RSS

”Pucko” av Marie-Aude Murail

07 Jan

Kléber är 17 år och går i gymnasiet. Hans storebror Pucko är förståndshandikappad och deras pappa tycker att det är bäst för alla att han bor på en institution. Men Kléber orkar inte med att sätta sin bror på ett hem. Han har varit intagen förut och det höll på att knäcka honom. Istället gör Kléber allt för att Pucko ska kunna bo med honom, men det är inte alldeles enkelt för en 17-årig gymnasist att ensam ta hand om sin förståndshandikappade bror. Till slut hittar de ett kollektiv där de får hyra varsitt rum, och Kléber kan börja skolan.

Alltså, så här är det. Jag brukar inte gilla franska böcker. Så varför valde jag den här? Jo på baksidan står det: ”Vinnare av Deutscher Jugendliteraturpreis, läsarnas eget val, 2008!”

Jag trodde det var en tysk ungdomsbok! Falsk marknadsföring!! Hör ni det, Rabén?! Jag läste säker 20 sidor innan jag insåg att det var något som inte stämde. Bläddrade fram till försättsbladet och konstaterade att originaltiteln är på franska. Nåja, 50 sidor kunde jag väl ge den? Efter 50 var jag fortfarande skeptisk. 100 då? Nu är jag där.

Grejen är den att ibland glimmar boken till, är lite smårolig och mysig, och då tänker jag att ”jamen det här blir ju bra!”. Men sen blir det så där högtravande kräk-franskt:

När Emmanuel kom ut i köket såg han omedelbart kranen som stod och rann.
”Enzo förstås”, sa han och stängde den.
Tanken å hans ung rival framkallade ett överlägset leende på hans läppar. Han hade just legat med Aria. Han kände sig vacker, potent och manlig.

Nä, 100 sidor räcker för mig. Då tycker jag ändå att boken har fått en riktig chans.

Ett annat utdrag ur boken:

”Vad är det för fel på den där?” sa gammelmostern och lyfte armen som om hon tänkte slå Pucko.
”Låt honom vara, han är inte elak”, sa Kléber.
Jag har min verolver! sa Pucko och drog fram en leksakspistol ur byxfickan. ”Se upp, gabbla tanten! Pang!”
Den gamla damen skrek till och flydde ut i köket. Pucko såg förvånat på sin bror.”Hon blev inte död.”
”Du tar nog kål på henne en annan gång”, suckade Kléber.

"Pucko" av Marie-Aude Murail

 
 

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s