RSS

Månadsarkiv: november 2012

”Luftsprång” av Annika Widholm

Från baksidan:

När Linnea skadar foten på ett läger för elitgymnaster bestämmer hon sig för att dra från allt. Det är sommar och hennes familj är på tre veckors semester i Italien. Hon är plötsligt fri.
Av en slump hamnar hon i ett rivningsområde. Där lär hon känna Isak och hans kompisar som kommer dit för att träna parkour – en extremdisciplin som går ut på att ta sig över och förbi alla slags hinder, oavsett om man är den som jagar eller är jagad.
Men varför är höghusen övergivna och vem är egentligen den ambitiöse och karismatiske Isak?
Linnea ser mystiska skuggor mellan de sönderfallande huskropparna och snart blir hon medveten om områdets mörka historia…

I somras läste jag en LL-bok där parkour hade en av huvudrollerna men var inte helt övertygad. Bland annat därför har jag varit väldigt lite skeptisk till Annika Widholms ”Luftsprång”, just för att den ska handla mycket om parkour. Inte en bok jag skulle ha spontanlånat om jag var i mina ungdomsår, om man säger så.

Det är därför jag är så himla glad över att jag är bibliotekarie. För då kan jag ändå plocka med mig de där böckerna som jag inte skulle läsa annars. Som ”Luftsprång”. För jag är glad att jag läst den, riktigt, riktigt glad. Det är nämligen en helt fantastisk ungdomsbok som behandlar det svåra med att slita sig loss, att våga ta reda på vem man själv är och styra stegen ut på helt okänd mark.

Linnea är som så många andra ungdomar – hon satsar stenhårt på sin idrott och har möjlighet att gå långt. Hon har i hela sitt liv satsat så mycket, tackat nej till så många fester och försakat så många vänner att det nästan är som att det inte längre finns något annat val. Men vad skulle hända om hon vågade bryta sig loss? Vem är hon om hon inte längre är den där gymnasttjejen?

Visst finns det en del parkour med i boken, absolut, men det är mer det där lull-lullet som bäddar in historien i sin berättarram. Det som hade kunnat vara ett hårdrocksband, en gymnasieklass eller ett fotbollslag är här istället en utövning som inte är helt enkel att greppa, som saknar konturer och därför passar så helt fantastiskt bra som berättarbakgrund till Linneas sökande.

Till det lägger Widholm också en lite kuslig känsla av att det finns något i bakgrunden bland rivningshusen, någon eller något som gömmer sig i skuggorna och inte vill – eller kan? – komma fram i ljuset. Det funkar tokbra. ”Luftsprång” är helt enkelt fantastisk, läs, läs, läs!!

 
 

Etiketter:

Uppsamlingsheat III

En dag möter Erik Magdalena, den nya tjejen i skolan. Han känner direkt en samhörighet med henne och blir störtförälskad. Men det är något konstigt med Magdalena. Hon ser på honom på ett konstigt sätt, som om det är något annat mellan dem, som att hon har känslor men inte är kär. Så kommer den där hemska kvällen när Erik ser Magdalena styra ut sin morfars lilla båt i stormen… ”Svarta sekunder” av Britt Engdal är en kort och lättläst berättelse med många bottnar. Eriks känslor ställs mot Magdalenas hemlighet, och upplösningen får mig faktiskt att rysa och håren på mina armar att stå rakt upp.

Jag fortsätter på färgtemat och låter nästa bok vara Maud Mangolds ”Svart glas”. Av någon outgrundlig anledning placerar jag alltid Mangold i Storbritannien, och av den anledningen tycker jag ofta att hennes personer och platser har lite lustiga namn. Sen kommer jag på att de så klart är svenska. Jag menar, Bengtsson är väl inte det vanligaste namnet i Storbritannien. I alla fall. ”Svart glas” var en av de böcker vi hade uppe för diskussion under bokpratsmötet tidigare i höst, och jag blev lite nyfiken. Umbra flyttar med sin konstnär till mamma till kusten i ett hus som bytt ägare lite väl ofta. Och snart börjar saker och ting hända. Det låter i huset om nätterna, och Umbra upptäcker att de inte är ensamma i det gamla huset. Där finns en liten kurande varelse, Isa, så ljus att hon nästan är genomskinlig, med vitt trassligt hår och långa, nästan ödlelika fingrar. Vem är hon och var kommer hon ifrån? Var finns hennes föräldrar? Är det ingen som saknar henne? Det är spännande och jag sugs verkligen in i berättelsen. Samtidigt är det inte så där gastkramande läskigt som en del böcker lätt kan bli, utan mer lite mysrysligt, sådär.

