RSS

Månadsarkiv: december 2011

I backspegeln

Jag började året med min nya leksak, lille Asus. Jag hoppade på Bokhoras feng shui-utmaning (hur det gick hittar du här). Jag hade en skön helg i huvudstaden med en kär, kär vän och tillbringade betydligt fler dagar än 30 med utmaningen 30 Days of Books. Det snöade som tusan i Ö-vik, jag gick med i Fotosöndag (även om jag inte är så aktiv), fick jobbet invaderat av poesi, var på eboksdag i Härnösand och önskade mig superbibliotekariekrafter.

Jag hoppade på tidsresan och i maj bytte jag äntligen bloggverktyg och adress. Jag fick också klart med att jag från och med augusti kunde kalla mig vikarierande universitetsbibliotekarie och jag hoppade på nästa bokutmaning (uppföljningen finns här). Drömde om en egen biblioteksapp återupplevde barndomens kosläpp och hittade ännu en bokutmaning och gladdes med ännu ett gäng underbara studenter! ♥

Sommaren tillbringades i vanlig ordning i Stugan, mestadels med en bok under näsan. Den lilla bloggning som blev under sommaren var bland annat ett par försök till videobloggning och så uppmärksammade jag liksom så många andra det ofattbara som skedde på Utøya.

När hösten kom påbörjade jag förutom UB något helt nytt på hemmafronten – recensionsböcker började ramla ner i brevlådan. Jag dängde syrran på Tjejmilen ( 😉 ), gav mig själv köpstopp, fortsatte hitta på nya bokgenrer (förutom badbok och bussbok finns nu även cykelbok) och blev efter kontakt med den där berömda väggen tyvärr sjukskriven. Hoppade på P1s bokcirkel, gladdes oändligt mycket åt Nobelpriset i litteratur, fick suggestiva hintar om böcker jag borde köpa och hittade ännu en bokutmaning

Jag har under året varit väldigt upp och ner i min träning, har haft några nostalgitrippar och framför allt läst en hel del.

Nu ska jag njuta av årets sista dag, gå ut i solen den lilla stund den håller sig över kanten och sedan får vi se vad 2012 bär med sig.

Gott Nytt År!!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 31 december, 2011 i Barajag, Böcker & läsning, Betraktelser, Bloggning

 

”Fria män” av Halldor Laxness

Hoppsan! Höll på att glömma bort mitt bidrag till Dantes Nordiska utmaning!

Nåväl, jag hoppade efter en del funderande och tipsförfrågningar på den isländske nobelpristagaren i litteratur, Halldor Laxness. Hade aldrig hör talas om och gillade skarpt att ”Fria män” nu kommit i en nyöversättning som dessutom gick att klicka hem till plattan.

”Fria män” heter egentligen typ ”Självständigt folk” eller ”Independent people” på engelska, det är svårt det där med titlar, att få dem riktigt rättvisande i översättningar. Nåja. Vi får i alla fall följa Bjartur som efter tolv års drängarbete i början av 1900-talet kan köpa loss ett litet hemman, Vinterhus kallat, där det enligt gamla sägner spökar och där ingen har lyckats bo och få något lyckligt ut av det de senaste 150 åren. Bjartur vägrar tro på sånt trams och döper snabbt om stället till Sommarhus, tar med sig sin alldeles nygifta fru, en sliten häst och en tik till dalen.

Och sedan börjar slitet. Det är ständigt ont om pengar, de lever på sekunda fisk och slåss mot det lynniga isländska vädret. Snart visar det sig att frugan inte bara är lite väl gravid för att vara alldeles nygift, hon har tydligen också klena nerver, gråter lätt och vill ha sällskap när Bjartur är ute och jobbar. Under den första vintern lämnar Bjartur henne för att leta rätt på några försvunna lamm, och när han kommer hem igen sitter hon bokstavligt talat genomfrusen och nerblodad, medan tiken håller liv i ett litet flickebarn.

