RSS

Månadsarkiv: oktober 2012

”Elin under havet” av Sofia Malmberg

Elin är en ensam liten tjej. Hon har inga syskon och mamma och pappa har fullt upp mest hela tiden. När hon söker efter en kampsportstudio får hon kontakt med tränaren André. Han är snäll och ger Elin små uppmuntrande råd, och efter att ha chattat om kampsport några gånger erbjuder han Elin att gratis få komma till studion så han kan visa hur det går till och vad hon ska tänka på. För en osäker och ensam tjej som Elin är det en bekräftelse, hon känner sig både glad och sedd, men det visar sig att André har något helt annat i tankarna än att lära Elin om kampsport.

”Elin under havet” är en av de till Augustpriset nominerade barn- och ungdomsböckerna. Den är i serieformat och både teckningarna och den fantasi Elin flyr till när det blir för jobbigt gör att jag flera gånger kommer att tänka på Leonore och hennes vän Raggamuffin. För när det blir för stort, för jobbigt och för mycket med allt, då försvinner Elin, ner i vattnet, genom havsbottnen till en annan värld som ligger därunder. Där finns bara hon och Nilah, det pandaformade hårspännet som får liv och pratar med Elin.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Den första spontana tanken var att ”nej, det här funkar inte för mig”. Men nu när jag har fått smälta berättelsen lite börjar något annat ta form. Jag vet ännu inte vad det är, men jag är inte lika säker på min ståndpunkt längre. Däremot funderar jag fortfarande lite över målgruppen, 9-12 år. Antagligen är det jag som inte förstår hur mycket en tioåring faktiskt är med om, men det känns ändå som om berättelsen är lite för ogreppbar, lite för tonårig för att jag ska vara riktigt bekväm med den ålderskategorin.

En av kollegorna ska läsa den, och jag längtar verkligen efter att få diskutera den med henne sen!

Annonser
 

Etiketter:

Tematrio – kroppsdelar

Veckans tematrio känns aningen morbid, eller så är det bara min fantasi som snurrar igång:

Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titeln!

1. ”Sista rompan” av Kerstin Ekman är den avslutande delen av triologin om Vargskinnet. Jag har tyvärr bara läst den första, ”Guds barmhärtighet” än så länge, men de andra två delarna står där i bokhyllan och väntar tålmodigt.

2. ”Hjärtan i Atlantis” av Stephen King är en av de senste av Kingens böcker jag läste, vilket säger en hel del om hur styvmoderligt han blir behandlad av mig dessa dagar. Gör en mental notering om en King-utmaning någon gång i framtiden.

3. ”Inés, min själs älskade” av Isabel Allende. För visst räknas själen som en kroppsdel? Enligt en absolut sann film jag sett med Sean Penn tappar kroppen 21 gram när vi dör, och den enda naturliga förklaringen är att det är själen som lämnar oss. Allende, för att komma tillbaka till böckernas värld, har jag däremot inte läst något alls av. Ingenting. Tror att hon platsar på Kill hyllvärmare 2013…

 
4 kommentarer

Publicerat av på 25 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Tematrio

 

Så här har jag det!

Det är fint att när jag blir less kan jag bara gå en våning upp från skrivbordet på jobbet och hamna i en helt annan värld en stund. Kanske ta en kaffe på kondis?

Eller dansa en stund under discokulan?

Eller bara gå och titta, minnas, klämma och känna, på tapeterna, prylarna och leksakerna.

Utställningen heter UNG och finns på Örnsköldsviks Museum och Konsthall i nästan ett helt år. Kom och titta! Minns! Och ta chansen att berätta om dina minnen om hur det var att växa upp i Örnsköldsvik från 50-talet till 80-talet – allt sparas och förvaras i museets arkiv för framtiden.

 
1 kommentar

Publicerat av på 24 oktober, 2012 i Betraktelser, Jobbet, Kultur

 

”Heja, heja!” av Martina Haag

Från baksidan:

Andaktsfullt sätter jag på mig springkläderna. Jag tänker börja försiktigt och inte göra det klassiska nybörjarmisstaget. Många sticker ju ut och tokspringer två mil det snabbaste de kan, kräks, gråter och hatar löpning resten av livet. Jag tänker på börja på helt motsatt sätt. Jag ska springa enormt långsamt idag, och bara hålla på tills jag känner att det inte är kul längre, tills det gör ont eller blir obehagligt. Jag ska testa hur långt jag orkar springa utan att stanna, och sen kan jag gå tillbaka hem igen. Bra. Brabrabra.

Jag har läst ett par tre av Martina Haags böcker, gillat något och ratat en del. Därför kändes det som att en löparbok med hennes humoristiska synsätt absolut skulle kunna vara en pepp så här i höstmörkret när det känns helt omöjligt att komma ut och springa ens den kortaste lilla sväng.

Och det känns bra i början. Det är som vanligt – Martina Haag har en jäkla skön känsla för de där små detaljerna som kan vara så hejdlöst roliga om bara någon öppnar ens ögon så man ser dem. Men efter ett tag börjar jag bli less. OK, hon tycker sig vara för tjock, för klumpig, för otränad, och OK, hon kan springa ändå, och det ganska snabbt. OK, hon delar med sig av alla sina misstag och alla vinster, av sunda tankar och helt befängda.

