RSS

Månadsarkiv: februari 2012

”Judaskyssen” av Anna Grue

Februari var dansk månad i Dantes Nordiska utmaning. Jag hade flyktiga planer på ”Vi, de drunknade”, men det kändes så mycket och mastigt, och efter att ha tagit två klassiker de senaste månaderna (Island och Färöarna) kände jag att jag ville ha något lite lättsamt. Något bra, något catchy.

I diskussionerna inför februariläsningen sprang jag på ett för mig helt nytt namn – Anna Grue. Danska deckare brukar falla mig i smaken, jag grottade ner mig rejält i Gretelise Holm för några år sedan, så vad hade jag att förlora? Klickade alltså snabbt och utan köpångest hem ”Judaskyssen”. (Även om jag villigt ska erkänna att jag hade mina dubier när jag snabbskannade omslaget.)

Men OK, så här är det: När femtioplusaren Ursula vinkar av sin unge, unge älskare vet hon egentligen innerst inne att hon aldrig kommer se honom igen. Och mycket riktigt. Jakob, som den unge mannen kallat sig, är spårlöst borta, han verkar faktiskt aldrig ens ha existerat, och med honom försvann även Ursulas besparingar. Förödmjukad vägrar hon gå till polisen, utan hon tar istället kontakt med en av sina elevers pappa, Dan Sommerdahl. (Här har jag tydligen missat något, Dan är sedan ett tidigare fall känd för allmänheten som den skallige detektiven.)

Dan påbörjar sina diskreta undersökningar och hittar snart ett flertal medelålders kvinnor som alla blivit solochvårade av den unge, vackre J. H. Dessutom leder ett ouppklarat mord polisen åt samma håll som Dan är på väg, och snart är Dan indragen i en mycket farlig katt och råtta-lek.

Jag brukar som sagt gilla danska deckare, och Anna Grue är absolut inget undantag! Det är snabbt, rappt och inte en enda tråkig stund! Det är roliga, intressanta personer, inga trista stereotyper så långt ögat når och bara det att huvudpersonen inte är polis, utan reklamare!? Och dessutom en lite fåfäng man i sina mitt-fyrtio med hundtycke! Jag tror bestämt att Roger Brown fått sig en värdig motståndare. 😉

Helt enkelt en riktigt bra deckare som jag absolut kommer kränga på alla som frågar mig om tips!


”Judaskyssen” i aNobii.

Annonser
 

Etiketter:

Halva reapriset

Man brukar säga att rent ekonomiskt är januari årets värsta månad. Jag lutar mer åt februari, jag. Eller vad ska man säga när Åhléns bara en vecka efter reastarten kastar upp ”halva reapriset”-skyltarna?

20120229-123056.jpg

Det vore ju detsamma som att förlora pengar om man inte offrar sig när böckerna kostar mellan en femma och trettio kronor.

Känner mig riktigt nöjd, jag menar sju av tio är väl inte fel? För japp, jag prommade hem med min bokkasse i handen… (Missade alltså på fyran, sexan och nian. Ingen är ju fullkomlig.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 29 februari, 2012 i Barajag, Böcker & läsning, Från mobilen

 

60 år är en lång tid

När jag var liten var min farmor och farfar aldrig mer än en halls bredd bort. Gjorde pappa ungsbakad falukorv (hände ofta) kunde jag – eller någon av mina systrar – traska över hallen, öppna den andra köksdörren och med den lenaste rösten säga ”farmor, jag är så himla sugen på tunnpannkaka…” (hände ännu oftare).

Det är speciellt för alla på många olika sätt att leva tillsammans flera generationer. Jag ska inte gå in närmare på för- och nackdelarna, mer än att det var otroligt tryggt för oss barn att alltid ha en vuxen nära, och att jag inte ens kan föreställa mig hur det vore för mig att leva i samma hus som min svärmor och svärfar, som min mamma gjorde i tjugo år. (Jag har inget emot dem, jag är bara realistisk.)

Jag tänker på farmor ibland när jag är i köket, där är hon med mig. Det är talande tycker jag att hon fick en stroke när hon stod och rörde ihop en smet (pannkaka? sockerkaka?) och förtvivlad konstaterade att hon inte visste hur många ägg hon rört i. Farfar är med mig när jag är ute, när luften är hög och klar eller när jag trampar ner i ett surhål i skogen någonstans. Inte för att farfar på något sätt var sur, jag tror det är en de egenskaper han saknade, utan för att han och jag en sommar tillsammans tillbringade en knapp vecka med att plantera gran. I ett surhål.

