RSS

Etikettarkiv: Rabén & Sjögren

”Pucko” av Marie-Aude Murail

Kléber är 17 år och går i gymnasiet. Hans storebror Pucko är förståndshandikappad och deras pappa tycker att det är bäst för alla att han bor på en institution. Men Kléber orkar inte med att sätta sin bror på ett hem. Han har varit intagen förut och det höll på att knäcka honom. Istället gör Kléber allt för att Pucko ska kunna bo med honom, men det är inte alldeles enkelt för en 17-årig gymnasist att ensam ta hand om sin förståndshandikappade bror. Till slut hittar de ett kollektiv där de får hyra varsitt rum, och Kléber kan börja skolan.

Alltså, så här är det. Jag brukar inte gilla franska böcker. Så varför valde jag den här? Jo på baksidan står det: ”Vinnare av Deutscher Jugendliteraturpreis, läsarnas eget val, 2008!”

Jag trodde det var en tysk ungdomsbok! Falsk marknadsföring!! Hör ni det, Rabén?! Jag läste säker 20 sidor innan jag insåg att det var något som inte stämde. Bläddrade fram till försättsbladet och konstaterade att originaltiteln är på franska. Nåja, 50 sidor kunde jag väl ge den? Efter 50 var jag fortfarande skeptisk. 100 då? Nu är jag där.

Grejen är den att ibland glimmar boken till, är lite smårolig och mysig, och då tänker jag att ”jamen det här blir ju bra!”. Men sen blir det så där högtravande kräk-franskt:

När Emmanuel kom ut i köket såg han omedelbart kranen som stod och rann.
”Enzo förstås”, sa han och stängde den.
Tanken å hans ung rival framkallade ett överlägset leende på hans läppar. Han hade just legat med Aria. Han kände sig vacker, potent och manlig.

Nä, 100 sidor räcker för mig. Då tycker jag ändå att boken har fått en riktig chans.

Ett annat utdrag ur boken:

”Vad är det för fel på den där?” sa gammelmostern och lyfte armen som om hon tänkte slå Pucko.
”Låt honom vara, han är inte elak”, sa Kléber.
Jag har min verolver! sa Pucko och drog fram en leksakspistol ur byxfickan. ”Se upp, gabbla tanten! Pang!”
Den gamla damen skrek till och flydde ut i köket. Pucko såg förvånat på sin bror.”Hon blev inte död.”
”Du tar nog kål på henne en annan gång”, suckade Kléber.

"Pucko" av Marie-Aude Murail

Annonser
 
 

Etiketter: , ,

”En sekund i taget” av Sofia Nordin

Från baksidan:

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen alla andra också.

En kväll går världen under. Alla drabbas av feber och är döda inom bara någon timme. Hedvig kan bara i förtvivlan se sin familj gå under utan att kunna få tag i någon hjälp. Efteråt är allt tyst. Onaturligt tyst. Så tyst som det aldrig kan vara i en stad. Inga bilar, inga röster, ingenting.

Bara Hedvig.

”En sekund i taget” är Sofia Nordins senaste ungdomsbok. En feber slår till som snabbt och utan pardon dödar alla. Eller nästan alla. Hedvig är helt ensam kvar och måste leta sig ut från stan för att hitta mat, skydd och kanske, kanske någon fler överlevande. Hon tar sin tillflykt till en gård där det finns några djur och med hjälp av gårdens bibliotek lär hon sig överleva i en för henne helt ny värld.

För några år sedan läste jag ”Väggen”, en smått klassisk roman om en kvinna som blir fast innanför en osynlig vägg i de österrikiska alperna medan något på bara en sekund har dödat allt levande utanför. Jag vet inte varifrån Sofia Nordin har fått inspiration till ”En sekund i taget”, men jag får precis samma känsla när jag läser den som jag fick av ”Väggen”.

Det är ju så skrämmande att tänka sig att man är helt ensam kvar. Att ingen finns därute, att hela min framtid är ensamhet. I bästa fall. I värsta fall finns det faktiskt någon därute, någon som inte vill mig väl. Det är en känsla som Nordin lyckas mycket bra med att bygga upp. Många gånger stannar jag upp och funderar på hur jag skulle reagera om jag var i Hedvigs situation. Hon blir ju så vuxen. Vuxnare än jag känner mig.

