RSS

Kategoriarkiv: Läsutmaning

Tre på tre 2013

Nu är det snart höst igen, och det betyder en ny chans att knäcka Tre på tre. Ifjol gick det ju käpprätt åt helvete sådär. Men nya chanser, nya vinster, som maken O brukar säga.

Alltså hoppar jag glatt på Pocketlovers Tre på tre 2013 med den första boken i tre olika serier:

”Stad av skuggor” av Cassandra Clare, som är den första delen i serien The Mortal Instruments. Bland annat Tonårsboken har skrivit helt oemotståndligt om den och nu i somras kom den äntligen på svenska.

”Helena” av Josephine Angelini, som är den första delen i serien Starcrossed, och som har beskrivits som en bättre version av Twilight. (Ja, jag avgudar Tonårsboken.)

”Vampyrens märke” av P C Cast, som är den första delen i House of Night, en serie som Boktycke  – som är min andra husgud i ungdomsbokbloggargenren – har skrivit en hel del om.

Sådärja. Tre böcker som ska läsas innan första december. Pepp!

 

Smakebit på søndag – ”Örfilen”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Örfilen” av Christos Tsiolkas, den där australiensiska boken som gått som miniserie på svt på söndagskvällarna. Vi hamnar mitt i ett grekaustraliensiskt kompisgäng där en hemmafest får ett abrupt slut när en av de vuxna ger en pojke en örfil. Inte hans egen son, utan ett annat pars son. Pojkens föräldrar väljer att polisanmäla mannen, och snart prövas de flesta relationerna i gänget.

Berättelsen berättas av en person i taget, men går hela tiden framåt i tiden. Den som berättar om själva festen är mannen som håller i festen, den som berättar om närmsta tiden efteråt är en av hans frus bästa vänninor, osv. Smakebiten kommer från början av festen, när människor börjar komma och luften nästan surrar av förväntan och glädje:

Vädret var perfekt, en överdådig sensommareftermiddag med klar blå himmel. Hans kusin Harry hade kommit med sin fru Sandi och deras åttaårige son Rocco, och strax därpå kom Bilal och Shamira med sina två barn. Lille Ibby rusade direkt in i vardagsrummet och satte sig bredvid Adam och Sava, hälsade knappt utan hade redan ögonen fastklistrade vid teven. Minstingen Sonja vägrade först att vara med de andra barnen och klamrade sig nervöst fast vid sin mammas ben, men skratten från vardagsrummet lockade alltmer och till sist övergav honom kvinnorna i köket och smög tyst in och satte sig på golvet vid tjejerna. Aisha ställde fram ett fat med paj och korv på soffbordet. Barnen kastade sig över maten.

"Örfilen" av Christis Tsiolkas

 

Smakebit på søndag – ”Förvandlad”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Förvandlad”, en barnbok av Mårten Melin som flera andra på biblan läst och älskad. Vi pratade lite om den i början av sommaren på inköpsmötet, och jag blev verkligen nyfiken som tusan men har inte kommit mig för med att läsa den förrän nu. En morgon när Måns vaknar är hans fötter alldeles smutsiga och han har munnen full med små, korta hårstrån, som om han tuggat på ett gosedjur eller så. Har han varit uppe och gått i sömnen? Ute? Samma dag skjutsar hans mamma honom till en internatskola långt hemifrån, där Måns – som hans mamma säger – ska få hjälp med att sluta gå i sömnen. Nästa morgon när Måns äter frukost lär han känna Oliver:

”Vad är det för fel på dig då?” frågade han.
Jag tittade på honom. Jag var inte säker på om han skojat eller inte. Men, visst hade jag kommit hit till skolan för att det var något? Något fel? Jag bestämde mig för att säga som det var. Något annat kom jag inte på.
”Jag går i sömnen.”
Han började gapskratta. Högt och så där riktigt flabbigt. Jag såg hur några vid de andra borden tittade på honom.
Till slut blev han tyst.
”Det är okej. Du behöver inte berätta om du inte vill.
”Men det är säkert”, sa jag.
”Jaja”, sa han och öste in cornflakes i sin stora mun.
Jag tog en sked vaddetnuvar från min tallrik.
Det var yoghurt. Jag gillar inte det så mycket, särskilt inte sån utan frukt. Jag tittade ner på brickan. Där fanns ett ägg också, det kunde jag äta. Jag knackade på det med yoghurtskeden, någon annan hade jag inte fått med mig. Oliver var klar med sina cornflakes. Han tittade noga på mig.
”Alla härinne har en hemlighet. Något som gör dem speciella. Därför är de här.”