De var båda på sitt alldeles egna sätt otroligt kärleksfulla mot oss barnbarn. Däremot var de väl inte alltid så kärleksfulla mot varandra. Men, hey, sextio år tillsammans med en annan människa är en lång tid, och ingen kan väl begära att man ska älska sin lagvigda varje sekund av ett så långt liv tillsammans.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 februari, 2012 i Barajag, Betraktelser, Bilder, Hemmahem

 

Så många inlägg, så lite struktur…

Utan att tveka markerade jag drygt femhundra olästa poster under rubriken ”Nyheter” som lästa. Nyheter måste ju per definition vara nya för att ha ett värde. Ändå fanns där mer än tusen olästa inlägg kvar. Jag bara måste ta och städa upp lite bland feedsen, rensa i röran och sortera vissa flöden under s.

Men så är det ju de där guldkornen…

Hos Bokbild hittar jag en helt underbar bild (som ursprungligen kommer från Bookshelf Porn, ett flöde jag inte längre följer). Jag skiter högaktningsfullt i att Lindström & Schyffert under söndagens show av Ljust&Fräscht hävdade att för mycket inspiration bara gör oss missnöjda, det där är en bild jag ska spara i mitt minnes vrå och plocka fram någongång när det passar…

Hos Tjuvlyssnat hittar jag varje dag små guldkorn som förgyller, just den här tycker jag är en störtskön förklaring  av fenomenet Twitter. Eller var det fenomenet papperstidning?

Jag har under helgen följt Bokhora-JohannaÖs uppmaning om att köpa Palme-biografin. (Ja, ja, jag kanske köpte den innan jag läste hennes inlägg och ja, ja, det kanske följde med en bok till. Men det var bara för att jag kände mig liksom tvungen att kolla om inte Coop hade ”Den röda grevinnan”, och eftersom de inte hade den fick jag ju lov att köpa något annat istället.)

Apropå JohannaÖ har Lilla gumman alltid bra tips om det mesta, så nu har jag Viddy installerat också… Kanske borde ta och samla ihop alla de där olika konton som jag har lite här och där och liksom låta dem kommunicera lite mera med varandra. 🙂

En annan sida som jag bokmärkt (även om den kom till mig i pappersvarianten i lördags) är bibliotekarien Jennys förklaring av vad en databas är. Den tänker jag att jag ska plocka fram i undervisningen någon gång. När jag blir stor och börjar jobba, vill säga. Just nu känns det som att jag har fullt upp med att städa Google Reader.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 februari, 2012 i Barajag, Betraktelser, Hus & hem, Internet

 

Ibland är fel väg just den väg man behöver

Tänkte ta en av de vanliga promsvängarna i solen idag, men ångrade mig när jag var knappt halvvägs. Istället svängde av jag av på ett skoterspår som jag trodde att jag visste vart det ledde – men jag hade fel.

Istället för en kort liten lagom sväng bland igenkända tallar traskade jag istället runt utan att ha hundra kolla på var jag var, fast utan att vara vilse, så klart. (Pappas definiton på vilse: att komma ut ur en contortaplantering tio meter från där man trodde – min definition: att inte veta åt vilket håll jag ska gå för att komma rätt i slutet..)

Skogen är vacker här i Domsjö, bitvis är det höga raka tallar, emellanåt täta granar med långa svepande kvistar och här och där ett rådjusspår, tassavtryck av en räv eller små, små ekorrspår. Ja, det finns stora älgavtryck också, men de såg jag inte idag.

När jag kom ut ur skogen struntade jag i att vika av åt den vanliga rutten, den jag gått säkert hundra gånger, utan istället letade jag mig fram mellan hus och brevlådor, sick-sackade mellan barn på bob och skidor och bara förundrades över att jag aldrig gått där förut. Bara tio, femton minuter hemifrån har jag ett helt bostadsområde jag aldrig någonsin satt min fot i! Gamla, vackra hus, nybyggda enplansvillor, ett och annat sextiotalshus och ett par små bryggstugor – bara sådär.

Varför är det så lätt att ta samma spår om och om igen? Varför är vi inte lite öppnare för att ta fel väg – vem vet vad du träffar på där? Drömmjobbet? Paradiset? Ditt hjärtas utvalda?

Det är värt att chansa, eller hur?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 februari, 2012 i Barajag, Betraktelser, Bilder, Träning

 

Varm och glad går jag den steniga vägen fram

Är så där småtöntigt nöjd över mig själv igen.

Med tanke på att jag helt ärligt inte hållit i en virknål sen jag slutade sexan och fick välja mellan textil- och träslöjd så är det inte så illa eller hur?!

Så nej, jag sitter faktiskt inte med näsan i en bok hela dagarna! 🙂

(Mina vinterkompisar mr Snösläde och paret Sorel.)

(Dagens terapiarbete.)

Den steniga vägen då? Nej, det är inte den fascinerande vägbeläggningen på Smed-Anders väg jag menar.

Lagom omgjort recept, och de är som godast när de fått stå till sig en dag. Vilket betyder idag, eftersom jag gjorde dem igår. 🙂

Grovhacka drygt 2 dl cashewnötter och klippa 10 Käck i mindre bitar. Lägg undan lite till garnering. Koka ihop 2 dl grädde, 4 dl socker och 100 g smör i ca 5 min. Ta kastrullen från värmen och rör ner 200 g mörk bakchoklad. Blanda ner nötterna och rör snabbt ner 2 dl minimashmallows och Käckbitarna. Blanda inte för länge, då smälter marshmallowsen. Häll upp i en form och strö över resten av nötterna och Käcken och släng på en näve marshmallows också.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 25 februari, 2012 i Barajag, Recept

 

Bokalfabet 2.0 – Ä

Linda är enträgen som få, och även om hon just nu mest verkar sparka på sig själv för att hon dragit igång bokalfabetet och nästan lovar att aldrig göra något liknande igen är jag helt övertygad om att det är många med mig som gillar det och som gladeligen hoppar runt bland bloggar och läser hur andra funderar!

Den här veckan har vi alltså nått fram till Ä, och snart är det slut! (Jag har ändå lite kvar, eftersom jag hoppade på när det hela redan hade dragit igång.)

Veckans äpple kan inte bli annat än ”Om jag kunde drömma”, den där boken som jag inte trodde att jag skulle gilla men som jag, precis som så många andra, fullkomligt slukade med hull och hår.

Ärlighet är en egenskap jag uppskattar, och en av de ärligaste människor jag träffat är min make. När vi träffades hade han inte läst en bok sen gymnasiet, men nu lyssnar han genom en till två böcker i veckan och vi pratar ofta om böcker. Den senaste som vi pratar om fram och tillbaka är ”Google-koden”, eftersom vi båda tycker det är intressant att läsa om internetbeteende och hur teknik fungerar.

Äventyrlig tror jag att Huckleberry Finn är. För jag har aldrig läst den. *skäms lite*

”Jonas Eckel” är en av få böcker av Karin Fossum som jag inte läst. Mest för att det känns som att jag inte alls kommer tycka om Jonas, eftersom han av andra har beskrivits som just äcklig. Men den står på pockethyllan i Stugan, så en regnig dag kanske det blir av.

Ett äktenskap (eller snarare slutet av det) som berörde mig oerhört mycket är det mellan Per och Lotten i ”Jag älskar dig inte”. En sån fruktansvärd bok! Men absolut läsvärd!

Veckans karaktär, som alltså ska ha ett för- eller efternamn på Ä blev lite svårare. Jag gör en fuskis och säger Ängla, som egentligen inte är en bokkaraktär utan den hund som Ps föräldrar hade. Dock var hon en så härlig hund med ett helt underbart humör att hon ofta hittade på en massa konstiga saker, och om man samlade alla historier och berättelser som finns om den hunden skulle man lätt få ihop till en bok…

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande äntligen? undrar Linda. Eller har det kanske redan hänt? Ja, faktiskt. I höstas gjorde jag en gammal hederlig segergest med knuten näve och skrek ett JAAA!! Äntligen!! rakt ut. Annars tror jag att det nog bara är om Astrid Lindgren kunde få det, visserligen postumt, men ändå så värt, liksom.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Böcker & läsning, Bokalfabet, Läsutmaning