RSS

Månadsarkiv: november 2011

”Stalins kossor” av Sofi Oksanen

Sofi Oksanen debuterade med ”Stalins kossor” 2003. Jag köpte in den till biblioteket, men läste den inte. Senare köpte jag även in ”Utrensning” till samma bibliotek, och trots att den fick Nordiska rådets litteraturpris läste jag den inte. I vintras läste flera av kompisarna i vårt Soppsällskap både den och ”Baby Jane”, de var glada, nöjda och sken av läslust när de pratade om böckerna. Jag läste dem inte.

Så här är det. När jag får för mig att jag inte kommer att gilla en bok, då läser jag den inte. Om någon annan läser och berättar aldrig så entusiasmerande om den spelar ingen roll. Jag kommer inte att gilla den. Alltså läser jag den inte. Det sitter hårt åt att få mig att ändra ståndpunkt, även om det absolut finns fall där jag i efterhand villigt ser mig överbevisad.

Och jag vill verkligen inte läsa en tung finskestnisk roman om en tjej med ätstörningar blandat med tillbakablickar på Stalintidens ockuperade Estland. Kommer aldrig att gilla.

Så dök Dantes bibliotek upp med en Nordisk utmaning, där den första anhalten var Finland. OK. Vad vet jag om finska författare? Tove Jansson och Arto Paasilinna. Vill inte läsa. Men vänta lite nu! Den där unga tjejen som fick det där priset och som var så omtalad då?

Den senaste veckan (drygt) har jag alltså umgåtts med Sofi Oksanen och ”Stalins kossor”. Jag har tillbringat tiden tillsammans med Anna, dotter till en estnisk kvinna och en finsk man. Vi har vuxit upp tillsammans, känt den där splittringen mellan mammas familjs bakgrund (och värmen som ändå finns där mitt i eländets Estland) och papsens kalla Ärke-Finland. Anna hamnar mitt emellan det kvinnliga vackra estländska som samtidigt är det horaktiga fula, och det estetiskt fula men finare finska, vars män utan omsvep håller sig med de föraktade ”ryska” hororna.

Hemma i Äkre-Finland pratar hon aldrig om att hennes mamma är från Estland, det nämns aldrig med ett ord i skolan, och ändå är det där hon känner sig som mest hemma. Inte ens sen som vuxen och i ett långvarigt förhållande kan hon prata om den delen av sitt liv. För att ändå på något sätt behålla en illusion av kontroll drabbas Anna inte alls oväntat av ätstörningar, och boken igenom är det mycket fokus på mat, ätande, ickeätande och kräkande.

I små passusar får vi också hennes mammas historia. Vi får små glimtar av livet i det ockuperade Estland, av Sibirien, svälten, slitet, svartabörshandeln, mutandet och angivandet.

De där korta historiska kapitlen gillar jag. Jag gillar också berättandet om den lilla Annas syn på det estniska kontra det finska eller ryska, däremot tycker jag att fokuset på maten och ätandet blir mig lite övermäktigt ibland. Men som helhet och bok betraktat känns den väldigt lite finsk. (Missförstå mig rätt – det är min okunskap som skapar generaliseringen.) En inte alls oangenäm bekantskap.

Finland del I avklarad – nu flyger jag vidare till Island.

Annonser
 

Etiketter: ,

Dags att läsa skräck igen

Bästaste Andreas Roman ger bort sin bok ”Vargen och kättaren” – bara att ladda ner och läsa! Gör det!! Själv har jag hämtat den och hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner läsa den i jul eller så. ”Mörkrädd” kan vara en av de skräckigaste böcker jag någonsin läst – inte då men jäklar vad den har bitit sig fast – och ”Någon i din säng” skaver också på mitt medvetande emellanåt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 november, 2011 i Böcker & läsning, E-böcker

 

Bokalfabet 2.0 – U

Vi tuffar vidare i alfabetet och har nu nått till bokstaven U (som i underbar).

Dessutom verkar det bli den sista bokstaven på ett tag, istället ska Enligt O bjussa på en julkalender varje dag fram till ju. Kul!