Efter några år gifter Bjartur om sig (det är ju praktiskt att vara gift – billigare än att löna en hushållerska för att få hjälp med mat och barnskötsel), får ytterligare en drös ungar varav tre överlever de första kinkiga småbarnsåren. Hela tiden är det hårt liv, ständigt ont om mat, iskalla vintrar med massor av snö, somrar som knappt är mer än en blinkning och sedan en ny vinter. Bjartur gör hela tiden på sitt vis, vägrar att lyssna på någon annan, och hävdar att han som en fri man inte behöver andra, han klarar sig själv.

Det är hårt, det är kallt, barnen far illa, nästa hustru dör så småningom av sorg och vanmakt när Bjartur tar bort deras enda ko eftersom hon äter upp höet för fåren, den äldste pojken går ut i en snöstorm för att aldrig återvända, dottern blir med barn och förskjuts, det är elände, elände och kallt, kallt, kallt. Både ute och inne, kylan biter sig fast, går in i märg och ben och sinnet.

Det finns liksom ingen ljusning i det hela. En liten solglimt letar sig in när Nonni, den yngste pojken får resa till Amerika och några år senare skickar två biljetter till sin far och bror. Men ingen av dem åker. ”Man vet aldrig hur det är i främmande land, och här rår de i alla fall själva”, som Bjartur envist hävdar.

Titeln är förstås ironisk. Ingen fattig man är fri eller självständig på Island – han är alltid utlämnad åt andras prat, godvilja och löften om lån och pengar. Och han är framför allt utlämnad åt väder och vind, fårens chans till överlevnad och vad ekonomiska intressen väljer att betala för ull och fårkött..

Jag måste säga att jag har lärt mig mycket om Island under den här läsningen. Under resans gång förstod jag att ”Fria män” inte är en bok, utan egentligen tre, men det var så givande och så tankeväckande att jag utan problem läste vidare till sista punkten. Jag har frågat svägerskan A lite om hur det var när hon var där för femton år sedan, och jag drar hela tiden paralleller till vad jag vet om Sverige och svenska förhållanden på landsbygden i början av 1900-talet.

Sammantaget får jag säga att det var intressant läsning som verkligen hade en egen touch.

Att dessa kärva, frostnupna män stickade sina egna ylleunderkläder och komponerade dikter när de i sin ensamhet vallade får för att sedan läsa upp dem för varandra på nästa gille, är det jag förutom kylan och slitet kommer bära med mig.

 

Etiketter:

Nougat eller caramel…?

Borde väl i god bloggaranda göra en summering av 2011 och fundera på ett upplägg för 2012, men jag tror jag spara det ett par dagar till. Istället tänker jag nog nojsa ner mig i soffan tillsammans med Zlatan och mumsa på en pralin. Eller två. 😉

Gjorde andra av vit choklad med lime igår, men de var slut när jag kom hem efter dagens prom. Sånt gillar jag!!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2011 i Barajag, Böcker & läsning, Bloggning, E-böcker

 

X-mas

Först kom Tomten …

(jag har varit jättejättejättesnäll)

och sen tog jag vägen över Gålsjöskogen,

stökade på i mörkret inför kusinträffen,

väntade ett tag innan jag åkte hem igen,

och idag har mams och paps fått tillbaka telefonen, så nu är inte Felton där längre. 😉

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 december, 2011 i Barajag, Bilder, Hemmahem, Hus & hem, Prylar

 

God helg!

20111226-080504.jpg

Dagmar tjuter runt alla knutar och här hemma-hemma hos mor och far har det varit strömlöst i minst fyra timmar. Tur då att jag köpte ficklampor av systersonen när han sålde jultidningar och WWF-grejor! 🙂

Fast jag undrar lite hur länge de andra tänker sova? Eller hade de ställt klockradion på väckning?

