RSS

Månadsarkiv: januari 2013

”Divergent” av Veronica Roth

Om boken:

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

”Divergent” är en av de ungdomsböcker som lästs och diskuterats under hösten och vintern. Lite nyfiken var jag, även om jag hade svårt att se att jag skulle gilla en bok som beskrivits som en blandning av Hungerspelen och Twilight. Fast utan att nå upp till deras nivå, liksom.

Tris lever alltså i det som förut var Chicago (vad finns där utanför då? Och varför frågar sig ingen av personerna i boken det?), i ett samhälle som är indelat i fem falanger beroende på vilket karaktärsdrag man har. När man fyller sexton går man genom ett test, en sorts simulering, och får svar på var man hör hemma.

Tris hör så klart inte hemma någonstans. Eller, egentligen, på flera ställen. Hon är divergent, en människa som har flera olika men lika starka karaktärsdrag. Det är inget man går och skyltar med, ledarna för de olika falangerna vill absolut veta vilka som är divergenta eftersom de ses som ett hot mot samhället. Tris måste nu försöka dölja sin sanna natur samtidigt som hon måste göra allt hon kan för att platsa bland De Tappra, den falang hon valde.

Där finns (så klart) den Elaka Pojken, den Elaka Flickan, de Snälla Kompisarna och (självklart) Pojken. Med superstort P. De elaka försöker förstöra för Tris, de snälla står mestadels på hennes sida, och pojken Pojken blir blixtförälskad i Tris som inte för allt i världen kan förstå de signaler han sänder ut.

Jag valde att lyssna på boken, och jag vet inte om det kanske spelade in. Den är nämligen hiskeligt lång, närmare tolv timmar, vilket är ungefär lika med en evighet när det kommer till en ungdomsbok. Och grejen är den att jag tycker inte att det blir tillräckligt spännande, så det mesta blir bara en väntan på … och sen börjar nästa kapitel. Det kan också ha att göra med att jag inte får någon hel bild av Tris, och jag har väldigt svårt att läsa böcker om människor som jag inte känner.

Samtidigt gav jag inte upp lyssnande heller, även om jag faktiskt många gånger valde att hellre lyssna på musik eller radio när jag i vanliga fall skulle ha lyssnat på boken. Och det tar sig lite mot slutet. Där blir det riktigt spännande och under den sista timmens lyssnande hade jag lätt kunnat gå en omväg om jag nått fram till målet innan boken var slut.

På det hela taget kan jag förstå att många gillar ”Divergent”, även om det inte var en bok för mig. Och jag kommer inte läsa fortsättningen. Andra som läst och gillat (mer eller mindre) är Boktok73, Tonårsboken, Bokbild, Fiktiviteter, Boktokig, Nilma och Carolina.

"Divergent" av Veronica Roth

Annonser
 
 

Etiketter: , , ,

Åh vad jag önskar att jag inte hade köpt…

… Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos som inbundna böcker för en herrans massa år sen! Då hade jag ju haft världens bästa anledning att snabbt som ögat lägga tassarna på pocketutgåvorna som kommer ut i vår, med de supersnygga broderade omslagen!

utvandrareposetHerregud vad jag vill ha! Kanske kan köpa en uppsättning till Stugan? Eller ännu hellre vinna en uppsättning – här kommer du till tävlingen! Det gör väl inget om man har dubbla uppsättningar av klassiker? Eller hur?? Broderi är bara så himla snyggt! (Fina kollegan på stadsbiblan har broderat en hyschande bibliotekarie på sin bokkasse, jag ska tjuvknäppa på den någon dag så får ni se!)

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 januari, 2013 i Böcker & läsning, Klassiker

 

Smakebit på søndag – ”Berättelser från yttre förorten”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Dagens smakebit kommer från ”Berättelser från yttre förorten”, en bok jag skrev om igår. Smakebiten är en väldigt lång en, och kommer från ”Morfars berättelse”, en berättelse morfar berättar för oss om den där resan han och mormor gav sig ut på innan de skulle gifta sig. De har åkt runt ett bra tag och letat efter saker de var tvungna att ha med sig tillbaka, och de två sista sakerna verkar helt omöjliga att hitta:

