RSS

”Det femte barnet” av Doris Lessing

09 Feb

Snart kommen till mitten av februari tyckte jag att det var dags att ta tag i den där Kill hyllvärmare-utmaningen. Tittade länge och väl på bokhögen innan jag bestämde mig. För den minsta. Insprirerad? Njae.

Lessing fick (som ju alla vet) Nobelpriset 2007, men jag har inte kommit mig för med att läsa henne. Och jag vet ärligt talat inte om just ”Det femte barnet” är en så himla bra start på vår relation. Det är en vacker bok. Lite sepiafärgat omslag där en kvinna sitter i en bil med ett litet barn i knät. Barnet tittar på betraktaren genom sidobackspegeln och det känns varmt, lite avlägset i tid, men varmt och nästan ombonat.

Och boken börjar lite så. Harriet och David vet redan första gången de får ögonkontakt att de är rätt för varandra, de har samma värderingar och är båda lika gammalmodiga. De vill ha ett stort hus, där alla känner sig välkomna och de vill fylla varje vinkel och vrå med barn – sex, nej, åtta, eller kanske tio! barn.

Det börjar bra. Lite för bra kanske, Harriet blir gravid redan innan de hunnit flytta in i drömhuset, men det är inget som stoppar lyckan. Istället kommer barnen i rask följd, två blir tre, tre blir fyra. Och så blir Harriet gravid en femte gång, men den här gången är inget som de tidigare. Harriet känner det som att hon invaderats av en främmande kraft, ett monster som hon måste bekämpa. Och ingenting blir lättare efter förlossningen, istället för en vacker liten pojke som liknar sina syskon fyller Ben, som det femte barnet heter, Harriet med motvilja och avsky. Och inte bara Harriet, alla människor verkar tycka illa om pojken, och den nya situationen innebär stora förändringar för hela familjen.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag hade väntat mig av att läsa Doris Lessing, men det var i alla fall inte det här. Tydligen har Lessing en liten dragning till science fiction, och sett ur det perspektivet kan jag läsa och förstå baksidestexten på ett annat sätt än vad jag gjorde först. Virrigt, jag vet.

För att fatta mig kort – jag tror att Ben, efter bokens sista sida, tar klivet fullt ut och lämnar föräldrarna och familjen (som inte vill veta av honom) och emigrerar utomlands. Närmare bestämt till Sverige där han hittar en villa i södra delarna av landet och helt enkelt flyttar in där och bosätter sig under trappan. Och byter namn till Kwådd.


”Det femte barnet” i aNobii.

Annonser
 

Etiketter:

2 svar till “”Det femte barnet” av Doris Lessing

  1. Christoffer

    12 februari, 2012 at 20:16

    Länge sen jag läste den boken, men jag minns den som riktigt deppig. Var inte Ben beskriven som en på något sätt helt gräslig unge? Tror faktiskt det finns en uppföljare på den, vad det blev av unge Ben, men den får nog vara för min del…

     
    • TinaO

      13 februari, 2012 at 19:16

      Deppig och konstig, på gränsen till det övernaturliga. Och visst beskrivs han som en gräslig unge, absolut som liten, senare tar det där andra, inte riktigt mänskliga överhanden och jag tycker jag tappar greppet om både Ben och Lessing. Jag har också för mig att det ska finnas en fortsättning, men jag hittade inte åt den när jag snabbgooglade runt i början av läsningen, så jag är inte säker.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s