RSS

Månadsarkiv: mars 2013

Smakebit på søndag – ”Fågelbarn”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från Christins Ljungqvists sprillans nya ”Fågelbarn”, som kommer i veckan:

Vid de stora vitmålade stenarna, som stoppade bilister från att köra vidare genom skogen och fuska, kom någonting stort och svart, det svepte förbi Hanna på sidan och tvärsade rakt framför cykeln. Hon skrek till och bromsade, och cykeln försvann under henne, hon landade hårt och luften pressades ur lungorna. Medan hon låg på rygg och kippade, och smärtan kom pulserande i bakhuvudet, tittade hon upp på stjärnorna som syntes mellan grenarna och molnen. De gilmrade svagt, de var som skärvor, och hon kände hur jorden roterade under henne, hur dragningskraften höll henne nere. Hon tyckte sig liten och futtig i jämförelse, och någon tittade på henne, hon bara visste. När hon satte sig upp, och allt gungade, såg hon honom. Det var där promenadstråkets lyktstoplar stod för långt isär och ett mörker uppstod mellan dem, bara en bit framför henne, som Jens först var en skugga, en reva i väven eller en blind fläck. Sedan flimrade hans ansikte, och under honom, där han fötter borde ha varit och bundit honom till jorden, fanns bara luft. Det svarta strålade ur honom, det trevade efter henne, trevade in.
”Försvinn.” Hannas röst liksom brast, som någonting väldigt klent, och Jens blev tydligare, hans huvud och axlar, hans armar som hängde rakt ner, och hon snubblade upp på fötter och slet tag i sin väska och sprang hela vägen hem.

"Fågelbarn" av Christin Ljungqvist

Annonser
 

Etiketter: , ,

Bokbloggsjerka 22 – 25 mars

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Häng med i Bokbloggsjerkan!

Gör så här:
1. Skriv in urlen till ditt inlägg om ”jerkan” i kommentarsfältet hos Annika så att vi lätt hittar till ditt inlägg.
2. Besök andra bloggar genom att klicka på deras jerkainlägg. Hitta nya bloggar, prata om böcker eller skryt upp dina favoritförfattare.
3. Sprid information om jerkan så att så många som möjligt hittar den. Ju fler vi blir desto fler nya bokbloggar kommer vi att hitta under resans gång.
4. Besvara följande fråga (det blir en ny fråga varje vecka!):

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

När den här frågan kommer upp brukar jag ju tjata om Anna Gavalda, men jag tänkte skippa det idag. Istället faller min röst på ”Divergent”, den där ungdomsboken som blivit beskriven som en blandning mellan ”Twilight” och ”Hungespelen”. Visst, den var okej, men verkligen inte mer. Den var inte tillräckligt spännande och jag fick ingen måste-fortsätta-läsa-nu-annars-blir-jag-galen-känsla. Den var mer av ett jaha och sen inget mer med det.

 
7 kommentarer

Publicerat av på 23 mars, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka

 

”Borde vara död” av Pål Eggert

Från baksidan:

Hisingen, Göteborg. På ett boende för hemlösa jobbar Sebastian som socialarbetare. Här möter han de som lever på samhällets botten: missbrukarna, de mentalt sjuka, de kriminella. Men han har aldrig tidigare mött någon som Isa.
När Isa kommer till boendet förändras allt. Döden verkar följa i hennes fotspår – personer hon talat med, som tidigare verkat ganska stabila, tar plötsligt livet av sig. Sebastian är övertygad om att hon döljer något bakom sin till synes normala fasad. Han är fast besluten att ta reda på vad innan fler människor mister livet, och han är inte utan resurser. Sebastian är nämligen inte heller exakt den han utger sig för att vara.

”Borde vara död” är Pål Eggerts tredje roman, och den första jag läser. Den kändes verkligen helt rätt för mig – dagens Göteborg med inslag av någon sorts övernaturlighet. Jag köper rakt av att Isa har en svans av kotor – en kroppsutsmyckning, inte så annorlunda mot en piercing, säger hon själv – och att hon har en underlig förmåga att påverka sin omgivning. Boken börjar med att en före detta torped, Bögbast, har fått i uppdrag att spöa Isa rejält, men tack vare sin förmåga klarar Isa sig undan. Eftersom hon känner sig jagad begär hon att få flytta till ett annat boende och hon hamnar då på Lundbygården där Sebastian jobbar.

Sebastian känner direkt att det är något med Isa, men han kan inte sätta fingret på vad. När en av de boende dör kort efter Isas inflyttning växer Sebastians misstankar, och när ännu en av de boende går samma öde till mötes känner han att det är dags att agera.