Men nu är det alltså U som gäller:

Undantag är en låt av Bo Kaspers Orkester, och första raden i refrängen får mig att tänka på ”Du & du & du” av Per Nilsson. Och nu ska jag erkänna något som nästa är det värsta en gymnasiebibliotekarie kan säga: jag har aldrig läs något av Per Nilsson. Inte en endaste en. Nada. (Så kommer jag på att jag faktiskt läst den där boken han skrev tillsammans med Katarina Kieri, men det räknas nästan inte.)

Ungdomsböcker läser jag en hel del av, både för att kunna göra mitt jobb och för att jag tycker det är bra. När jag själv var i rätt ålder läste jag dem däremot inte. Jag var en sån där som hoppade direkt på vuxenböckerna i allmänhet, och fantasy i synnerhet. Något jag nästan inte alls läser numera. Förutom de kvällar när jag är på extra myshumör, plockar fram Triologin ur bokhyllan och bläddrar på måfå tills jag hittar en figur eller ett kapitel som jag vill bli påmind om. Den samlingen är min precious, den.

Ungefär här tar jag en liten paus i bloggskrivandet och läser lite samtidigt som jag äter lunch. ”Stalins kossor” ska jag liksom ha läst klart till i morgon, och mitt läsande har gått lite på sparlåga senaste veckan.

Underligt är att jag vet så himla lite om Baltländerna, och även om Finland. Jag har ju ändå läst en del historia, men t.ex. Baltutlämningen vet jag inte mycket om, inte heller om det finska vinterkriget. Nutidshistoria är sällan prioriterat, och absolut inte sånt som hänt alldeles nära oss själva rent geografiskt eller som vi till och med varit inblandade i på ett negativt sätt. ”Flyktfåglar” av Charlotte Cerps lånade jag en gång av en kompis, men jag hann aldrig läsa den utan fick lämna tillbaka den oläst. Är lite sugen på den igen nu.

Ute är det fortfarande ingen snö, fastän vi passerat första advent och skriver den första december på torsdag. På fredag drar den årliga julmarknaden på Jamtli igång, och jag hoppas jag tar mig dit även i år. Jamtli, som är så mycket mer än Jämtlands museum, har också en förlagsdel som ger ut böcker, och en bok som jag önskade mig och fick i julklapp ifjol är ”De gåtfulla Överhogdalsbonaderna”, en tokfin bok om de tusen år gamla textilbonaderna man hittade i början av 1900-talet och som finns att se på Jamtli. De är helt sagolika, och har du vägarna förbi Östersund, stanna och ta dig tid att se på dem!

En person med förnamn på U är Ulrika i Västergöl från Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Jag minns henne inte så mycket från böckerna som från filmerna, där hon gestaltas på ett rent fantastisk sätt av Monica Zetterlund.

Till sist en bok som är udda, hm, det får nog bli ”Urminnes tecken” av Kerstin Ekman. Det är inte alla böcker som handlar om skrömta och deras tillvaro, och där berättandet blir mer på riktigt än en saga. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – Kerstin är bra, hon!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 29 november, 2011 i Böcker & läsning, Bokalfabet, Läsutmaning

 

Just nu

Hoppar på Just nu-enkäten som Enligt O delat med sig av i sitt försök att strukturera tillvaron.

Den engelska är ”The Sense of an Ending” som ligger på nattduksbordet, men inte har kommit längre än så. Jag drar på det eftersom jag är så långsam när jag läser på engelska att jag får spatt på mig själv!

Vid sängen läser jag istället ”Gösta Berlings saga”, ett eller två kapitel per kväll beroende på när ögonen börjar gå i kors.

I väskan ligger plattan och där har jag precis avslutat ”Döden & Co” och ska precis börja med ”Kapitulera omedelbart eller dö”. Typ nu på lunchen. 🙂

På toaletten och i badkaret (ovanför vattnet än så länge) finns ”Flicka med pärlörhänge”.

På iPaden måste jag ju passa på, och istället hänvisa till väskan/plattan.

