RSS

Månadsarkiv: oktober 2012

Tematrio – Halloween

Veckans tematrio från Lyran passar väl som hand i handske, inte minst med tanke på nyheten som säger att man förbränner mer kalorier när man ser en skräckfilm än andra filmer. Samma sak borde absolut kunna appliceras på skräck i bokform, så med en bra skräckis är det helt OK att kura ihop sig i soffan i helgen – du tränar ju både kroppen och knoppen samtidigt! Dessutom har jag ju redan påbörjat halloweenläsningen med både ”Dracula” och ”Förvriden”.

Berätta om tre skrämmande bra romaner eller noveller!

1. ”Jurtjyrkogården” av Stephen King. Stephen King har ju i drygt två decennier varit lite av min husgud, och ”Jurtjyrkogården” var en av de böcker jag plöjde under högstadietiden, tillsammans med andra klassiker som ”Cujo”, ”Det” och ”Staden som försvann”. ”Jurtjyrkogården” kan ändå vara bland det läskigaste jag läst av Kingen, just för att blandningen med döda katter som hemsöker sina ägare och barn som helt plötsligt återkommer från de döda gör hela storyn så på något obegripligt sätt gör hela berättelsen trovärdig.

2. ”Mörkrädd” av Andreas Roman. Om David, som för att övervinna sin mörkrädsla tillfälligt flyttar ut till en ensligt belägen stuga med bara sin katt som sällskap. Fy fan, vad läskig den boken är sett i backspegeln. Just när jag läste den kände jag inte särskilt mycket, men efteråt har den gnagt sig fast. Och ännu läskigare blir det när Roman lägger upp en bild på sin fb-sida av Trassel, katten som har en hyfsat stor roll i boken.

3. ”Lampyrerna” av Sebastian Rook. En barnbok för typ mellanstadiet som handlar om ett syskonpar i 1800-talets England. Mystik, engelsk dimma, levande döda och en rent fanstastisk stämning! När jag läste den var jag helt enkelt tvungen att läsa ut boken på en kväll, för jag tordes banne mig inte sluta mitt i och släcka lampan. Det är sant! Skit-läskig!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 31 oktober, 2012 i Barnböcker, Böcker & läsning, Tematrio

 

”Förvriden” av Frida Arwen Rosesund

I våras upptäckte jag ett litet nytt svenskt förlag, Mörkersdottir, som har fokus på böcker inom skräck och övernaturligt. En av deras böcker hade jag turen att få prova i ett facebookprat redan i augusti, och även om jag inte var så begeistrad då hoppade jag ändå på när ett nytt erbjudande kom nu i oktober, inte minst för att boken i fråga, ”Förvriden”, har stått på min läslista länge.

Från baksidan:

Unga män och barn försvinner i de norrländska skogarna, en man hålls instängd av sin fru i källaren, ett äktenskap är på upphällningen och en flicka kommer tillbaka, en flicka som har blivit vuxen i sinnet och bär på hämnd i sitt bröst.

Redan i första kapitlet står det klart att det finns något i skogen utanför det lilla samhället där Moa bor med sina föräldrar. Hon hör röster från de andra, de som finns i Längtanslandet, och trots att hennes barnvakt Jennifer försöker skrämma henne och säger att man inte ska ha med dem att göra försvinner plötsligt Moa utan ett spår.

Samtidigt försvinner Donnie, Moas mamma Mirandas bästa vänninas sjuttonårige son. (Hängde ni med?) Ytterligare två unga pojkar, bara på gränsen till vuxenvärlden försvinner och vi får snart veta att det är inte första gången det hänt i de här bygderna.

Var har de tagit vägen? Hur kan barn och unga pojkar bara försvinna, nästan gå upp i rök utan att lämna så mycket som ett spår? Vilka är ”de” som Moa talat om? Vilka är kvinnorna som Donnie målat av? Och vad var det egentligen som hände hans bästa vän Adam den där dagen för fem år sedan?

”Förvriden” är en mysrysare, och en riktigt bra sådan. Det är inget splatter och våldsamheter, istället finns det otäcka i periferin, i skogen, bakom träden, som en känsla man omöjligt kan skaka av sig. Gåtan fördjupas lite i taget, och till slut vet jag inte riktigt vad som faktiskt är möjligt och vad som är ren fiktion, och det är precis då det blir som otäckast, när jag inte vet om jag också skulle kunna möta en sådan varelse i skogen eller om de där jättestenarna egentligen är porten till något annat. Att helt och hållet förneka den möjligheten är helt enkelt inte möjligt. Det kanske är en följd av att jag har vuxit upp med John Bauers sagovärld, men bara det att jag ser hans bilder för mig när jag läser säger en del om bokens styrka.