"Förvandlad" av Mårten Melin

 

Smakebit på søndag – ”Fru Marianne”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Fru Marianne”, en svensk klassiker av Victoria Benedictsson – eller Ernst Ahlgren, som är den pseudonym hon använde när romanen publicerades 1887. Den borgerligt fostrade Marianne flyttar efter bröllopet från staden till skånska landsbygden och maken Börjes gård. Hon har aldrig varit husfru och har inget intresse av att bli det nu heller. Men livet som fru blir inte som Marianne föreställt sig – långt från romanernas tillrättalagda kärlekshistorier hamnar hon istället mitt bland statare och arbetare i den grå jordbruksvardagen:

Marianne steg pliktskyldigast in i det stora kalla rummet och såg sig omkring. Hyllor och krokar över alla väggar, bunkar och krus, hon kunde icke ens utfundera vad all skulle vara till.
– Och här är nedgång till källaren, fortsatte Börje ivrigt, i det han lyfte upp en lucka i golvet, se, är det inte bekvämt? Och där går aldrig vatten i.
Marianne tittade ned; vad skulle hon göra annat! Men hon kunde icke förstå att Börje kunde finna något i allt detta.

"Fru Marianne" av Victoria Benedictsson

(Bilden är från omslaget till miniserien som bygger på romanen. Omslaget till boken är nämligen så sjukt fult att jag vägrar lägga upp det här.)

 

Smakebit på søndag – ”Så gör jag: Konsten att skriva”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler fina smaekbitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Så gör jag: Konsten att skriva” av Bodil Malmsten. Ända sen jag lyssnade på hennes ”Priset på vatten i Finistère” har jag varit förälskad i den kvinnan och hennes texter, hennes ord, och det sätt hon sätter samman dem i meningar. Självklart måste jag ju glutta i den bok hon skrivit om sitt skrivande, även om jag själv aldrig haft några som helst författarambitioner. Smakebiten har jag tagit ur förordet (och jag blir ännu mer kär när jag läser sånt här):

Den här boken är en lärobok i en lära som inte kan läras ut, en handbok i en konst som inte kan läras ut, skriven av en som inte kan.
Det är inte av blygsamhet jag säger det, äkta eller falsk; ett liv av skrivande och är det enda jag vet är att det jag skriver nu, har jag aldrig skrivit förut.
Det är första gången jag skriver det här.
Skriva det nya lär man sig medan man skriver och ibland inte ens då.
Ändå.
Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
Trots allt och ändå.
Den här boken är en lärobok i en konst som inte går att lära ut, en handbok i konsten att skriva fast det inte går.

"Så gör jag: Konsten att skriva" av Bodil Malmsten

 

Smakebit på søndag – ”En man som heter Ove”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler fina smaekbitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”En man som heter Ove”, en sån där bok som det känns som att alla i den svenska bloggosfären läste i höstas och en av de böcker som står med på en av mina läsutmaningar. Jag har valt att lyssna på den, och det går som hejsan vill jag lova! Det är en bok som absolut passar för lyssning, och att det är Torsten Wahlund, min favorituppläsare, gör inte det hela sämre. Smakebiten kommer från början av boken, från det allra första kapitlet där vi får vårt first impression av Ove. Kapitlet heter ”En man som heter Ove köper en data som inte är en data”:

Ove iakttar expediten en lång stund, innan han viftar med en medelstor vit kartong mot honom.
– Jaha! Är det här en sån hära Ajjpadd då? kräver Ove att få veta.
Expediten, en ung man med enkelsiffrigt BMI, ser obekväm ut. Han kämpar helt uppenbart mot impulsen att genast ta kartongen ifrån Ove.
– Ja, precis. En iPad. Men det hade verkligen varit toppen om du inte viftade runt med den sådär…
Ove betraktar kartongen som om den var en ytterst opålitlig sorts kartong. Som om kartongen körde vespa och hade gymnastikbyxor på sig och precis hade kallat Ove ”kompis!” och sedan försökt sälja en klocka till honom.

"En man som heter Ove" av Fredrik Backman

 

Tematrio – 2012 års bästa

TematrioI veckans tematrio blickar vi lite bakåt och minns 2012 igen när Lyran ger oss den här uppmaningen:

Berätta om de tre bästa böckerna ni läste 2012!

1. ”Stål” av Silvia Avallone. Det var länge sedan en bok knockade mig så totalt som berättelsen om Francesca, Anna och människorna runt omkring dem gjorde. Det är en läsupplevelse jag kommer bära med mig länge, länge.

2. ”It’s so easy (och andra lögner)” av Duff McKagan. Ända fram tills jag läste ”Stål” var Gun’s n’ Roses-basisten Duffs självbiografi i ensamt majestät på lästoppen 2012. Dels för att jag är ett inbitet Gn’R-fan, dels för att den är så fascinerande bra skriven, och det av honom själv. Ingen spökskrivare eller så. Gillas.

3. ”Spelreglerna” av Jonas Karlsson. Eller ”Sjutton år och skitsnygg” av Emma Granholm. Det är svårt att välja bara en tredje titel, egentligen platsar alla från Topplistan 2012 in här, men måste jag välja bara en blir det någon av dessa två. Tur jag inte måste välja då, utan kan skriva båda ändå!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 15 januari, 2013 i Böcker & läsning, Läsutmaning, Tematrio