RSS

”Gilla ‘Hata horan'” av Johanna Nilsson

18 Jul

Om boken:

Jonna och Gloria är 15 år och bästisar. De är inte särskilt populära, men inte heller mobbade. Men så hänger de med på en luciafest och får dansa med Robin, skolans snyggaste, coolaste kille. Han verkar tycka att de är helt okej, till och med söta. Det är nästan för bra för att vara sant.
Det är det också. Det börjar skrivas elaka kommentarer på Glorias blogg och på Facebook bildas en Hata horan-grupp. Gloria mår så dåligt att hon börjar skära sig igen. Jonna måste göra något. Gloria får inte råka mer illa ut. Hon bestämmer sig för att ge igen med samma mynt, för på nätet kan vad som helst hända.
Vem är hora nu då?

”Gilla ‘Hata horan'” har jag hört mycket om, bland annat av svärmor (som är högstadielärare) som har läst den med sina elever där de alla var överens om att det var en bra och nödvändig bok. Och det är det.

Jonna och Gloria är inte mobbade men heller inte riktigt med. För att få snygg-Robin att acceptera hennes vänförfrågan på facebook skickar Gloria bilder på sina bröst till honom. Han lovar så klart att inte visa bilderna för någon annan. På en fest går han ett steg längre, kräver mer av Gloria för att inte sprida bilderna vidare, och hon gör honom motvilligt till viljes. Efteråt är Gloria inte längre den glada obekymrade tjej hon var innan, och bilderna, ja, de visar Robin ändå glatt för alla som vill se.

En angelägen och viktig bok, som sagt. Medan jag läser får jag flashar från Instagrammålet, men också från trådar på flashback och facebookgrupper som ”Vi som är rädda för tjejen i Apoliva-reklamen”. För det är ju det som är grejen. Det är så enkelt att säga att det är facebooks fel, det är instagrams fel och någon måste ta ansvar – men någon, det är du och jag. Det är så enkelt att bara klicka ”Gilla” och sen gå vidare, att inte lägga någon större värdering i det. Men stanna upp lite. Titta på facebookgruppen om Apoliva-tjejen. Om det var du – hur skulle det kännas om 27 000 svenskar gillade den gruppen om det var ditt ansikte på bilden? Om det var 2700? 270? 27? 2? Om någon endaste människa hade lagt ner tid och möda på att faktiskt skapa den gruppen, och en endaste annan skulle gilla det initiativet?

Om det handlade om mig vet jag att jag skulle känna en stor klump i magen. Jag skulle försöka skaka det av mig, skratta lite och låtsas att det inte berörde. Men inuti. En klump, ett svart hål.

Men det handlar inte bara om att tanklöst sprida åsikter vidare, åsikter som jag (eller du?) egentligen inte står för. Det handlar också om ren jävla feghet. Det är så enkelt att gömma sig bakom en påhittad fasad och tycka en massa, och hur fegt och lågt jag än tycker att det är finns det tusentals svenskar som gör det varje dag. Gömmer sig och öser ur sig galla anonymt, för att de inte törs stå för sina åsikter. Men kan jag inte stå för det, då ska jag heller inte säga det. Det är så jävla fegt. Och om jag som vuxen gömmer mig bakom påhittade namn och fejkade bilder, vad lär jag de barn och unga som finns runt omkring mig? Att det är okej att såra och kränka så länge det inte kan spåras tillbaka till dig? Det är inte ett samhälle jag vill vara en del av.

Jag säger inte att jag är fri från skuld och aldrig har gjort fel. Att jag aldrig sårat eller fällt en kommentar som gjort ont. Klart jag har. Jag kommer att göra det många gånger till. Det är bara mänskligt. Men det jag inte gjort och inte kommer att göra, det är att medvetet såra eller kränka någon – varken på nätet eller i verkliga livet.

Ur Johanna Nilssons efterord:

En debatt om mobbning på internet blossade upp. Vad ska vi göra? undrade de vuxna. Hur ska vi kunna skydda våra unga?
Men är de vuxna särskilt mycket bättre?
Hade inte den här boken lika gärna kunnat utspela sig på en arbetsplats?
Jo, det tror jag.
Överallt: utfrysning, bortvända ryggar, tissel och tassel, fniss, glåpord, sparkar, slag, hatkommentater på nätet.
Överallt: det kan upphöra, du kan få det att upphöra, jag, vi.

"Gilla 'Hata horan'" av Johanna Nilsson

Och tillbaka till boken – otroligt bra jobbat Johanna! Det enda jag egentligen har att invända mot är Robins orsak, eller vad jag ska kalla det för. Den hade inte behövts. Jag tror hans berättelse har kunnat stå på egna ben ändå. Nu blir det nästan som ett sätta att urskuldra honom, och det är inte så enkelt att det alltid finns en tydlig anledning.

 

Etiketter: , ,

6 svar till “”Gilla ‘Hata horan'” av Johanna Nilsson

  1. C.R.M. Nilsson

    19 juli, 2013 at 19:52

    Nu blir jag verkligen intresserad av boken🙂 Ska skriva upp den på listan.

     
  2. Nina

    19 juli, 2013 at 06:11

    Jag tycker den här boken är riktigt bra, och den behövs. Jag tycker det är en bok man skulle läsa i skolan.

     
  3. Louise

    18 juli, 2013 at 17:04

    Jag tyckte om den här boken och den har ett väldigt viktigt budskap men jag tyckte inte riktigt om slutet, kändes som att det spårade ur lite väl mycket och bara blev för mycket helt enkelt. Men ett oerhört viktigt ämne såklart!

     
    • TinaO

      18 juli, 2013 at 18:09

      Det var min första känsla också, men när jag tänkte på nyhetsbilderna från upploppen i Göteborg kändes det ändå inte så långsökt. Tyvärr.

       
  4. Carro

    18 juli, 2013 at 14:38

    Den här har jag tänkt läsa väldigt länge nu men det har liksom aldrig blivit av.. Johanna Nilsson är en av mina favoritförfattare!

     
    • TinaO

      18 juli, 2013 at 16:19

      Gör det! Allt annat jag har läst av henne har jag också gillat, för både vuxna och unga.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s