Vi blev ångestfyllda, desperata, besatta, och körde allt längre och allt fortare utan en tanke på vart vi var på väg. Till slut upptäckte vi att vi åkt vilse i en enorm magnetisk öken där vi inte kunde få fram en tillförlitlig kompassriktning. Min egen gamle morfar hade en gång talat om ‘en plats som alla älskande är dömda att besöka åtminstone en gång’ – kanske var det det här han menade, tänkte vi. Det var fruktansvärt!
Solen höll på att krypa ner bortom horisonten. Vi skulle aldrig hinna ta oss tillbaka i tid för vigseln. Vi hade missat vår stora stund. Våra leenden slocknade. Vi slutade hålla varandra i hand. Och så – PANG! – exploderade ett bakdäck mot en vass sten! Nu fick det faktiskt vara nog! Er mormor hoppade ur bilen, slog ilsket igen dörren och började skylla alltihop på mig. Jag hoppade ur bilen, slog ilsket igen dörren och började skylla alltihop på henne. Vi skrek och gapade och höll på, och vi sa en del saker som vi fått ångra senare i livet … ja, ni vet ju hur det är när mormor och jag har ett av våra ‘uppträden’.
Därefter inträdde en lång och förfärlig tystnad, av en sort som vi aldrig förut hade upplevt. Vi vägrade till och med att se på varandra. Det var som om alla stenarna i den där öknen hade farit ner i våra strupar och vidare in i våra hjärtan. Vi ville bara sjunka genom jorden och stanna där för alltid.
Medan ljuset mattades och temperaturen sjönk insåg vi förstås snart att om vi alls skulle kunna hoppas på att få återvända till civilisationen måste vi göra något snabbt och smart. Och vi skulle bli tvungna att göra det tillsammans.

"Berättelser från yttre förorten" av Shaun Tan

 
 

”Berättelser från yttre förorten” av Shaun Tan

Ibland när jag tittar tillbaka på en räcka händelser känns det som att utgången aldrig hade kunnat bli på något annat sätt. Oavsett om jag gått höger istället för vänster hade nästa vägskäl säkerligen lett mig in på den vänstra vägen i alla fall, även om det blivit en omväg.

”Berättelser från yttre förorten” av 2011 års ALMA-pristagare Shaun Tan är en sån där bok som jag aldrig skulle tänkt tanken på att låna på biblioteket, och absolut inte köpa. Men så ramlade jag över den, som av en slump bad den mig om asyl, och … ja, var jag inte lite nyfiken ändå? Vad är det för slags bok egentligen? Barnbok? Seriebok? Ungdomsbok? Vuxen? Noveller? Mina fördomar om den här boken var så många att jag bara var tvungen att adoptera den när den nu gavs till mig.

Först och främst. Det är ett udda yttre den har. Med ett ansikte nästan i samma storlek som en A4 lurar den mig lätt att stoppa in den i serieboksfacket. (Fördom 1 – check!) Med en tecknad hund på framsidan och en tecknad vattenbuffel på baksidan övertygar den mig om att den är en barnbok. (Fördom 2 – check!)

Men när jag öppnar den händer något. I säkert tre minuter sitter jag och tittar på innehållsförteckningen, bläddrar till de olika kapitlen, bläddrar tillbaka till innehållsförteckningen, visar P och säger ”men kolla här då!” säkert fyra gånger. Innehållsförteckningen är så genialisk att jag blir helt ställd över att aldrig ha sett en sådan tidigare.

Och berättelserna?

De rör sig mellan stort och smått, mellan vardag och de där sällsynta tillfällena som helt och hållet kan ändra riktningen i en människas liv. Där är berättelsen om vart alla olästa dikter hamnar. Där finns tips på hur man fixar sig ett husdjur och där finns den lille pojken vars föräldrar alltid bråkar. Vissa berättelser är på många sidor text, andra kanske består av bara en sida text men desto fler bilder. Och vilka bilder!

Jag är ruskigt okunnig i vilka olika tekniker Shaun Tan har använt sig av, men bilderna är helt rätt till den berättelse de är en del av, oavsett om de är svartvita eller fulla med färg, ritade med enkla penseldrag eller gjorda som ett collage.

”Berättelser från yttre förorten” är helt enkelt en fantastisk bok, även om jag inte alls vet vem den riktar sig till, eller hur man egentligen ska klassificera den. Och jag tror det är det som gör dess storhet.

