RSS

Etikettarkiv: Frankrike

”Pucko” av Marie-Aude Murail

Kléber är 17 år och går i gymnasiet. Hans storebror Pucko är förståndshandikappad och deras pappa tycker att det är bäst för alla att han bor på en institution. Men Kléber orkar inte med att sätta sin bror på ett hem. Han har varit intagen förut och det höll på att knäcka honom. Istället gör Kléber allt för att Pucko ska kunna bo med honom, men det är inte alldeles enkelt för en 17-årig gymnasist att ensam ta hand om sin förståndshandikappade bror. Till slut hittar de ett kollektiv där de får hyra varsitt rum, och Kléber kan börja skolan.

Alltså, så här är det. Jag brukar inte gilla franska böcker. Så varför valde jag den här? Jo på baksidan står det: ”Vinnare av Deutscher Jugendliteraturpreis, läsarnas eget val, 2008!”

Jag trodde det var en tysk ungdomsbok! Falsk marknadsföring!! Hör ni det, Rabén?! Jag läste säker 20 sidor innan jag insåg att det var något som inte stämde. Bläddrade fram till försättsbladet och konstaterade att originaltiteln är på franska. Nåja, 50 sidor kunde jag väl ge den? Efter 50 var jag fortfarande skeptisk. 100 då? Nu är jag där.

Grejen är den att ibland glimmar boken till, är lite smårolig och mysig, och då tänker jag att ”jamen det här blir ju bra!”. Men sen blir det så där högtravande kräk-franskt:

När Emmanuel kom ut i köket såg han omedelbart kranen som stod och rann.
”Enzo förstås”, sa han och stängde den.
Tanken å hans ung rival framkallade ett överlägset leende på hans läppar. Han hade just legat med Aria. Han kände sig vacker, potent och manlig.

Nä, 100 sidor räcker för mig. Då tycker jag ändå att boken har fått en riktig chans.

Ett annat utdrag ur boken:

”Vad är det för fel på den där?” sa gammelmostern och lyfte armen som om hon tänkte slå Pucko.
”Låt honom vara, han är inte elak”, sa Kléber.
Jag har min verolver! sa Pucko och drog fram en leksakspistol ur byxfickan. ”Se upp, gabbla tanten! Pang!”
Den gamla damen skrek till och flydde ut i köket. Pucko såg förvånat på sin bror.”Hon blev inte död.”
”Du tar nog kål på henne en annan gång”, suckade Kléber.

"Pucko" av Marie-Aude Murail

Annonser
 
 

Etiketter: , ,

”Ihop på låtsas” av Marie Desplechin

Från baksidan:

Adèle har fått nog. Ska det vara nödvändigt att lägga tid på att sminka sig och att tänka på sina kläder, som de andra tjejerna i klassen gör? Är det kanske det bästa sättet att smälta in, att vara normal? Och Frédéric … Han är snäll, till och med tråkigt snäll. Är det inte just det värsta felet hos en kille? Adèle och Frédéric måste verkligen hitta en överlevnadsstrategi. Och de har en briljant idé …

Tidigare i höstas fick jag upp ögonen ordentligt för Opal bokförlags ungdomsböcker, och jag hade turen att få ett paket med flera titlar i brevlådan. En av dem var ”Ihop på låtsas” av Marie Desplechin, en författare som jag inte tidigare hört talas om, men så hör ju inte franska författare till mina stora favoriter. För att uttrycka det milt.

Adèle och Frédéric tillhör bottenskrapet i skolans hierarki. Frédéric är inte bara snäll, han är dessutom ett geni och drar sig inte för att rätta lärare som har fel eller recitera en knappt förståelig dikt på fransklektionerna. Adèle å sin sida står helt utanför tjejgängen, hon tycker smink är rejält överreklamerat och går helst omkring i baggypants och stora tröjor.

När de får den smått geniala idén att låtsas vara ihop för att på så sätt smälta in lite bättre börjar det hela med en egentligen förflugen kommentar från Adèles moster, en kommentar som liksom en fjärils vingslag leder vidare till en orkan. Och dess efterdyningar. Helt plötsligt är Adèle och Frédéric (jag har Janne Schaffer-tunga för att få rätt apostrof på rätt ställe, jag lovar!) inte längre osynliga utan står verkligen mitt i stormen.