Läser emellanåt – ”Oliwer Twist” i ljudboksvarianten. Tyvärr är det en så himla tråkig uppläsare, men snart får jag lägga vantarna på Torsten Wahlunds inläsning. Då blir det annat!!

Borde börja med ”Mörkrets väg”. Jag har lånat om den boken alldeles, alldeles för många gånger. *skäms*

På is ligger Kerstin Ekmans ”Herrarna i skogen”.

Bortglömd är ”Jonathan Strange & Mr Norell”. Får en aha-känsla varje gång jag ser den.

Utmaningsbok är ”Den hemliga historien”. Jag förstår inte vad jag har emot den!? Jag har ju inte ens börjat på den?!?

Fortbildar mig genom att skumma BTJ-listor.

Längtar efter att läsa ”Sankta psyko”. *mysryser*

I soffan och vid köksbordet (det var inte med i enkäten) trivs jag med ”Stalins kossor”. Tusan så bra det är! Varför har jag väntat så länge med att bekanta mig med Oksanen?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 november, 2011 i Böcker & läsning

 

1:a advent

– Ska jag hjälpa dig, Tina?
– Ja, vill du göra det?
– Ja-a. (Paus.) Men det där är inte lussebullar!
– Jo, det är det.
– Näe, det där är ju lussekatter.

Sorry, my dear, my mistake…

Känns som att jag har levt på glögg och lussekatter den här helgen (och hemmagodis) – det var sjukt gott med riktig mat till lunch idag, det säger väl det mesta, sockergris som jag är. 😉

 
1 kommentar

Publicerat av på 27 november, 2011 i Barajag, Betraktelser, Bilder

 

Vinn en bok (som jag tror är superbra)!

Ser att man kan vinna Rachel Caines bok ”Glashuset” på Little Me and My Books – den har stått på min Vill läsa-lista länge nu, så jag håller alla tummar och tår! (När jag inte mumsar saffran.)

Så här skriver förlaget om ”Glashuset”:

När Claire Danvers kommer till Morganville för att plugga på college tror hon att hennes största problem är de brutala tjejerna i elevhemmet. Men det visar sig snart att det finns mycket värre ­saker i Morganvilles nattmörker. Staden är sedan länge ett högsäte för vampyrer och det är de som är den verkliga makten bakom allt som sker i området. Den som inte har en vampyrs beskydd är ett vandrande mellan­mål och ingen lyfter på ögonbrynet om några av collegets studenter ”försvinner”.

Claire lyckas hitta vänner och skydd i Glashuset tillsammans med tre andra udda karaktärer: gotharen Eve, ­rebellen Shane och den mystiske Michael som försvinner varje morgon och dyker upp igen vid solnedgången. Men frågan är om ens deras gemensamma krafter är nog för att hålla dem vid liv tills solen går upp?

Glashuset är första delen i den bästsäljande amerikanska serien Vampyrerna i Morganville.

Åh, det låter så braaa!!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 26 november, 2011 i Böcker & läsning, Tävling

 

That time of year again

I morgon är det första advent! Äntligen!!

Tänker därför spendera halva dagen idag med huvudet i adventslådorna, och andra halvan i soffan med lussebullar och glögg.

Och så blev jag påmind om att det snart är dags för julböcker igen. (I skolbibliotekets värld är det redan försent, det mesta är nog redan utlånat och tingat.) En favorit som jag har lyssnat på under julhelgen ett par tre år är ”En julsaga” av Charles Dickens, med Arne Weise som uppläsare. Jag menar, Arne, kan det bli juligare än så?

Ska försöka promenera mig genom ”Oliwer Twist” lite halvsnabbt så jag får ta tag i Mr Scrooge istället. Mycket mysigare. (Ser nu när jag kollade på Adlibris att Torsten har läst in den! Vad f..? Varför har jag en tråkig skådespelare i mina öron då?!)

Annars minns jag en bok från när jag var liten som jag tror hette någonting med Möllegården, men jag hittar inte åt titeln nu. Tro om boken finns kvar hemma? Det var riktigt mysläsning genom hela boken.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 november, 2011 i Böcker & läsning, Hus & hem