För det är bra! Det är en otäck känsla som kommer krypande allt eftersom, och även om jag ganska snart faktiskt förstår hur det hela hänger ihop och till viss del vilken upplösning berättelsen kommer att få har jag suttit som klistrad vid boken och verkligen njutit av varenda sida. Miljön är vackert beskriven och bidrar till att bygga upp den där känslan av fullständig självklarhet när de där ”andra” hela tiden smyger runt omkring oss, visar sig för vissa, lockar och lurar andra eller bara låter ett kvillrande skratt avslöja att de finns där.

Däremot hade jag lite svårt att komma in i bokens upplägg. Att alla viktiga personer får ett eget kapitel gjorde mig väldigt förvirrad ett tag, men när jag väl kommit tillrätta med vilka alla karaktärerna är och vilka relationer de har till varandra var det inga som helst bekymmer. Ett persongalleri hade nog inte varit helt fel, men jag kanske bara är trög.

Dessutom kan jag tycka att Sörens situation är lite overkill. [SPOILERVARNING!!!!!! Markera texten för att läsa, men jag avslöjar saker som är trista att veta om man tänkt läsa boken sen!] Jag förstår den till en viss del, eftersom det var en överenskommelse Margareta gjorde med ”de andra”, men jag tror att det hade gått att lösa ändå. Jag menar, bara att sonen faktiskt försvann är väl ett trauma stort som något, nu blev det nästan lite för mycket för att det skulle kännas riktigt trovärdigt. (Det är alltså själva inlåsningen jag tycker är over the edge, inte storyn med älvor och onda varelser eller ens gudinnans kapitel…)

Men det är egentligen bara småpotatis, för på det hela taget är Frida Arwen Rosesunds ”Förvriden” en riktigt, riktigt bra skräckis. Jag har absolut blivit sugen på att läsa något annat liknande och går och klurar lite på en King-utmaning samtidigt som jag spanar lite på ”Eld”.

Ja, och så är det ju det där med tandborstningen. De senaste dagarna har jag inte tittat i spegeln när jag borstar tänderna. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp där…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Bokcirkel, Bokrecensioner

 

Etiketter: ,

Inget tävlingstips den här veckan!

Men kanske en gratis ungdomsbok istället? 🙂

Det är Oskar Källner som så givmilt låter oss läsare gratis ladda ner ”Drakhornet”, den första delen i fantasyserien Nornornas vävnad. Gå till Oskar och kolla! Jag har i alla fall hämtat hem den och tycker att det känns himla lämpligt med en bussbok i telefonen eftersom cykelföret är ett minne blott nu…

Och apropå eboksläsning såg jag i förra veckan att Schibsted tillsammans med Piratförlaget och en grupp oberoende bokförlag ska starta en ny e-boksajt. Syftet är bland annat att höja intresset för e-boken hos allmänheten och att ”ta en ledande position på en växande marknad för digitala böcker”. Förutom svenska e-böcker och ljudböcker ska också engelska e-böcker finnas tillgängliga på sajten.

Jo, det är väl inte dumt. Men jag tycker ändå att e-böckerna ofta är alldeles för dyra. Går det verkligen inte att tjäna pengar på en e-bok om den ligger i samma prisnivå som en pocket? Då skulle i alla fall jag köpa…

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 oktober, 2012 i Böcker & läsning, E-böcker, Ungdomsböcker

 

”Dracula” av Bram Stoker, i bearbetning av Jason Cobley m.fl.

Jag brukar alltid vurma för skräcklitteratur, jag älskar att känna mig lite smårädd när jag läser och fascineras ofta av berättelser om det okända. Men just Bram Stokers ”Dracula” har jag en lite ambivalent hållning till. När jag gick på gymnasiet fick jag nämligen för mig att den vore den perfekta läsningen inom ramen för engelskaundervisningen. Jag hittade den (och en massa andra engelska klassiker) superbilligt på bokhandeln och satte igång.

Ochherregudvadjagläste. Och läste. Och läste. Och kom banne mig aldrig till slutet. På något vis lyckades jag ändå få till ett godkänt betyg på uppgiften, men sen kastade jag greven långt åt skogen.

I vuxen ålder har jag sen läst ”Dracula” på svenska, och jag kände även då att det var en svårgreppbar berättelse. Det är människor som knyts ihop utan att egentligen ha något med varandra att göra, och det är en lång berättelse om Harkers upplevelser i Transylvanien i början av boken som sen visar sig inte vara huvudberättelsen. Den är helt enkelt bitvis väldigt förvirrande.

Nu när Argasso gett ut ”Dracula” som en del av deras satsning på Klassiska Seriealbum var jag nyfiken. Både ”MacBeth” och ”Frankenstein” har jag läst och gillat, framför allt för att de ger många unga en ny väg till klassikerna. Många lärare har också frågat efter serieversioner av olika klassiker, just för att originalversionen ofta är för tung, och den lättlästa versionen inte riktigt räcker till. Så, hur funkar det med Dracula i det här formatet?