”Ihop på låtsas” är en kort liten sak, och även om jag (som vanligt) retar mig på den typiskt franska skrivteknikaliteten med … måste jag erkänna att det är en riktigt rolig historia, med enkla karaktärer som är lätta att tycka om och lagom pinsamma situationer. Det är snabbt och rappt berättat, inga onödiga djupdykningar, och jag kan lätt tänka mig att det här är en bok som kommer gå riktigt bra bland de yngre högstadietjejerna. Det kan till och med vara en bokpratsbok.

Utdrag ur boken:

Det hade bara gått knappt två timmar sedan skolan slutade och ändå hade hela mitt liv vänts uppochned. På sätt och vis hade jag förlorat de två personer som jag älskade mest i hela världen. Inte för att de var borta på riktigt, men de liknade inte alls de personer som jag hade känt så sent som samma morgon. Min jordnära mamma som inte alltid var så rolig men i alla fall pålitlig hade förvandlats till en oseriös och rufsig kvinna som tumlade runt bland soffkuddarna med en okänd man. Min bäste vän, den präktige och flitige Frédéric som alltid var snyggt och prydligt klädd hade visat sig vara en tvåspråkig förfalskare och präst över ett förfädersaltare. Och vid närmare eftertanke, hade inte jag – den hopplösa Adèle – bara över en eftermiddag gått och blivit en populär och sminkad flickvän till en av killarna i klassen?

"Ihop på låtsas" av Marie Desplechin

 
 

Etiketter: , , ,

Läsuppdatering II

Juli började fantastiskt bra med ”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay. En del av andra världskriget som jag inte hade en blekaste aning om. För mig (och många andra?) är Frankrike under andra världskriget ett ockuperat land med en stark motståndsrörelse. Inte ett land som samlar in judar och medvetet skickar dem till koncentrationslägren. Det skadar verkligen inte att få veta.

Jag gillar de två olika berättelserna, även om jag tycker det går lite väl snabbt att förstå hur de hänger ihop. Däremot är jag inte odelat förtjust i hur fransmännen beskrivs, uppblåsta, arroganta och nedvärderande. Det bidrar inte direkt till att lyfta min bild av det franska folket. 😉

En otroligt gripande roman och den lilla flickans förtvivlan är så hjärtknipande, så äkta beskriven att jag hela tiden hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå bra för henne, att hon ska lyckas, att det ska ske ett under, att det ska bli ett lyckligt slut…

Månadens mysrysare var helt klart ”Blodläge” av Johan Theorin. Jag fullkomligt älskade ju ”Nattfåk” och jag tycker att ”Blodläge” inte är långt efter. Det är troll och älvor, bytingar och mystiska händelser, och samtidigt en fruktansvärt realistisk historia med mord, mordbrand och ett svårt sjukt barn.

Precis som i Theorins andra böcker är man inte odelat förtjust i alla personer som är med, men det spelar ingen roll – för de är så realistiska att det går att ta. Man måste ju inte älska alla. Men lite skönt tycker jag det är att få träffa Gerlof igen, och att få följa med på löparturerna över Allvaret. Får lite Ölands-längtan även om trollen kom lite väl nära när de var och traskade runt på min altan och krafsade i sovrumsväggen en natt när jag var ensam hemma… 😉

En bok jag har hört så mycket om är ”En dag” av David Nicholls. Jag hade fått bilden av att den handlar om Dexter och Emma, att de spenderar en natt tillsammans, den 15 juli 1988, och att de sen gick skilda vägar men att vi under bokens gång får träffa dem om och om igen den 15 juli under de kommande 20 åren. Självklart valde jag att läsa den under helgen som var eftersom det faktiskt var den 15 juli i fredags.