Hon är bara tretton år, har precis börjat sjuan, och måste plötsligt försöka överleva helt på egen hand, och hon gör det på ett sätt som jag inte är säker på att jag skulle klara av. Ändå är det inget konstlat. Hedvig är bara en sån tjej som lyckas tänka rationellt, som kan vikta saker och prioritera. Som inte ger upp och sätter sig ner och gråter, utan som har bestämt sig för att överleva. Inte grotta ner sig i det som har hänt, utan överleva.

Samtidigt finns det så mycket annat där. Kommer hon aldrig att få känna en killes läppar i en öm kyss? Aldrig ha sex? Bli mamma? Känslor som rusar runt i kroppen och inte får något utlopp. Hedvig är helt enkelt en helt vanlig trettonåring i en väldigt ovanlig situation. Och det är trovärdigt. Läskigt trovärdigt.

Utdrag ur boken:

På whiteboarden står det ”Kom ihåg lappen om friluftsdag!” och ”Glosor, tisdag!”
Friluftsdag, glosor. Jag stirrar på orden, kan liksom inte riktigt komma ihåg vad de betyder. Jag blir arg på det där utropstecknen, på den glada, gröna färgen och bokstävernas runda form.
Jag reser mig så häftigt att stolen nästan välter, och går fram och suddar ut varenda bokstav. Tavlan ska vara helt ren och vit, som om ingenting någonsin har stått på den. När jag är klar är jag alldeles andfådd.
Vilken idiot jag är. Har jag inte viktigare saker för mig?
Men jag går inte och gör någon av det viktiga. Jag sätter mig på min plats igen. Namnlappen på stolsryggen är det enda som säger var jag hör hemma.
Fast mitt namn har väl blivit meningslöst nu. ”Hedvig” betyder ingenting längre.
Kanske kommer jag att glömma bort det. Om ingen någonsin kallar mig för det igen.
”Hedvig”, säger jag, men det blir bara en viskning. Rösten är hes och oanvänd. Jag harklar mig.
”Hedvig, Hedvig, Hedvig.”
Rösten är klarare, men vem är Hedvig? Hon är bara bokstäver, ljud, Vad ska jag med ett namn till när det bara är jag kvar?

Fler som läst ”En sekund i taget”  är En bok om dagen, BokhoraBokbild, BarnbokspratBoktjuven (som undersökt trovärdigheten i en del påståenden), Lingonhjärta och Bläddra! Bläddra! . Den är recenserad på Dagens bok och finns att låna som ebok.

"En sekund i taget" av Sofia Nordin

 
 

Etiketter: , ,

”Only väg is upp” av Emmy Abrahamson

Om boken:

Filippa Karlsson är på väg! Mot London, mot frihet, mot att bli vuxen och förverkliga sina teaterdrömmar. Men London är en stor och tuff stad med skumma hyresvärdar som skriver Felipe Calzone istället för hennes riktiga namn på kontraktet. Där finns sadistiska chefer som gör allt för att sabotera för en underbetald vikarie, för att inte tala om okända och ökända rocksångare som förför flickor med att de har drömt om just DIG i flera månader.
Men London är också en stad där man kan hitta vänner för livet och där drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse. Hjärta, smärta och extra mycket humor för 15-åriga tjejer! Första delen i en trilogi om Filippas öden och äventyr i London.

”Only väg is upp” är första boken av en planerad triologi om Filippa Karlsson. Emmy Abrahamson gav för några år sedan ut ”Min pappa är snäll och min mamma är utlänning”, en bok jag verkligen fnissade mig genom.

Nu handlar det alltså om Filippa Karlsson som flyttat till London för att söka in på den världsberömda Royal Academy of Dramatic Art. Men först måste hon ju hitta någonstans att bo, och så ett jobb för att betala hyran innan hon kommer in på skolan. Om hon klarar antagningsproven, vill säga.

Det är bara det att allt inte är så himla enkelt som det verkade hemma i Sverige. Vem vill anställa en ung tjej utan några erfarenheter? Hur hittar man någonstans att bo till ett vettigt pris men utan att för den skull vara tvungen att sova på en madrass på golvet i samma rum som en helt främmande människa? Och vad är det egentligen de vill se på antagningsproven?

”Only väg is upp” är också en rolig, lite skruvad berättelse, även om den inte alls är lika hysteriskt rolig som ”Min pappa…”. Jag fnissade ibland, men mest tyckte jag nog bara att Filippa var lite mer än lovlig naiv och pinsam, så för min del blev boken egentligen bara en axelryckning.