”Borde vara död” är ingen renodlad skräckfantasy, som jag trodde, utan istället poppar Stephen Kings ”Revolvermannen” flera gånger upp i mitt medvetande under läsningen. Jag köper rakt av att Isa inte är som oss andra, att hon har sitt svansattribut och den där förmågan att manipulera sin omgivning. Jag köper också Sebastians gåva, även om jag tycker att det sätt på vilket han förvärvade den är lite oklar. Men jag gillar verkligen hans sätt att åkalla sina krafter. Kan vara värt ett försök, faktiskt. 😉

Det känns också att Eggert har skrivit om människor som ligger honom nära. De utstötta, sjuka och hemlösa han beskriver har alla sin historia och sitt öde, och det känns äkta på det sätt som bara kan förmedlas tack vare god människokännedom. De för berättelsen framåt på det sätt som bra personporträtt gör. Samtidigt stannar jag många gånger upp och funderar över om Eggert har en politisk agenda? Jag googlar oljebolag och sydamerikanska indianer men blir inte mycket klokare, även om jag lär mig en hel del nya ord och många tankar väcks.

Och ändå. Ändå finns där den där känslan jag hade när jag läste Kings ”Revolvermannen” – en känsla av att det blir för långsökt, att jag kan inte köpa att universum töjs ut och att det går att kroka fast stympade änglar i en himmel som Gud glömt. Jag önskar så att Eggert hade låtit bli just den delen av berättelsen, det är två ynka kapitel och jag önskar så innerligt att han valt att lösa problemet på ett annat sätt. Hade han gjort det hade jag tokhyllat den här boken och sett fram emot en fortsättning. (För det blir det väl?) Nu gjorde han inte det, och jag känner mig nästan lite loj.

Ett utdrag jag kommer komma ihåg:

”Folk vill väl göra sina grejer utan att gudar och galna trollkarlar lägger sig i och tänjer på deras tillvaro hur som helst.”
”Tror du att vanliga, ickemagiska människor bestämmer gränserna för magi på något sätt?”
”Mmm, på något undermedvetet vis. Eller så är det bara så det är. Inte vet jag, magi är inte någon exakt vetenskap. Det har man vetenskapen till.”

Hos Swedish Zombie kan du läsa en intervju med Pål Eggert, och hos Styxx Fantasy kan du provläsa första kapitlet.

"Borde vara död" av Pål Eggert

 
1 kommentar

Publicerat av på 22 mars, 2013 i Böcker & läsning, Bokrecensioner

 

Etiketter: , , ,

Tematrio – Saint Patrick

TematrioHänger på tematrion så här i elfte timmen. Lyran uppmärksammade att Irlands nationaldag, Saint Patrick’s Day, var i helgen:

Berätta nu om tre böcker skrivna av irländska författare.

1. Darren Shan. Pseudonumen som skrivit långa serier om både Darren Shan själv och även om Larten Crepsley. Ungdomsskräck när den är som absolut bäst. Jag har fångat många ovilliga läsare med hjälp av hans serier.

2. Oscar Wilde. Ännu en sån där klassikerförfattare som jag inte läst, och jag vet inte heller vilken bok jag skulle ge mig på i första hand – Canterville eller Dorian Gray? Jag tror ju ändå att jag verkligen skulle gilla Wilde, så någon gång…

3. Samuel Beckett. Bland det roligaste jag upplevt i min korta teaterkarriär (jodå, det har funnits en sån) var när en av mina klasskamrater valde att sätta upp ”I väntan på Godot” som specialarbete på gymnasiet med enbart tjejer i ensambeln. Jag var delaktig som organisatör och stöttepelare, och under en manussittning sa en av de andra tjejerna: ”Jag tycker vi ska döpa om den till ‘I väntan på Gudrun’!” Vi skrattade lite åt det, men när sen Kvinnor Kan-mässan som gick av stapeln i Östersund den våren kontaktade oss och frågade om vi inte kunde göra en föreställning inom ramen för mässan och om den föreställningen skulle kunna vara före Gudrun Schymans föredrag så… Förlåt Samuel, men ”I väntan på Gudrun” var ändå bland det roligaste jag gjort och därför har du alltid en plats i mitt hjärta.

Gogo och Didi (Lena och Chicki) från "I väntan på Gudrun"

Gogo och Didi (Lena och Chicki) från uppsättningen av ”I väntan på Gudrun” 1994.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 mars, 2013 i Böcker & läsning, Tematrio

 

Smakebit på søndag – ”En världsomsegling under havet”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”En världsomsegling under havet” av Jules Verne, en riktig klassiker som är månadens bokcirkelbok. (Ja, jag är sjuuukt nöjd över att äntligen kunna vara med i bibliotekets interna bokcirkel igen.) Som ni säkert vet handlar den om en professor som lite av en slump hamnar ombord på kapten Nemos undervattensfartyg Nautilus och får se och uppleva saker han aldrig kunnat föreställa sig. Smakebiten kommer från sidan 129 när professor Aronnax fått följa med kapten Nemo på ett jaktparti i Crespoöns skogar:

Läderkoraller, ögonkoraller av den sort som fordomtima kallades vitkoraller, havsanemoner, riktiga blomsterrabatter av havsanemoner och havsrosor, sjöstjärnor av alla de slag, alla formligen vimlade de här, och över oss svävade bidevindseglare med azurblå tentakler och andra maneter. Det sved i själen över att jag inte kunde undvika att trampa sönder massor av fantastiska djur för vart steg jag tog eftersom de myllrade i miljontal. Men vi fick inte dröja oss kvar, vi måste fortsätta att följa kapten Nemo och hans besättningsman. Vi följde dem vidare genom hela stim av självlysande maneter som säkert utmärkt väl skulle ha ersatt solljuset om det varit natt nu, medan medusorna svävade över oss med sina opalfärgade, ljusrosa eller blåa parasoller.