20111226-080535.jpg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 december, 2011 i Barajag, Från mobilen, Hemmahem

 

Feng shui – uppföljning

I januari hoppade jag på Bokhoras feng shui-utmaning. Jag grävde djupast i bokryggan, brottade dammråttor under nattduksbordet och rotade fram de mest undanskuffade böckerna i bokhyllan och fick ihop en lista på tio böcker som det absolut var läge att läsa.

Och jodå, lite har det blivit:

Ali Smith – ”Jag är allt du drömt”
Herta Müller – ”Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv”
Muriel Barbery – ”Igelkottens elegans”
Jens Lapidus – ”Snabba cash”
Christian Mörk – ”Darling Jim”
Cornelia Funke – ”Bläckhjärta”

De som blev kvar är i alla fall mindre än hälften:

Susanna Clarke – ”Jonathan Strange & Mr Norrell” (vill men inte … just nu…?)
Donna Tartt – ”Den hemliga historien” (vad är det med mig och den här? varför får jag inte tummen ur?! jag älskade ju ”Den lille vännen”, för guds skull!)
Kerstin Ekman – ”Herrarna i skogen” (en hylla-U-bok som jag tror på. verkligen. jättemycket. *lalalalla* *lyssnar inte på vad andra som faktiskt har läst den säger*)

Dessutom hade jag med ”Mörkrets väg” av Michael Cox, en bok som jag läste ca 350 sidor av innan jag gav upp. Bra tanke, men en engelsk gentlemannamördare under senare halvan av 1800-talet var inte min kakbit.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt, men ändå sex av tio och en som inte dög. För över de resterande tre till nästa år, och gör en ny feng shui-utmaning i januari. Plockar även in några nya titlar, det finns ju fortfarande att välja på. 😉

 

”Ljust&fräscht-boken” av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert

En helt vanlig tisdag går jag runt inne på Mio, av egentligen ingen anledning alls – jag behöver inga möbler, mattor eller speglar – stannar upp ibland och lyfter på en grej, ler lite åt de snygga lådorna i form av gamla böcker, noterar att de har fantastiskt fina fuskkronärtskockor och fingrar lite på en plåtlåda.

Dagen därpå sätter jag mig på träningscykeln här hemma, och eftersom jag inte har något särskilt jag vill se eller lyssna på (annars är ”En idiot på resa” helt fantastiskt!) tar jag en av de senast inlånade böckerna med mig upp i sadeln.

Börjar bläddra lite, och är snart helt inne i ”Ljust&fräscht-boken” – det är ju mig det handlar om! Jag som har äggvitt på alla väggar, rostfri kyl och frys, en kitchen aid på köksbänken och – så klart – köksö. Jag, som har knarkat inredningstidningar de senaste fem, sex åren, jag läser, skrattar och begrundar i takt med att fötterna trampar runt, runt.

För det är roligt! Båda författarna har ju ett enastående sinne för att se de där små komiska sakerna i varje liten händelse – varför sätter man upp bokstäverna K Ö K på väggen? Vet man inte var man är annars? Vi får också veta hur man är otrogen mot en badtunna och hyfsat god argumentation för att IKEA är en sekt. Vi får en hel palett med de 100 vanligaste nyanserna av vitt (jodå, äggvitt är med!), massor med listor som ”10 saker som man bara gör i inredningsreportage”, ”Saker som kan byggas om till barskåp” och ”Saker som bara är charmiga i sommarstugor” (och jodå igen, jag har ettan…).

Samtidigt är det jäkligt intressant. Varför gör vi som vi gör? Varför har varje kanal ett eget inrednings- och ombyggnationsprogram? Varför anfalls vi av hundratals inredningstidningar när vi går in på Pressbyrån och varför är vi villiga att lägga ner så mycket tid och pengar på yta? Vad säger vi med de saker vi har – eller inte har? Det är intressant, det här. (Jag är inte klar med den tanken för min egen del än, men jag återkommer till det om ett tag.)

En bok som väcker mer tankar och frågor än den ger svar på – och det gillar jag! Så mycket att jag kanske till och med letar mig in i Lyan i slutet av februari.

 
 

Etiketter: