RSS

Månadsarkiv: juli 2013

Bokbloggsjerka 26 – 29 juli

BokbloggsjerkaHejhopp, nu är det bokbloggsjerka igen! Varje vecka ställer Annika en ny fråga att besvara, och när det är gjort är det bara att jerka (hoppa) runt bland de andra deltagarna för att få inspiration, diskutera eller få upp ögonen för något nytt. Det är ett superbra sätt att hitta nya bloggbekantskaper och nya författare att läsa. Det enda kravet är att du ska ha en bokblogg, och svara på veckans fråga som den här gången är:

Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Den absolut första jag kommer att tänka på är Fredrik Backman och hans Ove. Senast idag pratade jag om Ove och kände en liten saknad efter honom. Han var fint sällskap på mina promenader hem från jobbet. Men det känns inte riktigt som jag kan bygga veckans svar på en enda bok, så om jag ska titta på ett helt författarskap (herregud vad pretentiöst det låter) hamnar jag snarare hos Håkan Nesser. Vissa av hans karaktärer är också sådana som har bitit sig fast, allt ifrån Ante Valdemar Roos till Maertens, och med vissa mellanrum poppar de upp och pockar på lite uppmärksamhet.

Jag måste också i det här sammanhanget nämna Johanna Lindbäck. Jag har hittills aldrig läst någon av hennes böcker och inte blivit kär i minst en av hennes karaktärer. Och till hösten kommer det en ny, fast för en lite yngre publik! OM jag längtar!!

"Lite ihop" av Johanna Lindbäck

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 27 juli, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka

 

”Åttio dagar gul” av Vina Jackson

Okej. Jag erkänner på en gång. Här kommer jag frångå en av mina principer.

Den om att inte totaldissa en bok jag inte läst ut.

Så här tänkte jag för någon vecka sedan: nu har jag läst ut den där Fifty Shades, och även om den inte var, ja, en bok jag gillade behöver jag ju inte totaldissa fenomenet med erotisk populärlitteratur, eller hur? Jag valde då mellan första delen i Crossfire och Eighty Days, och att det blev den sistnämnda har bara att göra med att den finns att låna hem som e-bok, och det gör inte den förstnämnda.

Så jag började läsa.

Kapitel 1, En tjej och hennes violin. Summer, violinist, ont om pengar (som musiker ofta har), men nästan besatt av Vivaldis fyra årstider. Har ett förhållande med Darren, rik snubbe som är värdelös på att knulla. Okej. Jag fattar.

Kapitel 2, En man och hans begär. Dominik (vänta här nu, varför kan han inte bara heta Steve, Mitch eller något annat mera svesse fast på engelska?), litteraturprofessor, ändå relativt ung, allmänbildad, smart, snygg, vältränad, har jag glömt något …. ja, just det ja, naturligtvis väldigt intresserad av klassisk musik. Har ett förhållande med en före detta elev, börjar ledsna. Hon är tyska och han brukar hellre knulla italienskor. Okej…?

Kapitel 3, En tjej och hennes arsle. Men vad fan?! Jag försöker ju verkligen ta till mig det här?! Jaja, även om kapitlet har en jevvligt sunkig titel kan det ju fortfarande ta sig, eller hur? Summer gör slut med Darren och får sin fiol förstörd av ett fyllo, går på svingersklubb, blir smiskad och hamnar i sjunde himlen. Får ett erbjudande från en anonym man om att han ger henne en ny fiol om hon godtar hans krav…. Nä, jag är ledsen, det här funkar inte.

Fy. Fan. Vilken. Jävla. Dynga. Punkt.

Så. Nu kommer jag behöva något väldigt, väldigt bra, en riktig bladvändare som får mig tillbaka på banan igen. Sånt här kan ju döda vilken läslust som helst. Förslag?

"Åttio dagar gul" av Vina Jackson

Ja, jag vet att det står ”Du som gillade Femtio nyanser kommer älska…”, men jag hade läst tillräckligt många omdömen som inte höll med om den blurben så jag tyckte det var värt att ta chansen. Det var det inte.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 25 juli, 2013 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, E-böcker

 

Etiketter: , , , ,

”Kickboxaren” av Maria Björn & Niklas Krog

Från baksidan:

Ett ljud fick Eremias att titta upp.
Killen hade hopat ner från muren
och var på väg mot honom.
Ögonen var som två svarta hål.