Sen blir det lite fantasy. Alex och Corinthia har växt upp hos den snälle värdshusvärden Bödvar i byn Vildforne. En kväll kommer en främling till byn, en eldmagiker, och han inser snart att de båda föräldralösa syskonen inte är vilka som helst, utan eldmagiker med krafter utöver de vanliga. Eftersom Eyrvandir, landet där de bor, hotas av både jättar, drakar och svartalver tar han med sig barnen till Nasheim för att lära dem mer om deras krafter. ”Alex och Corinthia” är den första boken i serien Den eviga eldens magi av Patrik Bergström. Det är en riktig fantasybok som passar dem som redan upptäckt serier som Alamandrarna och behöver en liten utmaning. Dessutom gillar jag namnen på platserna. De är typiska fantasynamn, vilket är bra, men kan vara lite svåra för en ovan läsare att lägga på minnet men kan vara just en sån utmaning man behöver för att levla upp i läsandet.

Den absolut skönaste barnboken jag läst i höst är ändå Kerstin Lundberg Hahns ”Skuggan i väggen”. Det är lite samma upplägg som ”Svart glas”, men ändå helt annorlunda. Micke (Mikaela) flyttar med sin mamma till Norrland två veckor före skolavslutningen. I Mickes rum är det en skugga på väggen, och utan att Micke riktigt vet hur det går till kommer hon på sig själv med att prata med skuggan. En av tjejerna i Mickes nya klass berättar att där bodde en flicka som drunknade i älven, och att det var någon som knuffade henne. Efter det börjar konstiga saker att hända – helt plötsligt tänds ljuset mitt i natten, Mickes bokhylla vräks omkull och när hon har två kompisar på besök hörs plötsligt hasande steg från den tomma övervåningen… Är det någon där som vill Micke något? Är det den döda flickan? Micke börjar ställa frågor till skuggan i väggen. Och hon får svar… ”Skuggan i väggen” är en tokspännande bok som jag bara älskar! Jag är superglad över att den köptes in på bokpratsmötet i november, för tusan vad den här boken kommer att lånas!!

 

Etiketter:

Jag måste bara tipsa om…

The Booky blogg!

Jag gillar verkligen när lärare använder bloggar i undervisningen, och har många gånger önskat att jag hade kunnat få vara med i ett sånt bloggprojekt, kanske inom svenskaspråket, men ännu hellre inom ramen för samhällskunskap eller naturkunskap. Oj, vad roligt det skulle vara!

Men till dess håller jag tillgodo med andras bloggprojekt. The Booky blogg är en bokblogg där två klasser som går i sexan på Diserödsskolan utanför Kungälv skriver boktips och funderar kring böcker. Jag tycker att det är så himla mysigt att få ta del av vad elever tycker om sådana böcker som jag gärna tipsar om, och, precis som så många gånger förut, hittar jag bland elevernas boktips de där riktiga pärlorna som ingen borde missa.

Och så gillar jag så klart de där härliga Voki-recensionerna. Så kul och modigt av eleverna att läsa upp sin recension istället för att skriva en text. Gå in och läs och lyssna, vett’ja!

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 22 november, 2012 i Barnböcker, Böcker & läsning, Bloggning, Skola, Ungdomsböcker

 

I mitt sökande efter den där magiska garderoben…

… hittar jag den här hyllan i Källan, Örnsköldsviks museums bibliotek:

20121120-112608.jpg

En helt vanlig bokhylla? Men nej. Det här kan man hitta om man drar i rätt bok:

20121120-112735.jpg

En lönndörr med en trappa bakom!! Fattar ni!! En lönndörr i biblioteket!!!

(Okej, det där med att dra i rätt bok hittade jag på, men håll med om att det är magiskt att hitta en lönndörr. I ett bibliotek. Magiskt!)

 
5 kommentarer

Publicerat av på 20 november, 2012 i Barajag, Betraktelser, Bilder, Jobbet

 

Allt jag säger är lögn

Man kan tro att jag tappat bort bloggandet ett tag, men nej, nej, så är det absolut inte!

Istället har jag haft ett sedan länge planerat och helt frivilligt blogguppehåll där jag vidgat mina vyer, hämtat inspiration i en miljö långt ifrån den grå och blöta novemberyllefilten som omger oss här i lilla Svedala, och, som en sann bokbloggare, läst massor! Mångsidade romaner som utforskar det mänskliga psyket, snabba och helt galna ungdomsromaner, djupodlade engelska klassiker och självfallet, nobelpristagaren Yo Man. Så mycket har jag läst under den här veckan att jag inte vet hur jag ska kunna förmedla allt!

Åh, denna inspiration, denna läslust, denna vilja att förkovra mig och delta i diskussioner, följa upp trådar och hitta nya infallsvinklar! Som nu, när James Joyce och hans Odysseus kallar på mig.

Pax vobiscum.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 18 november, 2012 i Barajag

 

Bokutmaningsstressad

Gah!! Här har man i godan ro lagt allt krut på ungdomsböcker de senaste veckorna, och nu kommer Fiktiviteter med en försynt liten fråga som vänder upp och ner på den läsro jag lagt mig till med:

Hur går det för er med allehanda utmaningar?

En snabb titt på bokutmaningarna och jag känner kallsvetten bryta fram. Kill hyllvärmare har jag ju hela året på mig med, men värre är det med Tre på tre. Den slutar sista november, och jag har två av mina tre böcker kvar. Två tegelstenar. Och i helgen åker jag till mor och far, där det sällan brukar bli särskilt mycket läsning, och med mig har jag – läsplattan. Ingen av tegelstenarna. Bra där, Tina.

Är det någon mer som känner bokutmaningsstressen komma?

(Självklart har jag med mig en ungdomsbok från biblioteket också. Utifall att, liksom.)

 

”Nybörjarguide till livet eller kaosteori” av Lia Hill

Från baksidan:

Ingen har förberett Will på hur man förväntas bete sig när ens förälder plötsligt dör i en bilolycka. Därför är det ingen överraskning att han blir handlöst förälskad i Taryn på sin mammas begravning.
Will söker desperat efter någon mening med sin mammas död. En gammal kamera och filosofihyllan på biblioteket blir hans tillflykt. Men de svar han finner hotar snart allt som är viktigt i Wills liv.

Jag har läs en hel del av Lia Hills debutroman men var ändå inte riktigt på det klara med vad det egentligen var. En bok om en kille vars mamma dör och han vill undersöka filosofi för att komma på meningen med livet, typ. Eller?

Jo, Wills mamma är död, hon blir påkörd av ett rattfyllo och går inte att rädda. Naturligtvis vänds livet upp och ner, inte bara för Will utan även för hans pappa och storebror. I allt detta kaos träffar så Will Taryn, och tillvaron skruvas ytterligare när han för första gången i sitt liv blir kär. Vad är meningen med allt det? Will börjar ställa frågor för att komma sanningen om meningen med livet lite närmare, och för att försöka hitta svaren på frågorna börjar han utforska filosofin, både den västerländska och den österländska, samtidigt som han sliter med sin sorg och sina känslor efter mammans död.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om ”Nybörjarguide till livet eller kaosteori”. Det är ingen bok som suger tag i mig, jag känner inte den där spontana viljan att läsa vidare, få ytterligare en pusselbit och jag sitter definitivt inte och googlar Nietzsche eller Wittgenstein, jag försöker inte ens hitta youtubeklipp på dervischer. Men samtidigt är det inte svårt på något sätt, det är en del filosofi, men ingenting som man behöver en särskild förförståelse för att ta till sig. Det känns nästan lite medelmåtta, faktiskt. Det enda den har väckt är en vilja att äntligen ta tag i den där ”Sofis värld” som jag inte läst.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 november, 2012 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, Ungdomsböcker

 

Etiketter: