RSS

Kategoriarkiv: Smakebit på søndag

Smakebit på søndag – ”Zombie – en överlevnadsguide”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från en bok som en av kollegorna fnissande gjorde i ordning för biblioteket i veckan för att sen säga ”Tina, den här tycker jag du ska läsa!” Hm. Vet inte riktigt om det säger mer om henne än om mig…? I alla fall. Så här står det i det inledande kapitlet i Mel Max Brooks ”Zombie – en överlevnadsguide”:

Vad är en zombie? Varifrån kommer de? Vilka egenskaper har de? Vad har de för behov, vad är de ute efter? Varför är de fientligt inställda till oss människor? Innan vi diskuterar överlevnadstekniker måste vi fastställa vad det är vi försvarar oss mot.
Vi börjar med att skilja mellan dikt och verklighet. De vandrande döda är inte ett resultat av ”svart magi” eller någon annan övernaturlig kraft. De har sitt ursprung i ett virus som är känt som solanum, ett latinskt ord som användes av Jan Vanderhaven, som upptäckte sjukdomen.

"Zombie - en överlevnadsguide" av Max Brooks

Annonser
 

Etiketter: , , ,

Smakebit på søndag – ”Undret”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från R. J. Palacios ”Undret”, om tioårige August, eller Auggie som han kallas. Det är en helt underbar berättelse som alla barn och föräldrar (och andra vuxna med) borde få läsa och uppleva. Jag hade faktiskt så svårt att välja ut en liten del av texten att jag istället ger er hela det första kapitlet:

Jag vet att jag inte är någon vanlig tioårig unge. Jag menar, visst gör jag vanliga saker. Jag äter glass. Jag cyklar. Jag sparkar boll. Jag har en Xbox. Sådana saker gör mig vanlig. Skulle jag tro. Och jag känner mig vanlig. Inuti. Men jag vet att vanliga ungar inte får andra vanliga ungar på lekplatsen att skrikande rusa därifrån. Jag vet att vanliga ungar inte blir uttittade var de än går.
Om jag hittade en magisk lampa och fick önska mig en enda sak så, skulle jag önska att jag hade ett normalt ansikte, ett som folk över huvud taget inte lade märke till. Jag skulle önska att jag kunde vara ute och gå, utan att alla människor stirrade på mig och sedan låtsades som om de tittade åt ett annat håll. Så här tror jag att det är: Den enda anledningen till att jag inte är vanlig är att ingen annan tycker att jag är det.
Men numera har jag liksom själv vant mig vid hur jag ser ut. Jag kan konsten att låtsas som om jag inte ser vilka miner folk gör. Vi har allihopa blivit ganska bra på sådana saker, både jag, mamma, pappa och Via. Nej, det där tar jag tillbaka: Via är inte bra på det. Hon kan verkligen bli irriterad när folk är ohyfsade. Som en gång på lekplatsen till exempel, när några äldre ungar gav konstiga ljud ifrån såg. Jag vet inte ens riktigt vad det var för ljud för jag hörde dem inte själv, men Via hörde dem och hon började vråla åt de där ungarna. Sådan är hon. Jag är inte alls som hon.
Via tycker inte att jag är vanlig. Hon säger att hon gör det, men om jag hade varit vanlig, skulle hon inte ha känt ett så starkt behov av att beskydda mig. Och mamma och pappa tycker inte heller att jag är vanlig. De tycker jag är någonting alldeles speciellt. Jag tror att jag är den enda i hela världen som inser hur vanlig jag egentligen är.
Jag heter förresten August. Och jag tänker inte beskriva hur jag ser ut. Hur ni än tror att jag ser ut, så är verkligen antagligen värre.

"Undret" av R. J. Palacio

 
9 kommentarer

Publicerat av på 11 augusti, 2013 i Barnböcker, Böcker & läsning, Smakebit på søndag

 

Etiketter: , , ,

Smakebit på søndag – ”Jag är Love”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från Mårten Melins ”Jag är Love”, en bok jag blev sugen på när jag i vintras läste ”Förvandlad”. Precis som i den är det en kille, Love, som har krafter utöver de vanliga och hamnar på Monsterskolan. Där träffar han andra barn som inte är helt vanliga, bland annat Hella som tar med honom hem så han får träffa hennes pappa en dag:

Någon kom gående längre bort i allén. Var det han? Jag såg inte så bra, eldsflammorna gjorde det svårt att se. Men gå? Borde han inte flyga eller något? Med fladdermusvingar? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag tittade på Hella. Hon stoppade snabbt ner sitt kors innanför t-shirten. Hon nickade åt mig att jag skulle göra likadant. Jag lydde genast.
”Varför vill Djävulen att hans dotter ska gå på Skogsbingelskolan? frågade jag.
”Det är inte han som vill”, sa hon. ”Det är mamma. Pappa tjafsar inte med henne i onödan.”
”Är hon också härifrån?”
”Nej”, sa Hella med blicken på den som kom emot oss. ”Hon är från Östersund.”