Hur som helst är boken inte alls vad jag trodde. Den är varm, ömsint och full av igenkänning. Den är seeeg i början men tar fart ibland, saktar ner ibland. Jag hittar mig själv emellanåt bland sidorna, ibland hittar jag en vän, en bekant, en familjemedlem eller rent av min make. Ibland ler jag av medglädje, ibland får jag en spark i rumpan och ett ”vad fan håller du på med?” ropat i örat. Och framför allt får jag en knytnäve i magen av slutet. Jag trodde jag visste vad boken ville säga. Det gjorde jag inte. En bok att behålla i själ och hjärta länge, länge.

De ungdomsböcker jag hunnit med är ”Så länge vi båda andas”, som är den fjärde och (hittills) sista delen i Stephenie Meyers Twilight-saga. Det var inte samma koma som tidigare, men jag erkänner villigt att jag utan omsvep också vill ha en varulvsvalp som håller koll runt Stugan!

”Kram från Alice” av Suzanne LaFleur är nästa ungdomsbok jag läst, men jag tycker inte den fungerar riktigt som jag skulle vilja. Den handlar om en elvaårig tjej men är skriven för en äldre publik. Sånt är svårt att förmedla till rätt läsare, tycker jag. Stilen tilltalade mig inte heller, så, nej, det kommer jag inte att tipsa om annat än till lärare som söker en högläsningsbok som berör. Då kan den funka.

Även ”Addad på nätet” av Katia Wagner var ett litet sjunk, tycker jag. Den är bra på så sätt att den enkelt och lättfattligt förklarar vad som hände i härvan kring ”Alexandramannen”, den förklarar hur det funkar med domstolar, polisförhör och skadestånd. Att få ta del av de tre tjejernas berättelse är helt fruktansvärt, men jag förstår att det är en bok som fungerar bra för de ungdomar som slukar allt på den imaginära ”eländeshyllan” där böckerna av Pelzer-typ finns. Men jag orkar inte, jag blir bara arg, ledsen och illamående. ”Kastrering utan bedövning” är min spontana tanke.

Månadens lyft hittills är däremot ”Fifteen love” av Peter Barlach. För något år sedan läste jag ”Inte bara tennis” som jag tyckte mycket om men som har lite samma problem som ”Kram från Alice”. Men ”Fifteen love” är klockren!

Nu är John 15 år, han orkar inte riktigt ta tag i det där med skolan utan försöker mest bara att tänka så lite som möjligt på mamma som är död. Han har börjat hänga med Gabriel som är 17 och som legat med massor av tjejer och som utan problem kan knycka sprit av sin farsa och som alltid får pengar till det han vill. Inte ens tennisen är kul längre, och det enda som egentligen är en ljuspunkt i vardagen är Violetta, den polska städerskan som kommer en gång i veckan och som enligt John är det närmaste en sexig gudinna man kan komma.

Det här är en bok om det svåra med känslor men med en humor som kommer att göra att den kommer att älskas av många högstadiekillar, det törs jag sätta min skolbibliotekarieheder på! (Även Tonårsboken tror att den kommer gå hem hos killar.)

Den faktabok jag har skumläst (haha) är ”Badskumt” av Katarina Johansson. Underrubriken är ”Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg”. Det är en fruktansvärd genomgång av giftiga och farliga ämnen som finns i vårt vardagsliv. Det är ämnen som är förbjudna i målarfärg men helt OK att stoppa i den badskummet för barn, ämnen som bevisligen påverkar hormoprodutionen hos både pojkar och flickor och ämnen som dödar djur och natur. Dessutom går Johansson systematiskt genom badrumsskåpet och talar om vad som finns i våra olika tvålar (konserveringsämnen) och ansiktskrämer (mineralolja), i mascara (silikoner) och tandkräm (natriumaurylsulfat) och det blir äckligt, äckligt, äckligt. Det blir faktiskt så vidrigt att jag inte ens kan ta in det, utan bara tänker ”ja, ja” och lägger på ett till lager lilafärgat metallicnagellack. Fast varje gång jag tittar på mina snygga naglar tänker jag faktiskt ”formadelhyd” så det är klart att det gjort skillnad. Jag ska absolut återvända till boken längre fram, kanske ta ett avsnitt nu och då istället.

 

Etiketter: , , , , , , , , , ,