"En världsomsegling under havet" av Jules Verne

 
 

Etiketter: , ,

”Örfilen” av Christos Tsiolkas

Från baksidan:

En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil.
Barnet är inte hans son.
Örfilen delar hela umgängeskretsen i två läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell.
När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten. Vänskapen mellan gamla vänner sätts på prov och familjelojalitet ställs mot moral och principer.

”Örfilen” av Christos Tsilokas hörde jag talas om i höstas när den kom ut på svenska och uppmärksammades på en hel del bloggar. Jag önskade mig den i julklapp och fick den av världens bästa svärmor, och långt om länge har jag nu avslutat den. (Att det tagit tid har inte med boken att göra, snarare med sviktande läslust och andra böcker som fått gå före.)

Det är en bok med människorna och deras relationer i fokus, och även om personporträtten kan kännas lite väl stereotypa ibland tecknar de ändå en målande bild av vem personen är. Rent berättartekniskt kan jag tycka att det är smått genialiskt att låta en person i taget få berätta, fastän vi hela tiden går framåt i kronologin. Det första kapitlet med festen och dess förberedelser berättas av Hector, mannen som tillsammans med sin fru Aisha har arrangerat festen. Nästa kapitel, som utspelar sig efter festen, några dagar senare kanske, berättas av Anouk, en av Aishas bästa vänner. Och så rullar det på. Flera av människorna som var där får berätta ett kapitel var och ibland har det inte alls med festen och örfilen att göra, utan det är som sagt människorna och deras inbördes relationer som står i fokus.

Samtidigt är det lite frustrerande också. Jag har ju redan från början av boken fått lära känna Hector, ta del av hans tankar och känslor, och när Aisha långt senare berättar ”sitt” kapitel vill jag också veta vad Hector tänker och känner, varför han reagerar som han gör i olika situationer. Boken lämnar mig med mer frågetecken och funderingar än svar, och det är en av bokens största styrkor. Att den inte skriver mig som läsare något på näsan utan lämnar mig med mina egna tolkningar.

Det känns också att det är vanliga människor i berättelsen, vanliga människor med vanliga problem. Vissa av dem tycker jag om, vissa av dem skulle jag inte välja in i min egen umgängeskrets. Vissa har större problem än andra, vissa har bättre förutsättningar än andra, och det är ju så det är i verkliga livet.

”Örfilen” är en lite lågmäld bok på samma fina sätt som Lionel Shrivers ”Dagen efter”, och även om den inte alls når upp till samma klass är det fortfarande en riktigt bra bok som berör. Det är Tsiolkas fjärde roman och den första som översatts till svenska. Jag hoppas det blir fler.

Andra som skrivit om ”Örfilen” är Lotten, Metta, Rader, Bloggbohemen, Dagens bok och Bokdivisionen.

"Örfilen" av Christis Tsiolkas

 
4 kommentarer

Publicerat av på 16 mars, 2013 i Böcker & läsning, Bokrecensioner

 

Etiketter: , ,

Tematrio – skolan

TematrioNämen hörrni, en tematrio kanske? Lyran ska byta jobb och vill ha tips på böcker om skolan:

Berätta om tre bra ”skolböcker”!

1. ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag” av Sara Ohlsson. Handlar väl i och för sig inte så mycket om skolan, men det är en så himla fin bok om kärlek och livet och hur man vet vem man egentligen är. 

2. ”I en klass för sig” av Curtis Sittenfeld. Om tonåriga Lee som kommer som stipendiat till glassiga internatskolan där hon egentligen inte hör hemma, och om hur hennes försök att smälta in och bli en del av helheten egentligen bara leder till att hon hamnar ännu längre ifrån. Den var min första bekantskap med Sittenfeld, och absolut inte den sista. Språket, personporträtten och psykologin är smått fantastiskt.

3. ”Carrie” av Stephen King. Boken om den mobbade och utstötta Carrie White var en av de allra första King-böcker jag läste, och vissa scener ur den har verkligen fastnat i mig. Som den där gången Carrie får sin allra första mens och blir brutalt förnedrad av de andra i tjejernas omklädningsrum. Kingen kan det där, han, att få saker och ting att äta sig fast.

"Carrie" av Stephen King

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 mars, 2013 i Böcker & läsning, Tematrio