RSS

Uppsamlingsheat II – tema barn & ungdom

06 Nov

Dags för ett uppsamlingsheat igen på de böcker jag läst med inte skrivit något om. den här gången är det bara barn- och ungdomsböcker, mest för att jag läst en del sådana inför mötet om bokpratsböcker den här veckan.

Leo är en kille som har det tungt på dagarna i skolan. Gustav och Carl, skolans två jobbigaste killar, är hela tiden på honom, säger taskiga saker och mobbar. De gömmer hans kläder efter gympan, de tömmer cykeldäcken på luft och de lägger upp taskiga bilder på Leo på internet. Ibland önskar Leo att han kan ge igen, och när han träffar sin stora kärlek på sommarlovet börjar de två tillsammans planera för hämnd. Torsten Bengtsson brukar skriva bra barn- och ungdomsböcker, och även ”Instängd” är spännande och lite läskig. Men. Jag gillar inte det där med att ta hämnd. Jag gillar inte att man ska ge igen med samma mynt. Jag gillar inte att barn löser sina problem själva genom att vara elaka och taskiga tillbaka. Jag gillar inte.

Bo R Holmberg (som är från Ö-vikstrakten) är en av de bästa historieberättare jag någonsin lyssnat till. Oavsett om det är vuxna, barn eller gymnasieungdomar i publiken lyckas han alltid fånga deras intresse och göra framför allt vår lokala historia spännande och väcker deras nyfikenhet. ”Oväntat möte” är en lättläst spökhistoria i novellform som passade sjukt bra att läsa på allhelgonalovet. Det handlar om en kille som precis fått en kyss av den vackra flickan Olga, och sen genar över kyrkogården på hemvägen. Det är mörkt, det blåser, och helt plötsligt är han inte längre ensam…

Gustav är i Norrland på sportlovet och får följa med Mattias och de andra killarna i byn på en skotertur upp på fjället. De åker, leker med skotrarna i snön, grillar korv och dricker öl. När det är dags att fara hem verkar Mattias lite väl dragen, men han får i alla fall igång skotern och de börjar leta sig ner mot byn. Plötsligt smäller det till och när Gustav vaknar till medvetande igen är allt tyst och han helt ensam. Månen är det enda som ger lite ljus, och han börjar sakta stapla sig fram i skoterspåret. Var blev de andra av? Märkte inte Mattias att Gustav ramlade av? Gustav går, med allteftersom han blir tröttare och kallare blir det allt svårare att sätta den ena foten framför den andra… ”Skoterfärden” gavs ut redan 1993, men nu har Lena Stiessel arbetat om manuset och den har kommit i en ny upplaga. Det är bra och spännande, men jag tycker att det är lite konstigt fokus på tjejen och spelet mellan henne och Gustav? Här kan du läsa ett smakprov ur boken.

En kväll blev Tove överfallen av ett gäng killar. En man hittade henne nere i en källartrappa, men Tove har aldrig berättat för någon om vad som egentligen hände. Inte ens Nick, hennes enda kompis, vet vad som hände, och när Tove börjar be Nick om hjälp med att göra saker står det klart att hon är ute efter hämnd. Jørn Jensen har skrivit flera riktigt bra böcker för barn, bland annat böckerna om Sofie som är helt enastående när man vill hitta en väg in till svåra diskussionsämnen. ”Tjejen som ville hämnas” är ett försök att göra detsamma i en lite äldre variant för ungdomar, men det räcker inte riktigt ända fram, tycker jag. Tyvärr. Och så är det än en gång det där med att barn eller unga ska ge igen på egen hand, och kan inte förlika mig med att det behövs böcker som beskriver just det.

Den mest udda boken av dem jag tar upp här är ”Tio stationer” av Jenny Valentine. Det är en kort liten bok om Lucas som tillsammans med sin syster Mercy tar med sig lillebror Jed och farfar Norman för att fara till vetenskapsmuseet. Grejen är bara den att Jed är så liten att man måste ha konstant uppsikt över honom, och Norman är så senil att han inte har någon koll alls. Och självklart tappar de bort dem. Under det panikslagna letandet får vi små återglimtar av Lucas liv, hans familj och vad som hänt hos dem. Det är kort och enkelt beskrivet, men det som verkligen räknas är det som finns mellan raderna, det där kittet som ändå håller dem alla samman. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om den här. Tidigare har jag gett mig på ”Hitta Violet Park”, men den gav jag upp för att jag aldrig riktigt fastnade, och det är en lite snarlik känsla med ”Tio stationer”. Jag fastnar aldrig, och jag vet inte till vem jag skulle rekommendera boken heller.

Marie-Chantal Long är en sån där författare som jag tittar på med jämna mellanrum, men jag har aldrig läst henne förut. ”Zoom” utspelar sig på en högstadieskola (där man måste nia lärarna och kalla dem för herr eller fru – vilken skola är så?!) och kändes därför som en eventuell bokpratsbok. Tillsammans ska man sätta upp musikalen West Side Story, och efter audition och provspelning bildas en liten grupp som ska jobba med projektet efter skoltid. Carro kommer inte med i gruppen, men får istället i uppgift att dokumentera arbetet med sin filmkamera. Och något händer när hon hela tiden får betrakta de andra genom linsen – plötsligt kan hon se saker hon inte sett förut, det är som att hon lyckas zooma in människor och deras personligheter på ett helt nytt sätt. Det gäller både den kaxige Samir, Carros bästisar Sanna och Marjo, liksom den nya och hemlighetsfulla Yasmin. Kan funka.

Annonser
 
 

Etiketter: ,

4 svar till “Uppsamlingsheat II – tema barn & ungdom

  1. Marie-Chantal Long

    7 november, 2012 at 12:07

    det är jag som skrivit boken och jag kan avslöja (!) att t ex på Internationella Engelska skolan måste man kalla sina lärare för Herr och Fru plus efternamnet. Jag kommer inte ihåg om eleverna måste nia lärarna när de pratar svenska med dem (för på engelska hörs det inte om man niar/duar): så det är inte taget ur luften, dessvärre. Sverige, 2012 …

     
    • TinaO

      8 november, 2012 at 09:28

      Ah, jo jag misstänkte väl att någon sorts verklighetsförankring fanns. Min invändning var snarare av det slaget att det är svårt för en så kallad vanlig tonåring att känna igen sin högstadieskola i den beskrivningen, och att eftersom igenkänningsfaktorn ofta är väldigt viktig kan det vara en sak som spelar ganska stor roll när vi diskuterar just böcker att bokprata i klasser och grupper om.

       
      • Marie-Chantal Long

        11 november, 2012 at 14:04

        Definitivt. Sen kan det vara spännande att ha ett bokprat om den ”respekt” som sägs kunna skapas via dessa metoder? Själv tror jag inte på dem. Jag tror på en naturlig och ömsesidig respekt. Men elever på sådana skolor säger att det uppstår ”lugn och ro” när lärarna kräver respekt och får det på det där sättet. Intressanta saker att diskutera tycker jag förutom annat i boken som kan vara av intresse: skapande, språkinlärning, relationer osv.

         
      • TinaO

        12 november, 2012 at 08:52

        Absolut! Jag kan tänka mig att den fungerar riktigt bra i de boklådor vår skolbibliotekscentral har till utlåning. De böcker vi på biblioteken väljer att köpa in för bokprat är vi däremot aldrig med och diskuterar efteråt, vi tipsar (bokpratar) om dem och eleverna väljer själva vad de vill låna och läsa.

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s