RSS

Kategoriarkiv: Miljö

Skvaltkvarnen i Stybbersmark

I veckan fick jag följa med en av mina museiekollegor, Karin, till Stybbersmark en bit norr om Ö-vik. Där finns en gammal skvaltkvarn som just nu rustas upp av ett gäng entusiaster.

De har lagt nytt spåntak på själva kvarnhuset och höll som bäst på med att lägga nytt spån på det andra lilla huset som har fungerat som övernattningsställe. (Det fanns ett tokbra ord för just den byggnaden som Seth, han som leder arbetet, använde – men jag kommer inte ihåg det nu. Typiskt.)

Turbinbladen är kluvna ur virke som växt medsols. Därför slår de sig och bildar en naturlig skålning. Axeln som de sitter i ska vara av virke som växt motsols (eller ”anschansch”, med reservation för stavningen).

Man har också byggt en ny vattenränna och ska fixa till dammen ovanför den så vattnet leds rätt.

Här ska den gamla dammen återställas med de de befintliga stenarna. Sedan sätter man en lucka för rännan som bara öppnas när kvarnen är igång.

Vattnet leds sen ner under kvarnhuset. (Guben där under hade så jäkla cool mössa – knallorange med Gulf-märke. Tokcool!)

Även en ny turbin gjort på gammalt vis med virke som växt åt olika håll finns med i planeringen. Den befintliga turbinen i metall får sitta kvar, som ”en eftergift åt moderniseringen”, som Seth sa.

Det är något oerhört respektingivande att stå bredvid en kvarnsten. Tänk när flera hundra kilo får upp farten!

Sen fanns det ju väldigt mycket vackert att se också, både inne och ute.

(Här brukar Näcken sitta och spela. Jo, för det har Seth sagt.) 🙂

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 25 augusti, 2012 i Bilder, Kultur, Miljö

 

”Växla ner! 77 sätt att leva bättre på mindre” av Karin Lilja

Nu i slutet av sommaren är det många som växlar upp inför jobb, skola och vardag igen. Så även jag, även om uppväxlingen kommer att gå betydligt långsammare än den gjort de senaste åren. Jag är som bekant bibliotekarie, och jobbar heltid på ett skolbibliotek – det innebär så här i skolstartstider att komma ikapp med böcker som kommit ut under sommaren, packa upp och lägga in de böcker som ska användas som kurslitteratur och, naturligtvis, planera alla höstens aktiviteter med introduktioner för nya elever, bokprat och informationssökningslektioner.

Inget av det där kommer jag att göra i år. Ifjol åkte jag nämligen hem från jobbet en onsdag i september, och jag har fortfarande inte åkt tillbaka. Istället har jag åkt berg-och-dalbana med mina känslor och tankar i snart ett år, börjat prova på att gå till en arbetsplats och känt efter ordentligt att vingarna bär innan jag har växlat upp till nästa nivå. En av alla de saker jag har kommit tillrätta med under den här tiden är att jag inte vill jobba heltid just nu. Kanske sen i livet, men inte just nu.

Jag ramlade då över Karin Liljas ”Växla ner! 77 sätt att leva bättre på mindre”, en liten handbok i nerväxling, eller downshifting, kan man väl säga. Att växla ner betyder kortfattat att jobba mindre, men för att det ska ge en hälsovinst måste men kunna styra om sitt liv så att man inte går på knäna rent ekonomiskt – annars byter man bara ut en stress till en annan. Lilja går metodiskt genom olika livsområden – att köpa, att ha, att resa, att äta, att må bra, osv och ger i varje avsnitt exempel på vad hon gjort för att växla ner.

En del saker är bra påminnelser. Köp bara det du verkligen ska ha, återanvänd så mycket som möjligt och fundera på vem som sätter standarden för din semester. Vill du åka till Thailand? Bra, gör det, men åk inte för att det är dit man ska åka för att ha semester, åk för att du vill det. Andra saker stör jag mig på. Lilja är egenföretagare och jobbar frilans, då är det de facto enklare att styra sin vardag än om man har ett serviceyrke, jobbar inom industrin eller sjukvården, så många av tipsen går inte att överföra eller ens modifiera så de passar.

