RSS

Månadsarkiv: maj 2011

Day 15 – Favourite male character

Efter att ha dansat runt på lite annat håll ett tag tar jag äntligen tag i 30-dagars listan igen!

Manlig favoritkaraktär? Har faktiskt inte tänkt så mycket på det tidigare. Karaktärer, både manliga och kvinnliga, som jag inte gillar finns det en hel drös av, framför allt i ett par tre olika deckarserier, men också på annat håll.

Men som jag gillar?

Jag är ju lite smygkär i Fantomen, men jag vet inte om han räknas i det här sammanhanget?

En annan kille jag är lite småsvag för är Sirius Black, det kaaaan bero på att han är lite hårig och ylar mot månen emellanåt.

Om jag ska vara seriösare så ligger Harry Hole bra till. Jag gillar House, och brukar med en dåres envishet hävda att fler läkare borde vara som dr. House, och lite samma säger jag om Harry. Om fler poliser var som honom så skulle … visserligen fler brott begås av poliser, men ändamålet helgar medlen, som man brukar säga.

Men den person som jag tycker absolut bäst om alla kategorier är nog Arto Söderstedt. Honom skulle jag vilja känna på riktigt. Vi får se vad jag tycker om filmversionen av honom. Känns som lite gambling, där.

Annonser
 
 

En morgonkompis!

Hittade den här krabaten under morgonpromen. Fast jag var nog mer förtjust i Kotten, än Kotten i mig. 😉

20110531-061302.jpg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 maj, 2011 i Betraktelser

 

Ja, vem väljer detta frivilligt…?*

Nähä, man kan alltså inte ens skylla på uppväxten!?

Var gick det då så snett? 😉


* Jag och alla andra som insett vilket fantastiskt jobb det är!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 maj, 2011 i Betraktelser

 

Kosläpp

Gårdagen var … en lång dags färd mot … ?

Dagens roligaste var kosläppetLövsjö gård, dit jag, Klara och Anna for. Många kossor är det, och även om de inte riktigt betedde sig som kalvar på första grönbetet så syntes det att det var skönt att komma ut. Och gott med klöver…

Resten av dagen blev däremot en enda lååång väntan, men nu blir det bara bättre!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 maj, 2011 i Betraktelser, Bilder, Kultur

 

”Tretton skäl varför” av Jay Asher

Du kan inte stoppa framtiden.
Du kan inte spola tillbaka till det förflutna.
Enda sättet att få veta hemligheten… är att trycka på play.

När Clay kommer hem från skolan står ett paket lutat mot dörren. Inget konstigt med det, brevinkastet är så litet att allt tjockare än en tvålbit måste lämnas utanför. På paketet står Clays namn, och i det ligger sju kassetter, du vet, sådana där gamla ljudkassetter som ingen människa har lyssnat på sen 1995. De är ordentligt uppmärkta och numrerade.

Clay tar med sig lådan med kassetter, letar reda på en kassettspelare och börjar lyssna. Men vad han än trodde är han inte beredd på det som faktiskt finns på kassetterna.

Hej, tjejer och killar. Hannah Baker här. Live och i stereo.
Jag fattar ingenting.
Inga extra föreställningar kommer att ges. Det blir ingen repris. Och den här gången finns det inga önskningar alls.
Nej, jag kan inte fatta det här. Hannah Baker tog ju livet av sig.
Hoppas att ni är beredda, för jag tänker berätta mitt livs historia. Närmare bestämt varför mitt liv tog slut. Och om du lyssnar på de här banden så är du en av orsakerna till det.
Va? Lägg av!

Under natten som följer lyssnar Clay när Hannahs röst berättar vad som ledde fram till hennes självmord, vilka händelser som var viktiga i hennes alltför korta liv, vilka platser och människor som spelat en roll i det hela.

Och det han upptäcker förändrar hans liv.

För alltid.


”Tretton skäl varför” är något så ovanligt som en bok om ett självmord som inte handlar om själva handlingen, utan om alla de små, små saker som obarmhärtigt ledde fram till den. Någonstans längs vägen går det överstyr och fast det är omöjligt att peka ut just det tillfället är det lätt att i efterhand se hur allt eskalerar till något ohanterligt. Just så är det i ”Tretton skäl varför”.

Det är inte just det där ryktet, eller den där listan, eller det där tafsandet, uttnyttjandet eller tjuvkikandet som är den utlösande faktorn, men tillsammans med allt det andra blir det bara … för mycket. Och så finns det ingen väg tillbaka, bara en väg ut.

Och ändå är boken inte alls deprimerande, utan full av hopp och tillförsikt.

 

Etiketter: ,

(i)Piggare

Börjar röra på sig så smått, luftrören vidgar sig och det blir allt lättare att andas. På måndag är jag back in buisness!!

Men vad har jag gjort nu då när jag inte orkat mer än sitta rätt upp och ner hela dagarna och det känns som att hjärnan vill ha lite mer att tänka på än att vända blad och läsa en ny sida?

Lekt och tekniknördat, så klart! 😀

Och så har jag gjort en ny webbsida till jobbet. Den gamla hatar jag någonting så mycket jävulskt!! Tro om jag fick det? Måste man fråga om lov? 😉

 
6 kommentarer

Publicerat av på 27 maj, 2011 i Bloggning, Internet, Teknik

 

Böcker som samtalar

Jag tycker det är häftigt med böcker som påverkar mig långt efter att jag lagt dem från mig. Ibland har jag hunnit glömma dem, vet inte ens om att det är just den där boken som påverkar mig, som får mina tankar att styra i en viss riktning eller som gör att jag ställer just de frågor som poppar upp vid ett speciellt tillfälle.

Tidigare i våras läste jag en sådan bok. ”Böcker som samtalar” av Lena Kjersén Edman är en fascinerande liten sak. Inget att läsa från pärm till pärm, utan mer en bok att läsa lite här och lite där ur. På så sätt räcker den ju längre också! 😉

Det Kjersén Edman på ett så enkelt och lättfattligt sätt lyckas förmedla är hur samband mellan böcker och texter kan se ut. Ibland är det medvetet från författaren, han eller hon kanske plockar in en annan romanfigur i sin egen bok, antingen i en biroll eller som en referens. Ibland kan det vara omedvetet, att författaren använder sig av en figur som redan finns och är känd, men som inte helt och fullt pekas ut i den egna romanen. Askungen är en sådan figur som dyker upp lite här och lite där, Pippi en annan. Jag är inte lika bra på att förklara som Lena, läs boken istället.

Grejen med just det här inlägget är att det här med böckers intertextualitet (som det så vackert heter) är det har påverkat mig just precis idag. Jag läser som jag tidigare nämnt en bok som heter ”Gargoylen” just nu. Parallellberättelsen i den tar sin början under 1300-talet, och Dantes ”Den gudomliga komedien” har en stor roll i berättandet. Och just idag kommer jag på mig själv med att desperat leta runt efter en pocketutgåva av densamma, eftersom en bok på nästan ett kilo känns lite väl mastigt…

Eller? Beslutsångest!! Jag menar:

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen

Hur vackert är inte det!! Har lagt den i kundvagnen, men väntar med att gå till kassan.

Hur mycket är 860 gram egentligen?

 
2 kommentarer

Publicerat av på 25 maj, 2011 i Böcker & läsning, Facklitteratur