Det är bitvis många textrutor, men eftersom berättelsen är upplagd som en samling dagboksanteckningar och utdrag ur brev blir det helt naturligt. Den texten behövs för att föra historien framåt och det är bara någon enstaka gång som jag tycker att det blir för mycket av den på serierutornas bekostnad. Bilderna är vackra och emellanåt helt otroligt väl genomarbetade, och persongalleriet som presenteras först i boken hjälper absolut till att göra berättelsen enklare att greppa.

Jag känner att jag får mig en hel berättelse till livs, det är ingenstans i boken jag känner att jag saknar något eller att berättelsen glappar på något vis. Snarare tvärtom. Anteckningarna från dårhuset passar väl in i berättelsen på ett sätt som jag inte känner igen från textboken, där jag bara tyckte de var förvirrande. Likaså jakten efter greven genom östeuropa – den är väl beskiven och inte alls lika svårgreppbar som jag minns den från texten. Det enda jag egentligen har att invända är det där väsandet som återkommer i flera dialogrutor genom hela boken. Jag förstår att ljudet greven eller Lucy ger i från sig i de situationerna är ett väsande, men kanske det hade varit bättre att bara ge dem ett ljud istället för den beskrivande texten ”väääs”?

Men överlag en riktigt, riktigt bra återgivning av Bram Stokers ”Dracula”. Jag gillar’t och kommer definitivt att sätta både den och de andra serieklassikerna i händerna på både gamla och unga!

 

Etiketter: ,

Smakebit på søndag – ”Dracula”

Söndag och dags för en smakebit igen! Om du inte vet vad smakebit på søndag är tycker jag att du ska kolla in Flukten fra virkeligheten. Där hittar du varje söndag massor med smakebitar, på svenska, norska och engelska.

Dagens smakebit kommer från ”Dracula”, ett seriealbum som ingår i bokförlaget Argassos utgivning av klassiska serier. Argasso är annars ett förlag som ger ut riktigt bra och spännande lättlästa böcker för barn och ungdomar (deras ”Förfärliga Fakta”-serie är alltid en hit), men nu gör man alltså en satsning på klassiker i serieformat. Tidigare utgivna titlar är ”Jane Eyre”, ”Frankenstein” och ”MacBeth”.

Smakebiten kommer från början av boken, när Jonathan Harker är ganska ny i grevens slott, från den där dagen när han försöker raka sig och blir överraskad av grevens plötsliga uppdykande…

Jag gillar det här, och återkommer med en recension lite senare.

 
15 kommentarer

Publicerat av på 28 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Serier, Smakebit på søndag

 

Bokbloggsjerka 19 – 22 oktober

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Häng med i Bokbloggsjerkan!

Gör så här:

1. Skriv in urlen till ditt inlägg om ”jerkan” i kommentarsfältet hos Annika så att vi lätt hittar till ditt inlägg. (Det är alltså inte adressen till din bloggs huvudsida som ska skrivas in här).
2.  Besök andra bloggar genom att klicka på deras ”jerka”inlägg. Hitta nya bloggar att följa. Skaffa nya vänner. Prata om böcker. Skryt upp dina favoritförfattare. Ha kul!
3.  Sprid information om jerkan så att så många som möjligt hittar hit och kan dela med sig. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga i ditt inlägg (det blir en ny fråga varje vecka!):

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Nej, det gör jag inte. (Förutom på Goodreads, då. Där går det ju inte att komma undan.)

Jag har tänkt det ibland, kollat på olika system och så, men det är inte riktigt min grej. Kanske beror det på att jag vet hur det brukar vara på Soppsällskapets träffar, där vi alltid betygsätter böckerna vi pratar om. Ofta brukar det sluta med en harang av typen ”i spänningsgenren för unga får den en fyra…” och ibland har det till och med varit så att ”för att var en Majgull är det bara en trea”. Det blir så flytande och diffust att det egentligen inte säger så mycket om boken i sig.

Jag brukar heller inte titta så mycket på betyget som andra ger på sina bloggar, utan det är snarare texten i inlägget som avgör om jag blir intresserad eller inte av en bok.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 27 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka

 

Grattis Nacka!

Nu är det klart, och det blev Nacka gymnasium som av Nationella Skolbiblioteksgruppens jury utsågs till Årets skolbibliotek 2012.

I motiveringen skriver juryn bland annat:

Skolbiblioteket på Nacka gymnasium utmärks av en dynamisk, pedagogisk verksamhet. Skolbibliotekarierna bedriver ett målinriktat arbete med att utveckla elevernas informationskompetens och satsar offensivt på att främja elevers läsning.

Detta arbete görs tillsammans med skolans lärare och elever samt med skolledningens aktiva stöd.

Fint! Det är så vi skolbibliotekarier vill att alla skolbibliotek ska fungera. Grattis Nacka gymnasium! Och grattis alla elever som valt att gå där!

 
1 kommentar

Publicerat av på 26 oktober, 2012 i Betraktelser, Bibliotek, Skola