"Jag är Love" av Mårten Melin

 

Etiketter: , , ,

Smakebit på søndag – ”Gilla ‘Hata horan'”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från Johanna Nilssons senaste ungdomsbok ”Gilla ‘Hata horan'”, en bok som tar upp det så vansinnigt viktiga om mobbning, kränkningar och hur vi behandlar varandra på nätet och i verkligheten. Bara för att det är en ungdomsbok betyder det inte att den inte kan läsas av vuxna. Snarare är det en bok som verkligen borde läsas av unga och vuxna.

HORAN SÖG BRA står det med stora svarta bokstäver på dörren till hennes ljusgröna skåp. Hon säger ingenting, verkar knappt reagera, öppnar bara skåpet, tar ut det hon behöver, stänger, låser och går iväg. Jag står kvar. Ser stirrande ögon överallt, några ledsna, men de flesta inte. Det hörs spridda fniss.
Ingrid Bräck hasar fram genom korridoren, som vanligt klädd i grått och med det gråspräckliga håret uppsatt i en knut. I famnen bär hon en trave med böcker. När hon ser att alla står och glor på Glorias skåp så vänds förstås hennes blick dit.
Hon tittar snabbt bort igen och fortsätter sin hasande vandring.
Plötsligt vill jag spränga hela skolan i luften.

"Gilla 'Hata horan'" av Johanna Nilsson

 

Etiketter: , ,

Smakebit på söndag – ”Cinder”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ungdomsromanen ”Cinder”, en dystopi som utspelar sig långt in i framtiden, efter fjärde världskriget där androider, cyborger och lunarer (en sorts människor bosatta på månen) är verklighet. Cinder är just cyborg, hon är Nya Beijings bästa mekaniker och har precis blivit såld av sin förmyndare till forskning för att hitta ett botemedel mot pesten.

Cinder öppnade ögonen. Nätskärmen visade inte längre hennes personuppgifter. Fast ID-numret stod fortfarande högst upp, ovanför ett holografiskt diagram.
Av en flicka. En flicka som var full av sladdar. Det var som om någon kluvit henne på mitten, delat främre halvan från bakre halvan, och sedan publicerat genomskärningsbilden i en medicinsk lärobok. Hjärtat, hjärnan, inälvorna, musklerna och de blå blodådrorna. Kontrollpanelen, den konstgjorda handen och ledningarna som löpte hela vägen från skallbasen nedför ryggraden och ut i de mekaniska lederna. Ärrvävnaden där metall mötte människokött. En liten mörk fyrkant i handleden – hennes ID-chip.
Men det hade hon varit medveten om. Det hade hon förväntat sig.
Vad hon däremot inte känt till var metallkotorna i ryggraden, de fyra revbenen av metall eller den konstgjorda vävnaden runt hjärtat. Inte heller metallspjälorna utmed skelettet i högerbenet.
Längst ner på skärmen stod det:
PROCENTHALT: 36,28%
Hon var 36,28 procent maskin, inte människa.

"Cinder" av Marissa Meyer

 

Etiketter: , , ,

Smakebit på søndag – ”SCUM manifest”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

För ett par tre veckor sedan läste jag Maria Svelands ”Hatet”, och blev så himla nyfiken på det där SCUM manifestet. Vad är det för något? Valerie Solanas, vem var det? Jag känner ju igen namnet, men varför? Alltså lånade jag hem ”SCUM manifest” i Sara Stridsbergs översättning från 2006 och smakebiten kommer faktiskt från hennes förord apropå vem Valerie Solanas var:

Avsändare: Valerie Jean Solanas. Född i Ventor, Amerika, 1936 av Dorothy och Louis (barnknullare) Solanas. Författare. Prostituerad. Surfare. Forskare i psykologi. Feministisk teoretiker. Tvättäkta manshatare (yeah!). Tiggerska. Uteliggare. Inget systerskap. Mentalsjukhus, fängelse. Mera mentalsjukhus. FÖRFATTARE.

Det har alltid betydelse vem som är avsändare av en text. Det har betydelse vem du knullar med, om du är kvinna eller man, om du har ett hus, om du har pengar, om du säljer din fitta eller inte.

"SCUM manifest" av Valerie Solanas

 

Etiketter: , ,

Smakebit på søndag – ”Tid att dö”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Tid att dö” av Anne Cassidy, en ungdomsbok och den första i serien En mördares anteckningar. För fem år sen försvann Roses mamma och hennes sambo Brendan. Kvar blev Rose och styvbrorsan Joshua och en massa frågor. När så Rose blir vittne till ett brutalt knivmord blir hon mot sin vilja indragen i andra människors liv och göranden, och hon lovar skolkamraten Emma, den mördade killens tjej, att ställa upp när hon ska konfrontera en annan kille:

”Emma!” ropade hon.
Emmas lysande lila tröja bröt av mot rosornas ljusa färger, som en mörk fläck mot blombladens milda pasteller.
”Förlåt att jag är sen”, sa hon. ”Jag blev förhindrad.”
Så svängde stigen och hon hejdade sig tvärt.

"Tid att dö" av Anne Cassidy

 

Etiketter: , ,