Andra som läst är Unga böckerBokugglanLingonhjärta och Barnboksprat. Den har recenserats på Dagensbok.com, var nominerad till Augustpriset 2012 och finns att låna som e-bok.

"Only väg is upp" av Emmy Abrahamson

 

Etiketter: , ,

Smakebit på søndag – ”Jag är Love”

En smakebit på søndagSmakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från Mårten Melins ”Jag är Love”, en bok jag blev sugen på när jag i vintras läste ”Förvandlad”. Precis som i den är det en kille, Love, som har krafter utöver de vanliga och hamnar på Monsterskolan. Där träffar han andra barn som inte är helt vanliga, bland annat Hella som tar med honom hem så han får träffa hennes pappa en dag:

Någon kom gående längre bort i allén. Var det han? Jag såg inte så bra, eldsflammorna gjorde det svårt att se. Men gå? Borde han inte flyga eller något? Med fladdermusvingar? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag tittade på Hella. Hon stoppade snabbt ner sitt kors innanför t-shirten. Hon nickade åt mig att jag skulle göra likadant. Jag lydde genast.
”Varför vill Djävulen att hans dotter ska gå på Skogsbingelskolan? frågade jag.
”Det är inte han som vill”, sa hon. ”Det är mamma. Pappa tjafsar inte med henne i onödan.”
”Är hon också härifrån?”
”Nej”, sa Hella med blicken på den som kom emot oss. ”Hon är från Östersund.”

"Jag är Love" av Mårten Melin

 

Etiketter: , , ,

Smakebit på søndag – ”Tid att dö”

Söndag och dags för en smakebit igen. Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Veckans smakebit kommer från ”Tid att dö” av Anne Cassidy, en ungdomsbok och den första i serien En mördares anteckningar. För fem år sen försvann Roses mamma och hennes sambo Brendan. Kvar blev Rose och styvbrorsan Joshua och en massa frågor. När så Rose blir vittne till ett brutalt knivmord blir hon mot sin vilja indragen i andra människors liv och göranden, och hon lovar skolkamraten Emma, den mördade killens tjej, att ställa upp när hon ska konfrontera en annan kille:

”Emma!” ropade hon.
Emmas lysande lila tröja bröt av mot rosornas ljusa färger, som en mörk fläck mot blombladens milda pasteller.
”Förlåt att jag är sen”, sa hon. ”Jag blev förhindrad.”
Så svängde stigen och hon hejdade sig tvärt.

"Tid att dö" av Anne Cassidy

 

Etiketter: , ,

”Förvandlad” av Mårten Melin

Om boken:

En morgon vaknar Måns med hår i munnen och smutsiga fötter. Han förstår snart att han har gått i sömnen, men han fattar inte varför alla gör en så stor grej av det. Det är väl inte så farligt? Men det verkar hans mamma tycka; hon vill till och med att han ska börja på internatskola!

Inte för att det gör så mycket, för han har inte direkt några kompisar i klassen ändå. På den nya skolan verkar alla schysta, men det är mycket som är konstigt. Varför låser de in vissa elever på kvällarna, och varför sitter det galler för fönstren? Och hur kommer det sig att alla som vistas på skolområdet måste bära ett kors om halsen?

”Förvandlad” är, precis som jag skrev om i helgens smakebit, en bok jag varit nyfiken på länge. Målgruppen är mellanstadieåldern och det är en småhysterisk och skitrolig bok som passar precis lika bra till högläsning som egen läsning. Det är fantasieggande och utmanande, samtidigt som som berättelsen nästan av sig själv ramlar fram ur sidorna. Min enda invändning är att det är många lösa trådar som aldrig knyts åt, men jag antar att det har att göra med att Melin tänker återvända till Monsterskolan fler gånger.

En annan tanke som jag fick flera gånger är att det är en berättelse som i sin grundform borde funka även för äldre, typ tonåringar. Hör du det, Mårten? 😉

Jag valde att läsa ”Förvandlad” som e-bok (finns att låna här), och nästa bok på plattan blir absolut ”Jag är Love”.

"Förvandlad" av Mårten Melin

 
1 kommentar

Publicerat av på 25 februari, 2013 i Barnböcker, Böcker & läsning, E-böcker

 

Etiketter: , ,