”Växla ner!” är säkert bra för dem som inte tänkt så mycket i de här banorna innan. För mig kändes det mest som gammal skåpmat eller helt ogenomförbara projekt. Läsningen gav mig inget nytt, inga aha-upplevelser och inga idéer till nya mål och projekt. Hela boken går egentligen att sammanfatta i en mening: ”Att växla ner handlar om att ta ansvar för sitt liv och sin tid.” Jomenvisst.

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 8 augusti, 2012 i Böcker & läsning, Bokrecensioner, Facklitteratur, Miljö

 

Miljölöftet

Soundtrack: ”Firework” med Katy Perry.

Jag försöker hela tiden bli lite mera hållbar på det där ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”-sättet. Klart underskattat tänk!

Som en del i det avgav jag ifjol ett miljölöfte där jag lovade att bland annat äta mer grova grönsaker. Det har gått geschwint, och nu kändes tiden mogen att revidera det där löftet lite.

Vissa saker är sånt jag inte ens tänker på, att skriva på ett avtal med förnyelsebar el, våga vägra torktumlare, återvinna förpackningar, lämna hela och fungerande saker och kläder till second hand, ta bussen istället för bilen och självklart ha med tygkasse eller liknande när jag handlar.

Men om det ska bli en förändring måste ju något nytt tillkomma också! Nu ska jag försöka fokusera ännu mer på närodlad mat i säsong. Jag är lycklig mottagare av Rekolådan som kommer under hösten, men resten av året får jag försöka klara mig på det som finns i butiken. Kommer på mig själv med att scrolla genom Naturskyddsföreningens Gröna Guide (finns som app!) nästan varje gång jag handlar, och även om svenska äpplen är små och halvfula just nu så går är de helt OK att tugga på när jag tänker på hur gott det kommer bli att sätta tänderna i ett päron sen. Och säg tomaterna till sommaren… En god hjälpreda här är Säsongsbloggen, kolla in den! (Där man dessutom just nu kan vinna mat i säsong för 100 dagar.)

Och så tycker jag faktiskt att jag kastar för mycket mat. För det händer. Det är inte ofta och det är inte ens särskillt mycket. Men det händer som sagt. Och det känns som ett stort no-no. Där kan jag absolut förändra och förbättra.

Med mitt uppdaterade miljölöfte är min potentiella besparing 3,57 ton CO2, det känns schysst.

Och jag filar fortfarande på min Miljö- och Energistrategi. Jag menar, kan en kommunorganisation kan väl jag som privatperson, eller hur?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 februari, 2011 i Betraktelser, Miljö

 

Miljö- och energistrategi (+ lite Salem)

Läser i dagens Allehanda att Örnsköldsviks kommun har jobbat fram ett nytt förslag till en miljö- och energistrategi. Det var väl på tiden!?

Rent spontant tänkter jag att äntligen borde det gå att få till busstrafik på söndagar, liksom på fredags- och lördagskvällar. Det är helt sjukt att det inte ska gå att ta en nattbuss hem om man varit på sena bion. Har aldrig upplevt något liknande någon annanstans! För att inte tala om nattbussar!? Herregud, hur tänkte man där?

Nästa tanke går till gång- och cykelvägarna. Nu har man kommit igång och jobbar ganska mycket med det, men det var något jag tyckte var jättekonstigt när jag flyttade till Ö-vik – att det inte fanns några speciella cykelstråk för att ta sig ut till olika områden. Och att det inte går att hitta en karta med utmärkta cykelvägar tycker jag fortfarande är konstigt. Eller är jag bara dålig på att leta?

Och något jag absolut ser fram emot är att kunna lämna komposterbart avfall. Jag är nämligen lite ”fessen” när det gäller att kompostera matavfall själv. Och det fungerar ju att lämna komposterbart avfall i Östersund, varför ska det då inte fungera här i Ö-vik?

Många förbättringar att se fram emot, alltså.

Jag har inte hunnit läst hela förslaget än, men jag ska absolut göra det! Av det lilla jag snappade upp i ÖA gillar jag verkligen att man på allvar förstår att gemene man måste bli mer medveten om vad vi gör och vad det leder till, och jag hoppas att satsningen på ökad miljömedvetenhet som man vill göra görs ordentligt!

Ett annat område som man nu lägger lite mera tyngd åt är ”Upphandling”. Där hoppas jag verkligen att kommunens egen upphandlingsenhet sätter sig ner och tar hänsyn till hållbar utveckling när olika upphandlingar ska göras. Närproducerat borde väl ändå premieras? Jag gör i alla fall så när jag ska handla – jag köper Sidensjöpotatis och lokalbakat bröd, svenska äpplen när det finns och glädjer mig åt att tomatsäsongen äntligen är här! (Det har varit tråkigare än jag trodde att hålla mitt klimatlöfte om mer rotsaker och mindre vattengrönsaker…) Jag försöker ha samma tänk när jag ska ha andra saker, jag kan kolla upp information och specifikationer på nätet, men när jag ska handla far jag hellre in till MicroShop, Bohag eller Bokhandeln Örnen eller var nu min ”pryl” finns och köper där. Det är inte svårare än så.

Men visst är det enkelt att bli bekväm? Jag var till Strandparken och såg Salem Al Fakir igår onsdag, och jag kunde inte låta bli att tänka på hur sjukt mycket bilar det var överallt runt parken. Jag hade inga problem med att få en parkering hyfsat nära, jag ställde mig vid Ödbergska gården, i jämnhöjd med vår gamla lägenhet, och gick sen den ynka 7-minuterspromenaden ner. Det är verkligen ett tips, det är gratis att stå där, och det är sällan bilar hela vägen, utan det brukar gå att få en plats om man ska på stan en sväng. De flesta vill ju hellre parkera i nya parkerinshuset eller ännu hellre på någon av tvärgatorna för att komma så nära stan som möjligt. Och det är ju bekvämt att parkera nära. Men lite opraktiskt, kan jag tycka.

Har i alla fall laddat ner förslaget, och tänkte läsa det under nästa regnskur. 🙂 Och funderar på om inte jag personligen också skulle ha en miljö- och energistrategi? Varför inte?

Bjussar på en Salem-bild så länge ♥

Salem Al Fakir

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 juli, 2010 i Kultur, Miljö

 

Pusslet håller på att ta form

Det här med vilken mat man ska köpa är ju inte enkelt. Men nu skriver DN att det ska komma en klimatmärkning på matvaror, och först ut kommer frukt och grönt att vara. Det gillar jag! Det är ju inte alldeles självklart vad som är bäst – växthusodlade tomater från Skåne eller frilandodlade som är fraktade från Spanien. Jag hoppas klimatmärkningen blir bra så att den faktiskt hjälper mig som halvtrög konsument att välja rätt.


I biblioteket håller det nya pusslet på att ta form. Det är himla kul att se, olika ungdomar som kommer och går och byter av varandra. Och det bästa är ju att de hjälps åt, även om de inte alls tänker så.

Motivet på pusslet växer fram

Efter jobbet idag gick jag och shoppade födelsedagspresenter! Halva familjen (inklusive mig själv) fyller år i april, och jag har gjort klart det sista ikväll. Men hur lätt är det när ens lillasyster (nästan) inte önskar sig något!? Och inte särskilt kul heller! Det är ju roligare om man har lite att välja på. Fast jag hittade något till henne i alla fall…
Mina nya strumpor
Passade på att köpa strumpor till mig själv också. Fast varför måsta jag gå på pojkavdelningen för att hitta snygga strumpor som ändå känns kul?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 april, 2008 i Betraktelser, Jobbet, Miljö