"Berättelser från yttre förorten" av Shaun Tan

 

Etiketter: , ,

Bokbloggsjerka 25 – 28 januari

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Häng med i Bokbloggsjerkan!

Gör så här:
1. Skriv in urlen till ditt inlägg om ”jerkan” i kommentarsfältet hos Annika så att vi lätt hittar till ditt inlägg.
2. Besök andra bloggar genom att klicka på deras jerkainlägg. Hitta nya bloggar, prata om böcker eller skryt upp dina favoritförfattare.
3. Sprid information om jerkan så att så många som möjligt hittar den. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga (det blir en ny fråga varje vecka!):

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Minsann! En samvetsfråga! Det här blir kul att jerka runt och kolla hur andra tänker!

Jag har haft lite svårt för det när det har handlat om recensionsex från förlag som jag bett om. Då har det hänt att jag har varit lite vag i mitt omdöme om boken inte fallit mig på läppen. Istället har jag försökt länka vidare till andra som läst och gillat, för att väga upp liksom. Det här är något jag har övat mig i under de senaste två åren, att våga vara kritisk även när jag bett om att få en bok, och jag tycker själv att jag har lagt av mig den rocken vid det här laget. Är det inte recensionsex jag bett om har jag däremot inte haft några samvetskval alls.

Och har jag sagt mig gilla en bok är det också så – det skulle jag inte kunna ljuga om.

 
12 kommentarer

Publicerat av på 25 januari, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka

 

Tematrio – vinter

TematrioVi är snart i slutet av januari, och för varje dag jag går hem känns det som att solen är lite, lite högre över det där berget än den var dagen innan. Just idag tänkte jag faktiskt att få dagar är så fina som en januaridag med hög klarblå himmel, åtta, nio minusgrader och en sol som ligger så lågt att man måste kisa. (Det är mer ett uttryck för min strävan att vara mer medveten i min närvaro än den vackraste sortens dag, men ändå.) Lyran vill i alla fall att vi lägger lite fokus på vintern i veckans tematrio:

Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.

1. ”Änglarösten” av Arnaldur Indriðason. Indriðason är en sån där författare som jag läst och verkligen älskat, och helt plötsligt bara glömt bort. Han skulle lätt passa på min Författarfemma! ”Änglarösten” är den tredje boken om polisen Erlendur, och en bok som verkligen ätit sig fast hos mig. Det är något med den där ensamme mannen och hans sorgliga öde som slog an en sträng i mig, även om jag alltid får upp en *h-hrm* något udda bild av en tomteklädd man när jag tänker på honom. Vinter är det i alla fall.

2. ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf. Gösta Berling utspelar sig ju under ett helt år på Ekeby, men under bokens början och slut är det gnistrande iskalla vinternätter som dominerar.

3. ”Nattfåk” av Johan Theorin. Det är få svenska spänningsromaner som jag läst och älskat så utan förbehåll som ”Nattfåk”. När lillflickan berättar om mamma som brukar komma om nätterna och när de döda samlas för att fira julotta, då var jag helt såld. Faktum är att jag får ståpäls nu av att bara minnas den. Tusan så bra!

"Nattfåk" av Johan Theorin

 
3 kommentarer

Publicerat av på 24 januari, 2013 i Böcker & läsning, Tematrio

 

Bokbloggsjerka 18 – 21 januari

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Häng med i Bokbloggsjerkan!

Gör så här:
1. Skriv in urlen till ditt inlägg om ”jerkan” i kommentarsfältet hos Annika så att vi lätt hittar till ditt inlägg.
2. Besök andra bloggar genom att klicka på deras jerkainlägg. Hitta nya bloggar, prata om böcker eller skryt upp dina favoritförfattare.
3. Sprid information om jerkan så att så många som möjligt hittar den. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga (det blir en ny fråga varje vecka!):

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Oftast får jag ju tipsen av andra bokbloggare, eller ur någon av bokkatalogerna vi läser på jobbet. Därför är det sällan jag springer på en bok som är helt ny för mig och där jag inte har tillgång till någon annans omdöme om den. Men rent generellt så är det nästan alltid så att bokens omslag och i viss mån titel gör att jag fastnar. ”Harhjärta” var en sådan bok, en bok jag aldrig hört talas om av en författare jag inte visste fanns.

(En annan titel som man bara måste älska är ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)”. Så vacker.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 januari, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka