan och värmen där inombords långsamt började ge vika och någon sorts tomhet tog över.

Väl på jobbet började jag med att bränna på en rejäl kanna kaffe, och inom loppet av en timme var stämningen en helt annat. Biblan var full av elever – teknister som vill ha tips på engelskaböcker (”du berättar alltid så bra”), el-elever som med glädje förklarade för en teknikdyslektier som mig hur man läser en elritning (”det där är strömbrytaren”) och en kille som drömt att han blivit jagad av J. K. Rowling eftersom han tappat bort en av hennes böcker han lånat på biblioteket. Full fart och alla är så där härligt snartärdetpåsklov-glada.

Och mitt på dagen tog Parkbibliotekets påsktävling slut. Inom 30 min efter att vinnarnamnet gick ut på vår facebooksida kom en påskhareskuttande vinnare lyckligt skrattande in genom biblioteksdörren. Grattis!! 😀


Påskägg av Biblioteken i Östergötland (CC)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 april, 2011 i Betraktelser, Jobbet