Men var är den där peppen för mig? ”Heja, heja!” beskrivs som ”en peppande löparbok för folk som tänker att de är för gamla/tjocka/trötta/ointresserade av att börja springa. Om hur du tar dig från att orka springa i tolv minuter, till att genomföra ett marathon och vara glad hela vägen” , men jag håller inte med. Det är en bok som handlar om Martina Haag och hur hon tog sig från tolvminuterslöpet till ett marathon i Italien. Men inte mer. Inga glada utrop, ingen pepp till mig och absolut inga träningsråd whatsoever.

Sammantaget är det en lättsam och smårolig bok om och av Martina Haag. Men jag hade väntat mig mer och kan inte känna annat än en besvikelse när jag lägger ”Heja, heja!” till handlingarna och fortsätter leta löpningspepp i höstmörkret.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 24 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, Facklitteratur

 

Det där Augustpriset

Igår tillkännagavs så nomineringarna till årets Augustpris. Min rent spontana känsla var att jag inte hade en aning om någon av böckerna, utom Rosenberg då som jag inte alls kom överens med i början av sommaren.

Johannes Anyuru har jag ju hört talas om, men inte läst. Ändå låter ”En storm kom från paradiset” som en bok jag faktiskt skulle gilla. ”Ingenbarnsland” av Eija Hetekivi Olsson fanns med på läslistan ett tag i somras, men ramlade sen bort, liksom Sara Stridsbergs ”Medealand och andra pjäser”. Peter Fröberg Idlings ”Sång till den storm som ska komma” låter också intressant, även om den som jag absolut helst vill lägga vantarna på just nu är Cilla Naumanns ”Springa med åror”. Har varit lite ljum inför den ända tills jag lyssnade på senaste bokpodden från Bokhora. Vill läsa, ju!

Bland fackböckerna vill och ska jag läsa Ingrid Carlbergs ”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Zlatans självbiografi har jag ju redan läst, och annars är det faktiskt ingen som känns lockande. Möjligtvis Katrine Kielos ”Det enda könet”.

Barnböckerna lämnar jag nog också därhän, men Emmy Abrahamsons ”Only väg is upp” och Moa-Lina Croalls ”Jag blundar och önskar mig något” står absolut på läslistan, liksom Mårten Melins ”Jag är världen” och kanske, kanske, ”Elin under havet” av Sofia Malmberg.

Så växte listan lite till, då. 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

 
1 kommentar

Publicerat av på 23 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Facklitteratur, Ungdomsböcker

 

Veckans tävlingstips

Haha, jodå, det blir ett tips den här veckan också!

Den här veckan är det Boklysten som fyllt 10 000 besökare och firar det med att lotta ut hela Ann Cleeves Shetlandskvartett! Grattis säger jag!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Tävling

 

Smakebit på søndag – ”Förvriden”

Söndag och dags för en smakebit igen! Om du inte vet vad smakebit på søndag är tycker jag att du ska kolla in Flukten fra virkeligheten. Där hittar du varje söndag massor med smakebitar, på svenska, norska och engelska.

Dagens smakebit kommer från ”Förvriden”, en skräckis utgiven av förlaget Mörkersdottir. Det är ett relativt nysatartat litet förlag med fokus på svensk skräck. Just ”Förvriden” har jag spanat på sen i våras, och nu har jag alltså fått den i min hand. Det utlovas barn som försvinner i skogarna och mystiska väsen som styr och ställer. Låter lovande, eller hur?

Jag har bara precis börjat, men redan lärt känna ett par personer. En av dem är Moa, en tioårig flicka som hör rösterna av de andra som ropar på henne från skogen, eller Längtanslandet, som hon kallar det. Smakebiten kommer från sidorna 18-19, då Moa sitter och pratar med Jennifer, tjejen som är hennes barnvakt:

Medan vi häller upp i glasen så funderar jag på Längtanslandet och jag vill fråga Jennifer om det.
”Tänk om det finns andra världar, som… som i den Oändliga historien, där den där killen försvinner in i boken och hamnar i en helt annan värld.”
”Det gör det, har sett dem när jag var liten. Men de är farliga, så jag håller mig borta därifrån, det är farligt att skriva avtal med dem.”
”Vad betyder det?”
”Att skriva avtal?”
”Ja?”
”Att man kommer överens om någonting som båda tjänar på. Till exempel skulle jag kunna skriva ett avtal med din mamma om att vara barnvakt. Jag tjänar pengar och hon får hjälp. I avtalet kan vi skriva till exempel att jag måste se till dig hela tiden, eller att jag tjänar femtio kronor i timmen. Om båda vi skriver under det kan ingen komma och säga något annat senare. Fattar du?”
”Ja, jag tror det. Har ni skrivit något avtal om mig?”
”Nej, det har vi inte gjort. Men i alla fall, skriver man ett avtal med dem så håller de inte det i alla fall eller så händer det något hemskt. Och även om man har bestämt saker så ljuger de. Därför ska man hålla sig borta från dem.”
Jag tänker på det Jennifer har sagt men jag tror inte riktigt på henne, tror inte att det är så farligt som hon säger.
”Vilka är de där då? De som du såg?”
”Vill inte prata om det. Det hände något när jag var liten, men jag kommer inte riktigt ihåg vad, sedan dess har jag försökt att inte tänka på dem.” Jennifers ord skrämmer mig inte, de gör mig bara mer nyfiken.
”Men om du inte kommer ihåg vad som hände så kan det väl inte vara så farligt.” Jennifer tittar på mig med en konstig blick, som om något gömmer sig och inte vill komma fram i hennes ögon. Sedan säger hon:
”Vi ska inte prata om dem mer.”

 
5 kommentarer

Publicerat av på 21 oktober, 2012 i Böcker & läsning, Smakebit på søndag