RSS

Smakebit på søndag – ”Undret”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från R. J. Palacios ”Undret”, om tioårige August, eller Auggie som han kallas. Det är en helt underbar berättelse som alla barn och föräldrar (och andra vuxna med) borde få läsa och uppleva. Jag hade faktiskt så svårt att välja ut en liten del av texten att jag istället ger er hela det första kapitlet:

Jag vet att jag inte är någon vanlig tioårig unge. Jag menar, visst gör jag vanliga saker. Jag äter glass. Jag cyklar. Jag sparkar boll. Jag har en Xbox. Sådana saker gör mig vanlig. Skulle jag tro. Och jag känner mig vanlig. Inuti. Men jag vet att vanliga ungar inte får andra vanliga ungar på lekplatsen att skrikande rusa därifrån. Jag vet att vanliga ungar inte blir uttittade var de än går.
Om jag hittade en magisk lampa och fick önska mig en enda sak så, skulle jag önska att jag hade ett normalt ansikte, ett som folk över huvud taget inte lade märke till. Jag skulle önska att jag kunde vara ute och gå, utan att alla människor stirrade på mig och sedan låtsades som om de tittade åt ett annat håll. Så här tror jag att det är: Den enda anledningen till att jag inte är vanlig är att ingen annan tycker att jag är det.
Men numera har jag liksom själv vant mig vid hur jag ser ut. Jag kan konsten att låtsas som om jag inte ser vilka miner folk gör. Vi har allihopa blivit ganska bra på sådana saker, både jag, mamma, pappa och Via. Nej, det där tar jag tillbaka: Via är inte bra på det. Hon kan verkligen bli irriterad när folk är ohyfsade. Som en gång på lekplatsen till exempel, när några äldre ungar gav konstiga ljud ifrån såg. Jag vet inte ens riktigt vad det var för ljud för jag hörde dem inte själv, men Via hörde dem och hon började vråla åt de där ungarna. Sådan är hon. Jag är inte alls som hon.
Via tycker inte att jag är vanlig. Hon säger att hon gör det, men om jag hade varit vanlig, skulle hon inte ha känt ett så starkt behov av att beskydda mig. Och mamma och pappa tycker inte heller att jag är vanlig. De tycker jag är någonting alldeles speciellt. Jag tror att jag är den enda i hela världen som inser hur vanlig jag egentligen är.
Jag heter förresten August. Och jag tänker inte beskriva hur jag ser ut. Hur ni än tror att jag ser ut, så är verkligen antagligen värre.

"Undret" av R. J. Palacio

 
9 kommentarer

Publicerat av på 11 augusti, 2013 i Barnböcker, Böcker & läsning, Smakebit på søndag

 

Etiketter: , , ,

Bokbloggsjerka 9 – 12 augusti

BokbloggsjerkaHejhopp, nu är det bokbloggsjerka igen! Varje vecka ställer Annika en ny fråga att besvara, och när det är gjort är det bara att jerka (hoppa) runt bland de andra deltagarna för att få inspiration, diskutera eller få upp ögonen för något nytt. Det är ett superbra sätt att hitta nya bloggbekantskaper och nya författare att läsa. Det enda kravet är att du ska ha en bokblogg, och svara på veckans fråga som den här gången är:

Vi tar en enkel fråga den här veckan: vad läser du just nu?

Förra gången Annika ställde den frågan fick jag lite snopet erkänna att det var helt tomt på läsfronten. Jag, som oftast har minst tre böcker igång samtidigt, fick erkänna att jag inte hade en endaste liten novell på läsning.

Idag är det tack och lov annorlunda. Sommarstugeboken (som lever en tynande tillvaro på grund av att jag är så himla trött när jag går och lägger mig) är Henrik Berggrens ”Underbara dagar framför oss” om Olof Palme. Intressant och faktaspäckat, men den får inte riktigt den tid den förtjänar.

Ljudboken är Jonas Moströms ”Storsjöodjuret” om Sundsvallspolisen Johan Axberg och hans kollegor. Den här gången är det en serie mord och mordförsök som verkar hänga ihop med det nyöppnade Odjurscentret i Östersund. (Som född och uppvuxen i Jämtland har jag självklart en åsikt om Storsjöodjuret. Och herregud vad jag strösslade med smilies! Förlåt!! *skämsrodnar*)

Sommarföljetongen i Örnsköldsviks Allehanda, den lokala morgontidningen, är ”Populisten”, före detta justitieminister Thomas Bodströms senaste alster. Ingen höjdare direkt, men eftersom jag fortfarande är ledig läser jag den på morgonen.

Den sista boken jag har igång är ”Jonathan Strange & Mr Norrell”, som är en lååååång bok med maaaasssssor av sidor till brädden fylld med yttepyttebokstäver. Det går med andra ord lite långsamt även det, och därför brukar jag sticka emellan med en barn- eller ungdomsbok emellanåt, men just nu har jag precis avslutat en och inte påbörjat någon ny, så därför är det här det hela!

 
12 kommentarer

Publicerat av på 10 augusti, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka

 

”Pojken som svävade” av John Boyne

Från baksidan av boken:

Herr och fru Brocket ser ner på alla som är annorlunda eller konstiga. Men i samma stund som deras tredje barn, Barnaby, kommer till världen står det klart att han är allt annat än vanlig. Till sina föräldrars förskräckelse och skam utmanar Barnaby Brocket tyngdlagen – han svävar.

”Pojkens som svävade” är en bok för det som vi inom biblioteksvärlden kallar mellanåldern, alltså en bok för barn som är 9-12 år.

Barnaby är inte så lite annorlunda mot andra barn – han kan inte hålla sig nere på jorden mer än ett par sekunder innan han lättar och börjar sväva uppåt. För att han inte ska slå sig spikar hans pappa upp tjocka madrasser i taket, och för att han ska få lite sol på sig knyter hans mamma fast honom i tvättlinan på bakgården. För hans föräldrar är inte särskilt förtjusta i Barnabys egenhet, och mer än en gång bråkar de på honom om att han ska sluta upp med de där dumheterna.

Barnabys föräldrar är nämligen livrädda för att inte vara normala, och att få en son som svävar tillhör ju verkligen inte det normala, eller hur? För att hans ska kunna gå i skolan fixar de en ryggsäck åt honom som de lastar sand i så den blir tillräckligt tung för att hålla honom på jorden.

Men när Barnaby har fräckheten att komma med på TV och till på köpet svävar uppåt framför kamerorna känner de båda föräldrarna att de fått nog. Tillsammans smider de en plan som ska göra deras familj till en normal familj igen.

Det är också en plan som skickar Barnaby ut på ett helt enastående äventyr.

”Pojken som svävade” är en smårolig berättelse om en pojke som inte är som andra. Under sitt äventyr träffar han flera olika människor som alla har något som avviker från det normala. Men vad är normalt egentligen?Boyne utmanar oss att tänka till och begrunda vad som egentligen är normalt och inte på ett roligt, lite skruvat sätt. Jag tänker mig att berättartekniken är lite som i en bok av Roald Dahl, men – och här åker skämskudden fram – eftersom jag inte läst något av honom vet jag inte.

Boken borde vara perfekt att läsa högt med sina barn, för jag har svårt att tro att så många barn självmant skulle låna den. Varför är den ens barnklassad? Är det bara för att Barnaby är åtta år? ”Pojken i randig pyjamas” klassades som ungdomsbok, och det tycker jag ”Pojken som svävade” också borde vara. Den är på intet sätt enklare än Pyjamaspojken, och på samma sätt som i den finns det mycket att diskutera i ”Pojken som svävade”.

Ja, just det ja. Titeln. Förlaget har gett den titeln ”Pojken som svävade”, fast den i original heter ”The terrible ting that happened to Barnaby Brocket”. Att man ska förstå att den liksom hör ihop med Boynes ”Pojken i randig pyjamas” (”The boy in the striped pyjamas”) och ”Pojken som sprang bort” (”Noah Barleywater runs away”) är mer än önskvärt tydligt. Men varför!!???!! Det ger mig inga bra vibbar, det där. Det känns som att man från förlagets sida inte riktigt litar på att namnet John Boyne skulle sälja så man rider på vågen efter Pyjamaspojken. Och det är ju alltid bra, eller hur? Jag menar, visst minns vi alla ”Tjejen som…” och ”Ett päron till farsa…”-filmer? Nä, det är ett lågvattenmärke att inte tro sina läsare om mer än så, tycker jag.

Men boken är bra. Jag gillar den, men skulle gärna testa den på målgruppen. Planen är att sälja in den på Soppsällskapet nästa gång, eftersom ett par tre av tjejerna brukar läsa högt med sina barn, som dessutom är i rätt målgrupp.

Utdrag ur boken:

Den brittiske ministern petade sin franske kollega i bröstet och sa: ”Allt det här är ditt fel, Luc”, men den japanske ministern tolererade inte den sortens trakasserier och smög sig bakom honom för att ge honom ett kalsongryck.

Andra som skrivit om ”Pojken som svävade” är Boktjuven och Carolina läser.

"Pojken som svävade" av John Boyne

 
1 kommentar

Publicerat av på 9 augusti, 2013 i Barnböcker, Böcker & läsning, Bokrecensioner

 

Etiketter: , ,

Tematrio – resfeber

TematrioLyran har som bekant en tematrio varje vecka, och den här veckan skriver hon så här:

Berätta om tre bra böcker som innehåller resor, gärna av lite mer äventyrlig art.

1. ”En världsomsegling under havet” av Jules Verne är den absolut första bok som dyker upp. En bok vars klassikerstatus jag verkligen kan förstå, om professor Aronnax resa tillsammans med kapten Nemo i undervattenfarkosten Nautilus.

2. Vilhelm Mobergs Utvandrarepos. Få böcker har berört mig så mycket så länge som de fyra böckerna om Karl Oskar och Kristina. Och det är inte bara resan över Atlanten som är en resa, utan också hur man finner sig tillrätta i ett helt nytt land. Eller inte finner sig tillrätta. Bara genom att se böckerna i bokhyllan kan jag känna sommarvärmen, vinterkylan, sjösjukan, uppgivenheten och förhoppningarna. Lycka, ångest, den där innerliga kärleken och oron för allt det nya. Jag kan se människorna framför mig, hur han torkar svetten ur pannan och hur hon sitter i dunklet och syr.

3. ”Pojken som svävade” av John Boyne. Om åttaårige Barnaby Brocket och hans resa runt jorden. En mycket fin berättelse jag kommer skriva mera om.

"Pojken som svävade" av John Boyne

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 augusti, 2013 i Böcker & läsning, Tematrio

 

Tre på tre 2013

Nu är det snart höst igen, och det betyder en ny chans att knäcka Tre på tre. Ifjol gick det ju käpprätt åt helvete sådär. Men nya chanser, nya vinster, som maken O brukar säga.

Alltså hoppar jag glatt på Pocketlovers Tre på tre 2013 med den första boken i tre olika serier:

”Stad av skuggor” av Cassandra Clare, som är den första delen i serien The Mortal Instruments. Bland annat Tonårsboken har skrivit helt oemotståndligt om den och nu i somras kom den äntligen på svenska.

”Helena” av Josephine Angelini, som är den första delen i serien Starcrossed, och som har beskrivits som en bättre version av Twilight. (Ja, jag avgudar Tonårsboken.)

”Vampyrens märke” av P C Cast, som är den första delen i House of Night, en serie som Boktycke  – som är min andra husgud i ungdomsbokbloggargenren – har skrivit en hel del om.

Sådärja. Tre böcker som ska läsas innan första december. Pepp!

 

Tematrio – historiskt

TematrioLyran har som bekant en tematrio varje vecka, och den här veckan skriver hon så här:

Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!

Historiska romaner är något jag brukar gilla, men när jag rannsakar mitt läsande (alltså skrollar genom de senaste årens läslistor) ser jag hur skralt det är med historiska romaner. Och de som jag ändå läst är inga som satt några djupare spår eller som jag egentligen ens vill tipsa om. Istället väljer jag att tipsa om tre historiska romaner som jag ännu inte läst, men ändå utan att blinka skulle kunna försöka pracka på låntagarna på biblioteket:

1. ”När döden kom till Pemberley” av P. D. James. P. D. James var tillsammans med Agatha Christie mina första bekantskaper i deckargenren, och jag bara älskade stämningarna och människorna i deras berättelser. Att korsa James och Austen på det här sättet kan jag inte annat än tro blir bra – för den som redan läst och älskat ”Stolthet & fördom”, vill säga.

2. ”Den glömda trädgården” av Kate Morton. Är väl egentligen inte en ”riktig” historisk roman, eftersom den har parallella berättelser i nutid, men jag tror att den skulle fungera bra som en introduktion till mera hardcorehistoriska romaner för den som inte hittat till dem. Lite som ”Sarahs nyckel”, som på ett smått fantastiskt sätt berättade en bortgömd och bortglömd del av andra världskrigets verkligheter.

3. ”Det bästa av allt” av Rona Jaffe. Är väl inte heller den en riktig historisk roman, utan mer av en modern klassiker. Men eftersom jag är lite svag för 50-talet i stort är det något jag kan ha överseende med. 😉

"Det bästa av allt" av Rona Jaffe

 
2 kommentarer

Publicerat av på 1 augusti, 2013 i Böcker & läsning, Tematrio

 

Bokbloggsjerka 26 – 29 juli

BokbloggsjerkaHejhopp, nu är det bokbloggsjerka igen! Varje vecka ställer Annika en ny fråga att besvara, och när det är gjort är det bara att jerka (hoppa) runt bland de andra deltagarna för att få inspiration, diskutera eller få upp ögonen för något nytt. Det är ett superbra sätt att hitta nya bloggbekantskaper och nya författare att läsa. Det enda kravet är att du ska ha en bokblogg, och svara på veckans fråga som den här gången är:

Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Den absolut första jag kommer att tänka på är Fredrik Backman och hans Ove. Senast idag pratade jag om Ove och kände en liten saknad efter honom. Han var fint sällskap på mina promenader hem från jobbet. Men det känns inte riktigt som jag kan bygga veckans svar på en enda bok, så om jag ska titta på ett helt författarskap (herregud vad pretentiöst det låter) hamnar jag snarare hos Håkan Nesser. Vissa av hans karaktärer är också sådana som har bitit sig fast, allt ifrån Ante Valdemar Roos till Maertens, och med vissa mellanrum poppar de upp och pockar på lite uppmärksamhet.

Jag måste också i det här sammanhanget nämna Johanna Lindbäck. Jag har hittills aldrig läst någon av hennes böcker och inte blivit kär i minst en av hennes karaktärer. Och till hösten kommer det en ny, fast för en lite yngre publik! OM jag längtar!!

"Lite ihop" av Johanna Lindbäck

 
7 kommentarer

Publicerat av på 27 juli, 2013 i Böcker & läsning, Bokbloggsjerka