– Ge hit telefonen!

En axel träffade Eremias i bröstet
och han kastades bakåt.
Han slog i asfalten med mobilen i handen.
Han höll den hårt.

”Kickboxaren” är skriven av Niklas Krog, en av mina favvisar, och Maria Björn som är en helt ny bekantskap för mig. Boken är utgiven av LL-förlaget och är luftigt satt med korta meningar och dubbla avstånd mellan styckena.

Eremias blir nedslagen och rånad på väg hem en kväll, han ser att killen som misshandlar honom har sitt namn intatuerat på knogarna och han blir som besatt av att hitta killen och hämnas. Han börjar träna kickboxning i en liten klubb och får först lära sig försvar. Innan han får lära sig slå måste han lova tränarna att aldrig använda de kunskaperna utanför lokalen. Gör han det blir han avstängd.

Men i Eremias har en vrede blossat upp, en vrede som inte är så lätt att kontrollera.

”Kickboxaren” är en bra lättläst bok. Eller snabbläst, om man hellre vill det. Lite svårt känns det ibland att hålla reda på tidsspannet, har det gått en vecka, ett par dagar eller kanske en månad mellan de olika träningstillfällena? Annars känns det bra, Eremias och framför allt tränarna beskrivs på ett sånt sätt att de känns som de viktigaste karaktärerna, de andra fladdrar mest bara förbi lite i bakgrunden, men det gör inget.

Ändå kan jag inte riktigt känna den där wow-känslan, och jag vet vad det är som skaver. Det är slutet. Precis som när jag avslutade ”Hämnd” för någon vecka sedan lägger jag från mig den här boken med en klump i magen. För har man bara fått sin hämnd är allt bra sen, eller?

Nu menar jag så klart inte att det är så det framställs i böckerna, tvärtom. Båda berättelserna lämnar det helt och hållet till mig som läsare att fundera över hämnd och vedergällning, och jag tror att båda skulle fungera riktigt bra som diskussionsunderlag i högstadieklasser.

Och att jag får en klump i magen och hellre vill ha ett lyckligt slut, det får jag väl leva med. Jag är väl helt enkelt för blödig.

”Kickboxaren” av Maria Björn & Niklas Krog

 

Etiketter: , , , , ,

Hos frisören

Sämre sällskap kan man ju ha när man väntar på att färgen ska verka:

20130723-110245.jpg

 

”Only väg is upp” av Emmy Abrahamson

Om boken:

Filippa Karlsson är på väg! Mot London, mot frihet, mot att bli vuxen och förverkliga sina teaterdrömmar. Men London är en stor och tuff stad med skumma hyresvärdar som skriver Felipe Calzone istället för hennes riktiga namn på kontraktet. Där finns sadistiska chefer som gör allt för att sabotera för en underbetald vikarie, för att inte tala om okända och ökända rocksångare som förför flickor med att de har drömt om just DIG i flera månader.
Men London är också en stad där man kan hitta vänner för livet och där drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse. Hjärta, smärta och extra mycket humor för 15-åriga tjejer! Första delen i en trilogi om Filippas öden och äventyr i London.

”Only väg is upp” är första boken av en planerad triologi om Filippa Karlsson. Emmy Abrahamson gav för några år sedan ut ”Min pappa är snäll och min mamma är utlänning”, en bok jag verkligen fnissade mig genom.

Nu handlar det alltså om Filippa Karlsson som flyttat till London för att söka in på den världsberömda Royal Academy of Dramatic Art. Men först måste hon ju hitta någonstans att bo, och så ett jobb för att betala hyran innan hon kommer in på skolan. Om hon klarar antagningsproven, vill säga.

Det är bara det att allt inte är så himla enkelt som det verkade hemma i Sverige. Vem vill anställa en ung tjej utan några erfarenheter? Hur hittar man någonstans att bo till ett vettigt pris men utan att för den skull vara tvungen att sova på en madrass på golvet i samma rum som en helt främmande människa? Och vad är det egentligen de vill se på antagningsproven?

”Only väg is upp” är också en rolig, lite skruvad berättelse, även om den inte alls är lika hysteriskt rolig som ”Min pappa…”. Jag fnissade ibland, men mest tyckte jag nog bara att Filippa var lite mer än lovlig naiv och pinsam, så för min del blev boken egentligen bara en axelryckning.

Andra som läst är Unga böckerBokugglanLingonhjärta och Barnboksprat. Den har recenserats på Dagensbok.com, var nominerad till Augustpriset 2012 och finns att låna som e-bok.

"Only väg is upp" av Emmy Abrahamson

 

Etiketter: , ,

Smakebit på søndag – ”Jag är Love”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från Mårten Melins ”Jag är Love”, en bok jag blev sugen på när jag i vintras läste ”Förvandlad”. Precis som i den är det en kille, Love, som har krafter utöver de vanliga och hamnar på Monsterskolan. Där träffar han andra barn som inte är helt vanliga, bland annat Hella som tar med honom hem så han får träffa hennes pappa en dag:

Någon kom gående längre bort i allén. Var det han? Jag såg inte så bra, eldsflammorna gjorde det svårt att se. Men gå? Borde han inte flyga eller något? Med fladdermusvingar? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag tittade på Hella. Hon stoppade snabbt ner sitt kors innanför t-shirten. Hon nickade åt mig att jag skulle göra likadant. Jag lydde genast.
”Varför vill Djävulen att hans dotter ska gå på Skogsbingelskolan? frågade jag.
”Det är inte han som vill”, sa hon. ”Det är mamma. Pappa tjafsar inte med henne i onödan.”
”Är hon också härifrån?”
”Nej”, sa Hella med blicken på den som kom emot oss. ”Hon är från Östersund.”

"Jag är Love" av Mårten Melin

 

Etiketter: , , ,

Bokbloggsjerka 19 – 22 juli

BokbloggsjerkaNu var det rejält länge sen, men eftersom jag börjar hitta tillbaka till både läsandet och bloggandet hänger jag med på helgens bokbloggsjerka.

Varje vecka ställer Annika en ny bokrelaterad fråga för oss att besvara, och när det är gjort är det bara att jerka (hoppa) runt bland de andra deltagarna för att få inspiration, diskutera eller få upp ögonen för något nytt. Det är ett super bra sätt att hitta nya bloggbekantskaper och nya författare att läsa. Det enda kravet är att du ska ha en bokblogg, och svara på veckans fråga som den här gången är:

Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Jag har skrivit om omslag i jerkan tidigare, och det är något jag tittar väldigt mycket på. Sen när jag börjar läsa bryr jag mig faktiskt inte lika mycket om det, då är det snarare titeln jag kan gå tillbaka till och fundera på hur den hör ihop med innehållet. Men en bok vars omslag fått nya dimensioner allt eftersom är ”Hungerelden”, den andra delen i triologin Victora Bergmans svaghet:

"Hungerelden" av Jerker Eriksson &  Håkan Axlander Sundquist

Det är lite svårt att förklara om man inte läst serien, men i den första delen, ”Kråkflickan” finns en Carl Larsson-tavla på en av väggarna i Victoria Bergmans barndomshem. Hon ser på tavlan och minns att hon brukade föreställa sig att det var hon som var på tavlan. Tyvärr minns jag inte vilken tavla det var, men en av Carl Larssons tavlor heter ”Framför spegeln” och ser ut så här:

Bilden är inlänkad från Nationalmuseums webbsida.

Carls Larssons ”Framför spegeln”

Det är som sagt lite svårt att förklara, men jag har aldrig kopplat namnet Carl Larsson och hans typiska stil till något otäckt och negativt. Förrän nu. Fascinerande. Och väldigt, väldigt bra gjort av Eriksson & Axlander Sundquist. Jag lovar att skriva mer om den här triologin och varför jag fastnat så för omslaget snart.

Andra omslag som jag bara älskar och tycker är så himla snygga är:

Och så ”Harhjärta”, så klart…

Omslag jag däremot inte tycker om är dessa så himla tråkiga omslag som så många e-böcker verkar få. Ni vet, de där trista enfärgade?

Skitfult eboksomslag

Så jevvla fult! Och så det här omslaget som jag inte ens vill lägga till en gång till. Why, liksom?

 
9 kommentarer

Publicerat av på 20 juli, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka, E-böcker